måndag 28 december 2015

Could Darvon and Darvocet be the most fatal drugs ever?


How come that no other than myself dare to estimate the numbers of fatalities due to Propoxyphene in US?  bit.ly/O0OkJs

How many fatalities do you think 244 828 000 prescriptions on Propoxyphene caused in US during 10 years? bit.ly/Qetgiu

Eli Lilly's homepage mentions Darvon/Darvocet just twice - to hide the pills fatal history. bit.ly/1RelKo5

523 000 persons in the world could have been poisoned to death due to Propoxyphene during 1985–2011 bit.ly/1PAAMUg

Eli Lilly, Shame on you. Eli Lilly rewrites history on Darvon & Darvocet - they hide important data bit.ly/1HAI8VD

Letter to: Central Drugs Standard Control Organization in India bit.ly/1N8Fad3

How many fatalities do you estimate that 2 153 387 kg Darvon caused in US during the years 1982 - 2010? (29 years) bit.ly/1QJlGvd

In 2011 India consumed 92% of the world-consumption of Dextropropoxyphene bit.ly/1PLRG14

Darvon, Darvocet are fatal drugs bit.ly/1SVl0C7

A report in English about Propoxyphene (Darvon-Darvocet) bit.ly/ncHuoh - bit.ly/OWATsO - bit.ly/QATj3e

Two PhDs share their important results from studying Propoxyphene - Darvon –fatalities bit.ly/1LNKQbU

söndag 15 november 2015

Paris i mitt hjärta.


Ingen har väl undgått att påverkas av det fruktansvärda terrorattentat som skakat hela Paris – och därmed stora delar av världen – häromdagen.  Vi som sitter i lugnare miljöer kan naturligtvis inte på något sätt fatta och förstå vad som verkligen hänt, men ingen kan ta ifrån oss våra minnen från denna - vad man kunde säga om Paris för i tiden – kärlekens stad.

Min första riktiga utlandsresa – och då skall jag inte räkna in nån resa till Norge, Trondheim – som för oss jämtlänningar betraktades som en grannstad – gick till Paris. Kompisen Bubben och jag liftade till Paris och det var tämligen ovanligt på den tiden – det var sommaren 1960. Man tordes lifta både inom landet och utomlands, livet och verkligheten var inte lika hotande som i dag.

Vi besökte bl a en jazzklubb där pianisten Bud Powell spelade, och jag upptäckte Edith Piaf på riktigt Fantastiskt var det.

Efter denna resa blev Paris min absoluta favoritstad i Europa, en stad som jag besökt 7-8 gånger, minns just nu inte alla besöken. Ibland har jag liftat ensam, en gång tågluffade jag till Paris med dottern Linda. Så hon behöver inte fundera på varifrån hos fått res-genen. 

Vårt besök i Louvren var mycket stort. Jag har en bild på Linda och Mona-Lisa tillsammans. Jag minns att jag skrev en bildtext till den bilden, som gick ut på att jag inte kunde skilja på de två vackra damerna. Så skrev en stolt Pappa.

När jag hade muckat från lumpen våren 1965 - dvs för 50 år sedan - så liftade jag runt i Tyskland och Frankrike och hamnade förståss i Paris, där jag mötte en lumparkompis, som kom upp ur jorden, dvs från en Metro-station. Sjögren som han hette utropade då:

-        - Jonas vad fan gör Du i Paris. Jag frågade honom detsamma och sedan såg vi nån president-kortege plus de Gaulle som susade för i en lång och snabb karavan.

Jag besökte den stora Fredsmarschen i början av 80-talet. Denna marsch – som också kallades Kvinnomarschen, men det fanns en del män med – gick från Köpenhamn till Paris. Jag var med vid marschens sista dagar, dvs intåget i Paris – och det var en mäktig upplevelse att vandra på Champs Elysees. Det sas om denna marsch att vi var den första utländska grupp som fick tillåtelse att vandra där – eller att demonstrera – efter krigets slut. Senast utländska grupp – före oss – var när tyskarna 1940 intog Paris som symboliserades genom nazisternas marscherande på denna Parisarnas paradgata.

I Paris träffade jag också Olof Palme som mötte Fredsmarschen och tog en bild på honom som blev mycket uppmärksammad, bl a så köpte partiet ett stort antal bilder för att ha inför ett val. Efter Palmes död fick jag redan på av Palmes press-sekreterare att bilden var en av Palmes egna favoriter på sig själv.

Jag har också besök Paris ett par gånger tillsammans med hustrun. Första besöket var 1992 tror jag, och då trodde blivande svägerskan Barbro – eller Rabarbro som jag numera kallar henne - att vi skulle åka till Paris för att gifta oss. Tänk att hon kunde tro något sådant om Gittan och mig.

Vi påmindes om detta då vi för nån månad sedan då vi såg en till DVD omvandlad bröllopsfilm. Men Barbro tyckte kanske att det var lite skumt när vi skrev vykort till henne och berättade att vi dels varit på Svenska kyrkan i Paris – som vid detta tillfälle också besöktes av ambassadören, den inte helt okände Carl Lidbom.

Svenska Kyrkan skrev jag och kom då på att jag besökt denna byggnad en gång tidigare. Jag och kamraterna Lalla och Thomas bilade till Paris i en liten Fiat, där rökning var närmast påbjuden – så det kunde vara på den gamla tiden. Thomas var en kyrkans man och kunde det mesta om gamla kyrkor och liknande och det blev en mycket bildande resa. När vi kom till Paris träffade vi en gammal kursare till Thomas, som var präst. Och jag fick lov att kvarta över i kyrkan nån natt, betydligt billigare än att bo på hotell – och de pengar som jag då tjänade in köpte jag böcker för. Sån var jag redan då.

