(Införd 7 aug 1981 i Upsala
Nya Tidning) ( dvs 34 år sedan)
Olof Palme åkte direkt från sitt möte med den franske
premiärministern Pierre Mauraoy till Port d Àubervillier i Paris utkanter för
att möta de 6 - 7 000 deltagarna i fredsmarschen som på torsdagen efter 45
dagar och 112 mil nådde Paris. Palme hade också vid sin vistelse i Paris
träffat president Francois Mitterrand.
På frågan om han hade tänkt delta i marschen svarade Palme mig:
- - Jag vill inte delta i demonstrationer och
marscher när jag gästar ett främmande land.
En av de många marschdeltagarna frågade Olof Palme om han
tror att en stor fredsmanifestation som denna kan påverka de beslutsfattande
politikerna.
- - Jag tror inte på omedelbara resultat av enskilda
marscher eller demonstrationer, men många marscher och många demonstrationer
påverkar opinionen och därmed politikernas beslut.
Den 45:e och sista marschdagen startade i ovisshetens
tecken. Så sent som på onsdagskvällen hade de parisiska polismyndigheterna sagt
nej, fredsmarschen skall inte gå igenom Paris. Inte heller skulle man få
marschera från den gamla flygplatsen Le Bourget till Port d` Àubervillier. Man hänvisade
till trafikfaran.
Ledarna för fredsmarschen gav emellertid inte upp och
klockan 09.30 på torsdagsmorgonen kom det slutliga beskedet till deltagarna.
- - Ni får marschtillstånd.
Beskedet mottogs naturligtvis med ett stort jubel av
marschdeltagarna. De parisiska myndigheterna och polisen applåderades för sitt
beslut. Med en timmes varsel fick de 6 - 7 000 personer som började
marschen från det gamla flygfältet sätta igång och med endast en kvarts
försening startade fredsmarschens sista dag. ( det tillkom en hel del människor
under marschens gång – notering idag).
Som under hela den tidigare marschen gick ett tiotal
japanska munkar i täten, de trummade marschtakten och sjöng sina entoniga
sånger.
En het sol lyste över deltagarna och trots att torsdagens
etapp inte var så lång som tidigare, blev det för många mycket jobbigt att gå
de sista 20 kilometrarna. Några personer svimmade i värmen, men medföljande
sjukvårdspersonal hjälpte dem upp på benen igen och de ville absolut fortsätta.
Vid 12.30-tiden nådde fredsmarschen fram till Port d` Àubervillier
och vid den nu så välkända fredsduvan som står på en jordglob som går på hjul i
marschen uppenbarade sig plötsligt Olof Palme.
Ingen av marschdeltagarna hade en aning om att Palme skulle
möte dem, eller ens att han var i Paris. När Olof Palme träffade
marschdeltagarna möttes han av mycket kraftiga applåder.
Ankomsten till Paris var alltså den 6 augusti och det var
till åminnelse av de hundratusentals offer vid den första atombomben som
fälldes över Hiroschima i Japan den 6 augusti.
Nu stannade många av marschdeltagarna kvar i Paris till och
med söndagen den 9 augusti som är den dag som bomben över Nagasaki fälldes. Då
kommer fredsmarschen att avslutas med ett stort möte på Hippodromteatern och
dit väntas tiotusentals åskådare. Två tyska minuter skall då hållas till minne
av de offren för den två första atombomberna.
PS. Tillägg till
texten.
En av anledningarna till att myndigheterna ifrågasatte att
marschen skulle få gå igen Paris, bl a utefter Champs-Elysées, var att polisen
ansåg att inga utländska medborgare hade tillåtits att marschera utefter Paris
stora paradgata tidigare - man hade Hitler i minnet.
Jag deltog i marschen under den sista veckan och det var en
rent av fantastisk upplevelse att vandra utefter Champs-Elysées. På
trottoarerna stod tusentals fransmän och viftade med Tricoloren – den franska
flaggan, och många mindes säkert när tyskarna tågade in i deras huvudstad
ungefär 40 år tidigare. De som nu vandrade utefter Champs-Elysées kom i fredens
tecken.
För att kunna skriva den här texten var jag tvungen att gå
upp till en fransk tidning och fråga om jag kunde på låna en skrivmaskin och
att få en filmrulle framkallad. Jag fick hjälp av dem, men när vi skulle
telefota över bilden till Upsala Nya så försvann den – dvs denna bild på Olof Palme - nånstans på vägen till Uppsala. Dock publicerades
bilden och en separat text i UNT. (1 nov 1990)
( En av initiativtagarna till denna fredsmarsch var den
norska professorn och fredsforskaren Eva Nordland
som var en framträdande personlighet inom den norska fredsrörelsen; Hon var
bl.a. en av initiativtagarna bakom de många freds-marscherna runt
om i världen under 1980-talet t.ex. Köpenhamn-Paris 1981 och
Stockholm-Moskva/Minsk 1982).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar