Idag - torsdag - delas Polarpriset ut till tenorsaxofonisten Wayne Shorter och sångaren Sting:

Jag och min bästa kompis Bubben Karlsson jobbade under en del av sommaren 1962 på Svenska Amerika Linjens båt Kungsholm som avgick från Göteborg till New York.

Ett av målen med USA-resan var att besöka BIRDLAND, vilket vi också gjorde. Min artikel publicerades i flera tidningar, mitt första free-lance knäck kan jag säga.

Såhär skrev jag bl a den 28 september 1962 i Länstidningen, Östersund efter att ha besökt världen främst jazzklubb BIDLAND:

Här finns hela artikeln att läsa: http://bit.ly/2stJgrQ

- Den nu intressantaste solisten – förutom Blakey själv – är tenoristen Wayne Shorter. Hans spel, på samma gång framfusigt och våldsamt som välpolerat och lyriskt, gör att han förmodligen är att vänta som John Coltranes värdige efterföljare.

-Visst kan man spåra vissa drag av Coltranes spel hos Shorter, men säg den modernist man inte kan det hos. I Shorters fall är i det något nytt, något eget. Nu innehåller Art Blakeys orkester andra kända blåsare - som Curtis Fuller och Freddie Hubbard - men vid sidan av Blakey och Shorter ter de sig ännu ganska små, men dom har framtiden på sig.
-
- Ur Blakeys reportoar fick vi höra en hel del originalnummer av Wayne Shorter. Även på detta område – kompositionens - visar han sig besitta talang av stora mått. Några av Bobby Timmons (Souljazzens fader) skapelse spelades också.