Andra resan med Gittan till Paris gick till ett stort läkemedelsföretag som vi tidigare besökt i tyska Aachen. Vi föreläste för företagets samarbetspartner i Frankrike – som satt på två stolar, dels sålde dom företagets egen produkt, dels sålde dom Dextropropoxifen (DXP). Nu fick ju dom också släppa DXP som alla andra EU-länder fick göra för några år sedan.

Jag minns en middag med Frankrike-chefen, en ytterst sympatisk och trevlig man som tog oss till en riktigt genuin Pariser-krog. Minns att ostbrickan var av yppersta klass samt att chefen lovade oss en middag när vi nästa gång kom till Wien. Tyvärr har vi inte haft vägarna förbi ens en första gång – än så länge, men å andra sidan lär chefen ha klättrat uppåt i hierarkin.

Paris – en stad som lockar fram minnen, många fina och vackra minnen, tillsammans med några av de personer som jag håller mest av - främst alltså Gittan och Linda, men också med andra goda vänner plus att jag även vid den tiden gav mig ut på resor- själv.

Jag minns Paris mycket väl och kanske minns delar av Paris också mig.

PS.

Ett av mina barnbarn Oscar – student i våras – besökte förra helgen Paris tillsammans med sin flickvän Elina och jag ställde den vanliga frågan till resenärer:

-       - Vad har ni tänkt att se när ni är i Paris?
-       -  Det gamla vanliga, Disneyland och Zlatan.

Jag hoppas att Elina tog med honom till Louvren, där finns också mycket att se.

söndag 1 november 2015

Nu har den 23-25:e boken om rättsläkaren och juristen Kay Scarpetta kommit - läsa den


Nu har jag fått Patricia Cornwells 23:e bok - om juristen och rättsläkaren Kay Scarpetta - i min hand. Boken heter ”Depraved Heart”. Tidigare har jag mest köpt böckerna från Amazon, men nu har ett par av de större svenska bokförlagen på nätet - Ad Libris - http://bit.ly/1Wp3Ahn tagit upp konkurrensen. Det är mycket bra för snart lär Amazon också börja att sälja med Sverige som bas.

Böckerna tycks också bli något billigare, bl a beroende på att fraktkostnaderna är lägre i Sverige – och boken kommer snabbare.

Cornwell själv säger att detta är den 25:e boken om Scarpetta, men då räknar hon också in två kok- böcker (det står faktiskt kokböcker). Både Cornwell själv och Scarpetta har sina rötter i Italien och då doftar kokböckerna mycket av pasta och vitlök, alltför mycket för min smak.

Förutom böckerna om Scarpette har Cornwell gett ut åtta ytterligare böcker, bl a en bok om Jack the Ripper, en biografi om Ruth Graham – fru till den kände predikanten Billy Graham, samt fem böcker om två andra huvudpersoner. Dessa har inte varit några hits.

Det är ju närmast en bragd i sin själv att skriva 23-25 böcker med samma huvudpersoner, Kay Scarpetta själv, hennes ytterst intelligenta systerdotter Lucy, Scarettas samarbetspartner – polismannen Pete Marino och FBI-profilern Benton Wesley – som också blir Scarettas man. I 25 år har vi kunnat följa denna kvartett. 

En kort tid tyckte jag att det var en svacka i böckerna, det var när Cornwell – av någon anledning – skrev i tredje personen. Vi var många som tyckte mer om böckerna när Kay Scarpetta själv – i egen hög person – är berättare, dvs första person.

Böckerna om Scarpetta och kompani är utomordentligt tekniska avancerade, både vad gäller hennes rättsmedicinska kunnande och diverse hjälpmedel inom bl a datavärlden – är av senaste modell. Patricia Corwell är dessutom själv utbildad helikopterpilot och dykare med diverse certifikat. Hon har en experts kunskaper inom många områden, hon har dock missat att använda Dextropropoxifen i sina böcker, men än finns det tid.

Hennes första bok hette Post Mortem (som betyder obduktion) och dem kom 1990. Egentligen är det hennes böcker som visat vägen för ett flertal TV serier, inte minst dessa i CSI – program från olika städer.

Jag har alltså samlat på Cornwell böcker sedan tidigt 1990-tal, och har har alla av henne själv utgivna böcker. Det har ju också skrivits en del om henne, varav jag har några böcker. Totalt upptar hennes böcker 1, 3 meter i vår bokhyllor.

Om de 25 böckerna om Scarpetta är på ca 500 sidor var så blir det totalt över 12 000 sidor. Rätt mycket. Kvaliteten har varit i stort sett hög, med ett par floppar tycker jag dock. Den nya boken griper tag i en mycket fort, och den verkar mycket lovande.


Det som är speciellt i hennes böcker är att alla hennes karaktärer åldras och utvecklas som vi själva gör. Systerdottern Lucy var ca 10 år då hon kom att blir Scarpettas ”dotter”, numera är hon ca 35 år – och har ett mycket och har haft – och har – ett mycket brokigt liv. Patrica Cornwells alter ego? 



söndag 11 oktober 2015

Nils Jonasson och Rotary (1956-1989). En son botaniserar i sin fars Rotaryminnen.


(Föredrag av Ulf Jonasson på Frösö Rotaryklubb 8 oktober 2015)

Under några dagar har jag varit på besök i mina gamla hemtrakter, dvs Frösön och Östersund. Mitt egentliga ärende var att hålla ett föredrag på Frösö/Wargentins Rotaryklubb som handlade om min pappa.

Han var med om att starta Frösö-föreningen 1956 och han var Rotarian till sin död 1989. För cirka ett år sedan hittade jag ett kuvert – som legat längts ner i en låda – och detta kuvert innehöll bl a fem föredrag som Pappa hade hållit under sina är i klubben. Detta var mycket intressant för mig och av de glömda materialet arbetade jag fram ett föredrag om Pappas tid och engagemang i Frösö-Rotaryklubb.

Första gången jag höll mitt föredrag var i min egen klubb här i Katrineholm. Nu var jag alltså uppbjuden till Frösöklubben för att dela med mig till den Jämtländska gruppen, varav flera kände Pappa. mycket väl, en del också från andra sammanslutningar.

Efterlämnade Rotary-dokument från åren 1956-1968

1.       Ego föredrag från 1957
2.       Minnen från en USA-resa 1961-62
3.       Besök i sju klubbar i USA
4.       En tavlas historia – Forest Lawn, Ca
5.       Är det något som kännetecknar en Rotarian?

Det var en stark känsla att få dela med mig av Pappas funderingar, det är ju nästan 60 år sedan han skrev sitt Ego-föredrag. Som framgår av namnet så presenterar alla medlemmarna ett föredrag om sig själva – vilket brukar vara de föredrag som uppskattas mest.

Frösö-klubben fyller 60 nästa år, det stora firandet sker i mitten av maj. Klubben har redan arbetet flera månader med förberedelserna.

Dagen till ära hade jag själv inbjudit några nära och kära att vara med vid lunchen, två av mina äldsta och bästa vänner – som jag dessutom bodde granne med under många år - Göran Jonsson och Bosse Nilsson - båda gamla Rotarianer, min svåger Bo-Göran Karlsson samt min systerson, Lasse Collin. 

På mötet var också mitt gamla kompanibefäl när jag gjorde lumpen på I 5 i Östersund Ambjörn Sandler, vars två bröder – Håkan och Staffan - jag samarbetat en hel del under mina många år i Uppsala. Mötet med Ambjörn kändes också mycket positivt.

Det är en något ovanlig uppgift att hålla ett föredrag om sin egen Pappa, men det har berett mig mycket stor glädje att få göra det, och dessutom i en miljö som han själv tyckte mycket om och tillhörde i mer än 30 år. Att sedan känna av gruppen glädje och värme när jag berättade om en av de som startade föreningen för 60 år sedan kändes mycket gott.

Bildtexter:  

Klubben ordförande heter Elisabeth Viggeborn och den programansvariges namn är Bertil Olsson, som jag haft kontakt med tidigare när jag föreläste om vår forskning. Här ses vi på en s k selfie. På övriga bilder ser vi Pappa Nils, som han såg under när han klubben bilades 1956, själv figurerar jag också på en bild, tillsammans med Göran och Bosse. 

tisdag 6 oktober 2015

Hans Rosling den stora stjärnan på Publicistklubbens möte 5 okt.


För några veckor sedan besökte jag en föreläsning med den världskände fysikern Stephen Hawking som besökte Stockholm. Det var den mest fascinerande föreläsningen jag upplevt på 50 år inom universitetsvärlden. I början av september var det alltså 50 år sedan jag skrevs in vid Uppsala universitet.

Nu har alltså nästa 50-års period inletts, och med en föreläsning som endast var snäppet under Hawkings. Med detta vill jag säga att jag på måndagskvällen besökte Publicistklubben i Stockholm och den stora stjärnan där var professorn i global hälsa Hans Rosling. Det är andra gången jag ser och hör honom live och det är en upplevelse av stora mått. Visst är det spännande att se honom på TV, men knappast inget slår honom uppträda live.

PK bjuder också på en debatt vid sina möte och den här gången var det Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet och Ulf Johansson, programchef riksnyheter på SVT som medverkade samt PK´s ordförande Björn Höger. Han avslutade debatten med att komma med en fråga från sin mamma, som tyckte att Rosling verkade lite sliten efter sitt intensiva arbetsschema. Roslings svar ser Du här http://bit.ly/1RrUD66

Man kan klart säga att den här kvällen blev Roslings, de andra två i panelen blev mera stafflagefigurer. Det är med andra ord inte lätt att konkurrera med Rosling, som numera är en världsstjärna – rent av.

Sin vana trogen ställer han ett antal frågor till publiken och vi får en mentometerknapp  (som bl a användes när ungdomar skulle röst i Tio i topp för snart hundra år sedan – eller vad det heter, våra klick kan alltså. Det är en ren kunskapskontroll. Som framgår av mina bilder så var en fråga; Hur många av världens barn får mässling-vaccin?

De närvarande Journalisterna igår visade sig var de som svarat allra bäst, dvs gett flest rätta svar som Rosling någonsin har fått under sina år av föreläsande om detta. Nu har ju vi varit lite smarta och läst på, skam vore annars.

Referat från gårdagens höjdarmöte får en aktiv kollega – den här gången från Expressen - svara för. Det bär mig emot lite grann att referera till nån av kvällstidningarna, men det får vara för den här gången. http://bit.ly/1GtS90x

På den här länken har du både Roslings föreläsning och den efterföljande debatten http://bit.ly/1OUPuVE

Sammantaget: En fantastisk kväll med en stor personlighet som ville ge journalisterna mera kunskap, så att de därmed kan upplysa den s k allmänheten








torsdag 17 september 2015

At Eli Lilly's website mentioned the two big sellers - Darvon & Darvocet - just on two occasions, to hide the pills fatal history


For some years ago, when there “were no problems at all “with Propoxyphene – Darvon, Darvocet – you could read a lot on Eli Lillys homepage about propoxyphene.  Today when you search “Eli Lilly propoxyphene” on Google , you get 23 000 hits, if you Google “Lilly Darvocet” you get 46 000 hits. 

But when you search for Propoxyphene on the homepage of Eli Lilly today you get 2 (two) hits, both referring to the Annual report, 2011 and 2012. http://bit.ly/1MaUguI

There you could read following

2011 – Eli Lilly Annual Report, and presented 2012 for the shareholders

“Along with several other manufacturers, we have been named as a defendant in approximately 165 cases in the U.S. involving approximately 755 claimants related to the analgesic Darvon and related formulations of Propoxyphene”.

2012 – Eli Lilly Annual Report, and presented 2013 for the shareholders

“Along with several other manufacturers, we have been named as a defendant in approximately 125 cases in the U.S. involving approximately 1,890 claimants related to the analgesic Darvon and related formulations of  propoxyphene”

The Annual Reports for 2013 and 2014 do not have a single word about Propoxyphene or Darvon, Darvocet. 

The shareholders have reason to be worried about the coming trails, we assure you it will be big problems for Eli Lilly and other involved companies.

It is about five years ago since Propoxyphene was banned in US (Nov 19th 2010) and the lawyers and judges have been discussing since then.

These Lawyers and judges have had complex legal discussions over these past five years. Apparently they cared not at all about the thousands of causes people affected, heart problems or who often have people become fatally poisoned.

Some others big trials where Eli Lilly also 

The news-agency AP reported April 8, 2014:

Jury hits Takeda, Eli Lilly with $9-billion penalty

- U.S. jury ordered Japanese drugmaker Takeda Pharmaceutical Co. and its U.S. counterpart, Eli Lilly and Co, to pay $9 billion in punitive damages over a diabetes medicine linked to cancer. The drug companies said Tuesday they will "vigorously challenge" the decision.

- The U.S District Court in western Louisiana ordered a $6 billion penalty for Takeda and $3 billion for its business partner and co-defendant Eli Lilly. It also ordered $1.5 million in compensatory damages in favor of the plaintiff.

This process took some three years from beginning to end. The processes of Propoxyphene involving thousands of people thus have not even begun. 

The question is when these trials can begin.

lördag 12 september 2015

Unique Swedish data influenced the banning of Dextro-Propoxyphene in the world


PREFACE to the report " Restrictions on the prescribing of DextroPropoxyphene (DXP) – effects on sales and cases of fatal poisoning" http://bit.ly/1O6QwOa 

Regarding the analgesics compound (Dextro) Propoxyphene since 1991, when the four branches of forensic science in Sweden (medicine, psychiatry, chemistry and genetics) were organized into one authority, the National Board of Forensic Medicine, an extensive database has been set up for forensic medical and toxicological information. 

Consequently, we have unique opportunities in Sweden to follow developments within these fields at a comprehensive national level. 

Forensic research based on our four registers has demonstrated that 1 592 persons (200 persons a year) in Sweden were fatally poisoned by the analgesic compound (Dextro) Propoxyphene (DXP) between 1992 and 1999. The problems with DXP poisonings were already noted during 1970´s. 

The Swedish research on DXP – which has attracted a great deal of attention in the media as well as in political circles – has contributed to the decision made by the Swedish Medical Product Agency to issue special restrictions effective from June 15, 2001. This means that DXP agents today have to be prescribed on a specific form, which in practice signifies a narcotic classification. In Denmark and Norway, however, restrictions similar to those introduced in Sweden 2001 have been force since the 1980´s. 

In April 2003 a Swedish member of the European Parliament, Dr Marit Paulsen, raised a question in the Parliament concerning the risk of DXP poisoning. She asked if the Commission was aware of the problems with DXP in Sweden and pointed out that the DXP problems are probably worse in two other EU countries namely the United Kingdom and France. The question is at present prepared by EMEA – The Medical Products Agency of the European Union – and one of their subcommittees. 

This present study – Restrictions on the prescribing of dextropropoxyphene(DXP) – effects on sales and cases of fatal poisoning – is written by Ulf Jonasson, Doctor of Public Health and Birgitta Jonasson, PhD, on behalf of The National Board of Forensic Medicine and The Medical Products Agency in cooperation with The National Board of Social Insurance Board and The Swedish Poisons Information Centre. 

Ulf Westerberg 

Director General National Board of Forensic Medicine 

Restrictions on the prescribing of Dextro-Propoxyphene (DXP) – effects on sales and cases of fatal poisoning


SUMMARY: 

In 2001 the Medical Products Agency implemented restrictions in Sweden on the prescribing of the analgesic agent Dextropro-Poxyphene (DXP). This was done in the light of findings by researchers in forensic medicine showing that 200 individuals per year had died as a result of intoxications in which DXP was assessed to have caused or contributed to the fatal outcome. The restrictions state that drugs containing DXP must be prescribed on a special prescription form. 

The principal aim of the present study was to evaluate the effects of the restrictions with regard to sales of DXP products, number of cases with DXP found in the blood at forensic medicine examinations and the number of intoxications where DXP was considered to have caused or contributed to the fatal outcome. In order to compare the time before and after the restrictions, the study was extended over the years 2000 to 2002. The basic studied years were 1992-1999.

To elucidate further the development after the introduction of restrictions, data from the first quarter of 2003 were collected where possible. In order to explore certain aspects in greater depth, comparisons were also made with data from the 1990s. Data on sales of DXP products in the studied period were obtained from Apoteket AB and the Medical Products Agency. 

To study the occurrence of DXP in forensic material and the number of intoxications in which DXP was assessed to have caused or contributed to the fatal outcome, data were collected from two national data bases linked to forensic medicine and forensic chemistry in Sweden. The study showed that sales decreased gradually during the studied period. Compared with the first quarter of 1999 sales in the first quarter of 2003 sales were 66 per cent lower. The decrease in sales had already begun before the restrictions were introduced, which probably can be explained by the great publicity that the forensic study results were given in the media between 1998 and 2001. 

The decrease continued, however, and between the first quarter of 2001 and the first quarter of 2003 the sales decreased by 50 per cent. The continuous decline was most probably due to the restrictions. 

The study also showed that the number of cases with DXP in the blood decreased continuously during the whole time period, as also did the number of DXP intoxications. From the first quarter of 2000 to the first quarter of 2003 the number of cases with DXP in the blood decreased by 57 per cent, from 95 to 41. 

The number of fatal DXP poisonings decreased from 53 per quarter to 20 during the same period, i.e. 62 per cent. (The total number of fatal poisoning cases in 2000 was 198, in 2001 it was 152 and in 2002 it was 122. The estimated number in 2003, based on forensic statistics of the prevalence of cases with DXP in the blood, was 70). Just as was the case with sales, the decrease in number of cases with DXP in the blood and in the number of DXP intoxications started already before the restrictions and then there was an obvious fall during the last quarter of 2001. 

The number of fatal poisoning cases has been halved since the restrictions were introduced (from 45 to 20). The reduction of the number of fatal poisonings is favourable, but as long as the drug is still on the market there will be new cases of intoxication. As DXP today is known to be especially dangerous, particularly in combination with alcohol, suicidal individuals will continue to choose this drug in the future. The problem of the impulsive suicidal acts, those that are not intended to be fatal, will remain. 

The study results also show that the proportion of addicts is high among those who have DXP in their blood when they die. These still constitute a considerable risk group for continued DXP intoxications, both involuntary and those self-inflicted on impulse. Thus, further restrictions in prescribing or total withdrawal of the DXP products would have to be considered to completely solve the problem of fatality due to DXP. 

onsdag 9 september 2015

Om bara Telia hade orkat ta reda på var jag bor hade vi inte haft något problem


"Lösenord skickas till den adress du är folkbokförd på. Uppdatera gärna dina uppgifter när Du mottagit detta så är det enklare framöver//NJ"
      
å    Så svarar en kontaktperson på TeliaSverige efter mitt förra meddelande.

     Jag tycker att detta är väldigt arrogant skrivet, en person som blir djupt kränkt när jag påpekar att TeliaSverige har gjort fel – och det inte bara en gång.

     Hela denna fråga hade varit löst för 10-12 dagar sedan om Telia bemödat sig om att ta reda på var vi bor samt vilken mail-adress vi har. Ett tips, kolla på räkningen och vilket mail-abonnemang vi har, då hade frågan inte varit något problem

     Betyget för TeliaSveriges agerande sjunker ännu mer.

     PS.
    
     Trots att min fråga upprepats om vart lösenorden har sänts INTE besvarats. Anser Telia att vi bor i Björkvik så skall det vara så - enligt Telia.




På en skala från +1 till +5 får Telia -3 för hur dom handlagt mitt ärende. Bra jobbat Telia


En och annan av mina FB-vänner, men ännu fler av mina Twitterföljare och blogg-läsare, torde har märkt att jag varit tämligen frustrerad och irriterad under några dagar. Anledningen är att jag har bemötts av det mest stelbenta agerande jag tror att jag varit utsatt för – någonsin. Man tror inte att sådant är ens möjligt.

Jag har använt flera timmar med Telia, telefonledes (suttit i flera telefonköer – totalt några timmar) kontakt via Direkt Message på Twitter, via Twitter och genom en viss länk där mitt ärende behandlas. Jag har haft kontakt med sju-åtta personer på skilda nivåer – och totalt har dom använt en del arbetstid. En del fick jag veta namnet på, Mikael, Ellinor, KL, NJ och FA – plus några anonyma telefonröster.

Vad är det då frågan gäller.

Jag har kontaktat Telia för att få ett nytt lösenord till Mina Sidor på Telia. Thats all. Anledningen till detta är att min dator pajade för några veckor sedan när jag skulle ladda upp Windows 10, det slarvet har jag tagit på mig. Problemet är att när Telia sänder detta lösenord sänder dom till MIN förra adress – som vi flyttade ifrån för två år sedan. För att informera mig sänder dom till mitt sedan flera år avslutade hot-mail konto.

Genom sitt felagerande ställde Telia till att jag fick kontakt med Kronofogden, vilket jag aldrig haft på mina hittills 73 år. Då bad en person faktiskt lite grann om ursäkt.

Telia säger att jag skall ändra min hot-mailadress, men det måste göras på Mina Sidor på Telia och det är dit jag vill ha mitt nya lösenord. Snacka om Moment 22.

Alldeles nyss – efter att ha varit i klagobranschen i 10 – 12 dagar - fick jag ett svar från en person som säger att dom sänt till mig mitt nya lösenord, jag får det med posten NÄSTA VECKA.

På min fråga till vilken adress dom sänt detta NYA brev – till min gamla adress eller till min nuvarande adress - har jag inte fått något svar. Sannolikt kommer svara att bli – om jag ens får något svar – lösenordet har sänts till din mantalsskrivningsadress – om det är den gamla eller min nuvarande. Telia och jag har alltså olika uppgifter om var jag, hustrun och Vovven bor på.


Vem litar Du på?, Telia eller mig?

tisdag 8 september 2015

Tänk om Telia kunde använda lite sunt förnuft i sin kontakt med kunder–nån gång.


Idag har jag använt flera timmar att ha kontakt med Telia, via mail. Igår kommunicerade jag via telefonsamtal, då satt jag i tre telefonköer, och ju fler jag talade med dem desto beskäftigare lät dom. 

- Har du gjort det och har du gjort det frågor dom ??? Vad tror dom egentligen, jag har ägnat timmar till att försöka lösa problemet själv, men inte lyckats. Man tilltalas som vore man mindre vetande.

Mitt ärende är egentligen mycket enkelt: Jag har bara en liten önskan, mycket liten önskan och det är att jag vill ha ett nytt lösenord till Mina Sidor hos Telia. Jag har här på FB tidigare nämnt att min dator pajade när jag skulle ladda upp Windows 10, och det slarvet tar jag på mig, men nu behöver jag in på Mina Sidor för att installera Telia Säker – som försvann i och med att datorn gick sönder.

För att få detta nya lösenord kan man få det skickat till sig via sin mail eller Bank ID, samt per post. 

Eftersom Telia har fel mail-adress till mig vid denna beställning - dom har min hotmail-adress just där man skall beställa sitt nya lösenord. Hot-mail slutade att använda för många år sedan.

Jag uppgav då min postadress, och efter 8-9 dar har jag fortfarande inte fått svar.

För ca ett halvår sedan fick jag ett brev från Kronofogden – första gången i mitt snart 73 åriga liv. Det var en räkning från Telia som inte skulle vara betald. Jag vet att jag betalar mina räkningar i tid, och jag blev nu riktigt förbannad. Till slut – efter flera timmar i olika köer – kom jag fram till en person som enkelt kunde konstatera att en Telia-räkning gick till mig GAMLA adress, i Björkvik. Det är två år sedan vi flyttade därifrån till stan.

Telia hade skickats påminnelse på räkningen till min hot-mail adress, sa mannen. Och var dom fick den adressen ifrån vet jag inte, men den mannen fick i uppdrag av mig att först och främst meddela kronofogden att Telia gjort fel, sen skulle han ta bort min hit-mail adress.

Och nu har jag alltså påmints om att denna hot-mail-adress FINNS kvar och den kommunicerar Telia med, HJÄLP.

Idag svarade en man på mitt mail som jag hade skickat igår och sade att jag kan gå in på Mina Sidor för att ändra min hot-mailadress där – som om jag inte skulle veta det - och han skall sända mig ett nytt lösenord, det tar bara fem arbetsdagar. För säkerhets skull skrev han att brevet skickas till min bokföringsadress och den är fortfarande enligt Telia i Björkvik. Som normalt är när man flyttar använder jag tjänsten eftersändning, i ett år varför Telias brev inte alls kommer fram.

Telia använder alltså en gammal utgången mail-adress plus att dom fortfarande tror att jag bor i Björkvik, men använder telefon, dator och mail i Katrineholm, eftersom dom skickar räkningarna dit numera. Alltså posten går till ett ställe, men jag bor på ett annat, tycks dom resonera. Pust och stön, vad är det som händer för att tala med GW.

PS.


När vi flyttade över vårt abonnemang från Björkvik till Katrineholm för två år sedan tog det flera veckor innan saker och ting fungerade. Vi fick bl a felaktigt telefon nummer två gånger. Plus en hel del annat blev fel. Då kunde Telia erkänna sitt fel genom att ge oss rabatt på ca 1 000 kr, men att man skulle behålla vår gamla adress och mitt gamla mail kunde inte ens finnas i min fantasi.

Vad kommer nu att hända??

tisdag 25 augusti 2015

En upplevelse utöver det vanliga när Stephen Hawking föreläste i Stockholm


Torsdagen den 3 september nästa vecka är det exakt 50 år på dagen sedan jag skrevs in vid Uppsala universitet och fick därmed tillgång till den oändliga kunskapen. Under de gånga åren har jag haft möjlighet att lyssna till ett stort antal välkända föreläsare, bl a ett flertal nobelpristagare inom skilda discipliner, men också och en amerikansk f d president, Jimmy Carter i Universitets aula.

Men igår kväll var jag med om det hittills största evenemanget någonsin – om du frågar mig. Det var en av världens ledande forskare som gästar Sverige denna vecka i samband med en konferens i Stockholm. Det är naturligtvis fysikern, professor Stephen Hawking jag talar om och föreläsningen hölls på Radisson Blue Waterfront Hotell i Stockholm.

Stephen Hawking fick när han var lite väl 20 år en diagnos som heter ALS, och läkarna förutspådde att han inte skulle leva mer än ett par tre år till. Nu är Hawking 73 år och kanske mer aktuell än någonsin. Stephen – som alla kallar honom – är jag alltså årsbarn med, men i sanningens namn är hans CV lite vassare.

När Hawking rullas in på scenen av en medhjälpare reser sig publiken och applåderar, det är inte utan att det känns extra varmt och uppskattande i hjärtat. Det är ingen tvekan om att här kommer en av världens nu levande största vetenskapsmän. Vi som var där kommer förståss aldrig att glömma detta ögonblick.

Efter de stående ovationerna – redan innan föredraget – inträder det absoluta tystnaden – att tusentals människor kan var så tysta var också en ny upplevelse. Kanske är det en sådan tystnad som råder i den eviga rymden.

Hawkings föredrag har rubriken ”Quantum Black Holes” och det räcker ca en timme. Det kan tyckas lite monotont att höra röstmaskinens uppläsning av Hawkings föredrag, men vi vill inte gå miste om en enda sekund av det storartade framträdandet. I stort sett under hela den tiden ser vi Hawking i bild, och han rör inte på sig en millimeter. Jag kan inte heller minnas mig ha upplevt en så lyssnade publik, de allra flesta med stort intressen för universum, de svarta hålen.

Efter de omfattande slutapplåderna stannade många kvar i den stora föreläsningssalen, vi var tagna och ville behålla upplevelsen av en stor händelse.

Här var det tänkt att jag skulle avsluta denna lilla berättelse, men kom snart att tänka: Är det julafton eller är det julafton? Vad var det som fick mig att falla in i en sådan tanke?

Här kommer alltså några rader till:

Jag hittade så småningom tillbaka till Centralstationen och bestämde mig för att festa runt på en kopp kaffe och en god macka. Kaffe så sent på kvällen, ovanligt för mig, en macka som t o m smakade lök, men den slant ner den också. Jag satt mig ner på en bänk för att hämta andan, hinna ifatt upplevelsen. Tittar mig runt, ser folkvimmel till höger och ser helt plötsligt professor Ulf Danielsson till vänster. Jag kan ju bara inte låta bli att gå fram och hälsa på honom. Han hade förståss också varit på föreläsningen och tyckte mycket om den.

För några veckor sedan hade jag köpt Ulf D´s populärvetenskaplig bok ”Mörkret vid tidens ände”, hans tredje bok. Jag hade igår haft tanken att jag skulle ta med mig boken till föreläsningen för att få den signerad, en liten hälsning i en bok är alltid trevligt. Men jag gjorde en enkel sannolikhetskalkyl som var följande. Inte finns det nån enda lite chans att jag skall springa på Ulf D och kunna visa upp boken. Det torde vara tusentals personer på föresläsningen och inte har han tid för mig och så vidare.

Och så – helt plötsligt står han där – och jag berättade att jag inte hade boken med mig –och vi skrattade gott åt det hela - men jag kunde ju titta förbi på hans jobb nästa gång jag kommer till Uppsala förslog jag. Och jag var så välkommen att göra det.

Visst var det julafton för mig igår, fyra månader i förtid.

PS.

Jag skall inte ge mig in på vågstycket att ens referera Hawkings föreläsning, som var inspelad och presenterades via en speciell röst-maskin. Själv har Hawking inte kvar någon rörelseförmåga alls, det är numera t o m rätt besvärligt för hans medhjälpare att tolka vissa ansiktsrörelser för varje bokstav. Det tar m a o mycket lång tid för honom att arbeta fram sina föredrag.

Den som vill veta mera om den pågående konferensen rekommenderas att besöka Ulf Danielssons blogg. Ulf Danielsson är till vardags professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, som är utbildad och disputerad i Princeton University i USA.

Han skriver på sin blogg om gårdagens föreläsning at det var en av Hawkins allra bästa
någonsin, och han har hört ett flertal. Svenska Dagbladet har svarat för en utmärk bevakning av Hawkings besök, medan DN inte tycks ha förstått nånting, man nöjer sig med korta TT- versionen. Dåligt jobbat DN.









lördag 8 augusti 2015

Fredsmarschen – Hiroshimadagen. Kämpigt i hettan - men Palme mötte. Äntligen framme i Paris. (Från UNT:s specielle medarbetare – dvs jag)


(Införd 7 aug 1981 i Upsala Nya Tidning) ( dvs 34 år sedan)

Olof Palme åkte direkt från sitt möte med den franske premiärministern Pierre Mauraoy till Port d Àubervillier i Paris utkanter för att möta de 6 - 7 000 deltagarna i fredsmarschen som på torsdagen efter 45 dagar och 112 mil nådde Paris. Palme hade också vid sin vistelse i Paris träffat president Francois Mitterrand.

På frågan om han hade tänkt delta i marschen svarade Palme mig:

-        - Jag vill inte delta i demonstrationer och marscher när jag gästar ett främmande land.

En av de många marschdeltagarna frågade Olof Palme om han tror att en stor fredsmanifestation som denna kan påverka de beslutsfattande politikerna.

-        - Jag tror inte på omedelbara resultat av enskilda marscher eller demonstrationer, men många marscher och många demonstrationer påverkar opinionen och därmed politikernas beslut.

Den 45:e och sista marschdagen startade i ovisshetens tecken. Så sent som på onsdagskvällen hade de parisiska polismyndigheterna sagt nej, fredsmarschen skall inte gå igenom Paris. Inte heller skulle man få marschera från den gamla flygplatsen Le Bourget till Port d` Àubervillier. Man hänvisade till trafikfaran.

Ledarna för fredsmarschen gav emellertid inte upp och klockan 09.30 på torsdagsmorgonen kom det slutliga beskedet till deltagarna.

-        - Ni får marschtillstånd.

Beskedet mottogs naturligtvis med ett stort jubel av marschdeltagarna. De parisiska myndigheterna och polisen applåderades för sitt beslut. Med en timmes varsel fick de 6 - 7 000 personer som började marschen från det gamla flygfältet sätta igång och med endast en kvarts försening startade fredsmarschens sista dag. ( det tillkom en hel del människor under marschens gång – notering idag).

Som under hela den tidigare marschen gick ett tiotal japanska munkar i täten, de trummade marschtakten och sjöng sina entoniga sånger.

En het sol lyste över deltagarna och trots att torsdagens etapp inte var så lång som tidigare, blev det för många mycket jobbigt att gå de sista 20 kilometrarna. Några personer svimmade i värmen, men medföljande sjukvårdspersonal hjälpte dem upp på benen igen och de ville absolut fortsätta.

Vid 12.30-tiden nådde fredsmarschen fram till Port d` Àubervillier och vid den nu så välkända fredsduvan som står på en jordglob som går på hjul i marschen uppenbarade sig plötsligt Olof Palme.
Ingen av marschdeltagarna hade en aning om att Palme skulle möte dem, eller ens att han var i Paris. När Olof Palme träffade marschdeltagarna möttes han av mycket kraftiga applåder.

Ankomsten till Paris var alltså den 6 augusti och det var till åminnelse av de hundratusentals offer vid den första atombomben som fälldes över Hiroschima i Japan den 6 augusti.

Nu stannade många av marschdeltagarna kvar i Paris till och med söndagen den 9 augusti som är den dag som bomben över Nagasaki fälldes. Då kommer fredsmarschen att avslutas med ett stort möte på Hippodromteatern och dit väntas tiotusentals åskådare. Två tyska minuter skall då hållas till minne av de offren för den två första atombomberna.

PS. Tillägg till texten.

En av anledningarna till att myndigheterna ifrågasatte att marschen skulle få gå igen Paris, bl a utefter Champs-Elysées, var att polisen ansåg att inga utländska medborgare hade tillåtits att marschera utefter Paris stora paradgata tidigare - man hade Hitler i minnet.

Jag deltog i marschen under den sista veckan och det var en rent av fantastisk upplevelse att vandra utefter Champs-Elysées. På trottoarerna stod tusentals fransmän och viftade med Tricoloren – den franska flaggan, och många mindes säkert när tyskarna tågade in i deras huvudstad ungefär 40 år tidigare. De som nu vandrade utefter Champs-Elysées kom i fredens tecken.




För att kunna skriva den här texten var jag tvungen att gå upp till en fransk tidning och fråga om jag kunde på låna en skrivmaskin och att få en filmrulle framkallad. Jag fick hjälp av dem, men när vi skulle telefota över bilden till Upsala Nya så försvann den – dvs denna bild på  Olof Palme -  nånstans på vägen till Uppsala. Dock publicerades bilden och en separat text i UNT. (1 nov 1990)

( En av initiativtagarna till denna fredsmarsch var den norska professorn och fredsforskaren Eva Nordland som var en framträdande personlighet inom den norska fredsrörelsen; Hon var bl.a. en av initiativtagarna bakom de många freds-marscherna runt om i världen under 1980-talet t.ex. Köpenhamn-Paris 1981 och Stockholm-Moskva/Minsk 1982).



måndag 3 augusti 2015

Tweet nr 30,000 - mostly about propoxyphene - is now mailed from me


Today I have mailed my 30,000´s tweet, which is a right sizable number. I can also - via the internal statistics - say that of my sending tweets have 29,364 opened, which is an exceptionally high figure (97.9%).

Most of my tweets have been about the pain killing substance Dextro-Propoxyphene (DXP). We have studied this substance since 1994 and our doctoral theses were presented 2000 and 2001.

The substance was synthesized by the company Eli Lilly 1953 and the drug containing DXP came out on the US market 1957. The FDA in US banned the drug 2010, and today the consumption of DXP in the world is almost nothing. 

On June 22, I sent a tweet - see below -  where I accused Eli Lilly, one of Big Pharma in the world, to welcome everyone to their site, but they stopped me. I sent a picture that showed that I was "blocked". This has now changed, and the page was evidently opened for me. When this had happened I have sent 24,682 tweets. And now it was speed,

On well a month, about 5,300 tweets have been opened - and hopefully also have been read - which is obviously all-time high


Why send so many tweets, you might wonder. The simple answer is that it is my big chance to get our message spread throughout the world.

The images - even in terms of tweets - are very important, I have now experienced.

Now it is just to continue to affect the opinion in the world, mainly in the United States. The trials about Propoxyphene will soon be upon us . It is almost five years since DXP was stopped in the United States, but recent years have been devoted to legal finesse.


Eli Lilly and many other Pharma-companies are accused trying to do everything to prevent the legal activities should be initiated. It lies billion in the pot.

It should continue to be pretty exciting






fredag 10 juli 2015

More than 500 000 persons in the world could have been poisoned to death due to (Dextro)-Propoxyphene (DXP) during 1985 - 2011


Pressrelease

Press conference at the National Press Club in Washington DC on September 10th 2013.

About 178 000 fatalities due to Darvon & Darvocet in US in 29 years.

About 134 000 fatalities in India between 1985-2011 (27) as a result of DXP use.

About 4,500 people died in Sweden as a result of DXP use during     the 24 years 1982-2005. 

The basic data in Drs Jonasson studies is from Forensic Medicine in Sweden (1) during the years 1992-1999 (8 years). The consumption of DXP in Sweden during the eight years was 19,185 kg, 2,398 kg per year. This can be broken down further to give the average consumption in kg per individualdeath; 2,398 kg a year caused 199 fatalities per year. For every 12,05 kg consumed one person died. 

The consumption in the world was during 1985-2011 a total of 6 282 620 kg, which could mean that  523 000 persons could have been poisoned to death. No consumption data 1957-1984 (28 years) were
available.

We estimate that as many as around 178 000 persons in US can have been poisoned to death due to  the painkilling substance Propoxyphene during the years 1982-2010 (29 years).The best known  trademarks have been Darvon and Darvocet.

The consumption in kg of DXP during these years are 2 153 387 kg (2). An average consumption peryear was 74 255 kg, and the number of fatalities during every year could be 74 255/12=6,188 people. 

The number of prescriptions on Propoxyphene during the years 2000-2010 (11 years) were 244 828 000 – average per year was 22 250 000 prescriptions (3). During the rest of the years when the drug was available - 1957-1981 - we have no figures on consumption or no prescription data in US.

India has been the second biggest consumer of Propoxyphene – next to the US – and when applying  the Swedish reference ratio of 12,05 kg DXP consumed fatality suggest that there have been 134 383 fatalities in India between 1985-2011 (27) as a result of DXP use. The consumption was 1,613,539, an average of 59,727 kg/year. This equates to an average of 4,977 fatalities a year.

During the year 1982–2005 (24 years) the consumption of DXP in Sweden amounted 48 639 kg.(1,2) Applying the Raito of 12.05 of DXP per fatality we estimate that some 4,503 people died as a result of DXP use during the 24 years 1982-2005. This equated to 162 people a year.

Banning the drug was first done in Sweden  in three stages from 2001 and March 2011, in UK the drug phased out from 2007, in EU (EuropeanUnion, 27 countries) from 2009 – 2011, in US the drug was banned in November 2010 and in May  2013 the substance finally was banned in India. 

These data were presented at a press conference at the National Press Club in Washington DC by Dr Ulf Jonasson, Sweden. Drs Ulf and Birgitta Jonasson have studied the painkilling substance Propoxyphene (DXP) more than 20 years and now – for the first time ever - presented comprehensive data from the years 1982 – 2010. 

Sources

1). Data from the National Board of Forensic Medicine. (Sweden). 

2). Data from INCB – International Narcotic Control Board – consumption figures about DXP during the years 1982 – 2010. (Vienna, Austria).

3). Data from DrugTopics, we use data from “Top 200 Generic Drug by Prescription from the years 2000 – 2011 about DXP. (US).

4). Data from Florida Department of Law Enforcement (FDLE) in Florida. We used data from ”Drugs identified in Deceased Persons by Florida Examiners”. (US) and from Los Angeles County Department of Coroner Annual Report. (US)

Ulf Jonasson, Doctor in Public Health and Birgitta Jonasson, Ph D

See also  and our CV http://bit.ly/NUSPQ4