söndag 30 april 2017

Sylvia Plath - poet för en generation kvinnor

Originaltexten publicerades i 10-12 tidningar under våren 1978, bl a Upsala Nya Tidning, Sundsvalls Tidningen, Bohuslänningen, Eskilstuna Kuriren, Östersunds Posten Helsingsborg Dagblad. Det var på den tiden som de lite större landsortstidningarna hade en egen kultursida.

Eftersom jag abonnerade på pressklipp på den tiden kan jag se att mina artiklar gick ut i ca 300 000 - en svindlande upplaga helt enkelt. Inte undra på att jag fick ett stort tack av Sylvia Plaths förläggare här i Sverige Solveig Nellinge och hennes förlagskollega - Adam Helms förlag - Trevi. Solveig Nellinge gick bort 1999.

Här följer min text:


Den amerikanska poeten Sylvia Plath dog för femton år sedan i London. Hon var vid sin död – i förtid – endast 30 år gammal. Bakom sig hade hon en mycket framgångsrik akademisk karriär. En begynnande – kanske än mer framgångsrik karriär som poet och författare var i vardande.

Endast en kort tid före sin död publicerades hennes enda roman The Belljar (Glaskupan), men den gavs ut under pseudonymen Victoria Lucas. Under sitt eget namn hade hon hunnit publicera diktsamlingen The Colossus and Other Poems - 1960, sex noveller samt en hel del dikter i litterära tidskrifter i såväl England som i USA. Hon hade också medverkat i några radioprogram hos engelska BBC, där hon bl a läst egna verk.

Sylvia Plath föddes 1932 i Boston, Massachussets i USA och efter framgångsrika studier vid Smith Collage fick hon ett tvåårigt Fulbrightstipendium för universitetsstudier i England. Till England kom hon 1955. Hennes studier och diktande var fortfarande framgångsrika men hon träffade även en man, om vilken hon skrev i ett brev till modern i mars året därpå:

-       -  Jag har nu träffat en man som skulle kunna vara jämbördig partner med mig.

Mannen var den redan då lovande engelsk poeten Ted Hughes. Den 16 juni 1956 gifte sig de två, och bröllopet hemlighölls till en början. Orsaken till detta var att Sylvia Plath, som gift, riskerade att inte få behålla sitt Fullbrightstipendium. Det fick hon emellertid. Både Sylvia och Ted tjänstgjorde som lärare på sidan om sina författarskap, och de levde i såväl England som i USA.

Under perioden från juni 1957 och till mitten av december 1959 var de verksamma i USA, för att sedan återvända till England, där den ändå kände sig mer hemma.

Ensam

 Sylvia Plath och Ted Hughes två barn, Frieda född 1960 och Nicholas född 1962. Under sommaren 1962 separerade de två. Sylvia Plath fick nu ensam ta det tunga ansvaret för barnen, men hennes skrivande fortsatte i ett allt intensivare tempo. Några av hennes starkaste och mest utlämnande dikter skrevs under tidiga mornar, innan barnen vaknade, endast en kort tid före hennes död.

Hösten 1962 och vintern 1963 blev bland de värsta på nära 150 år i England. Paret Plath och Hughes hade bott i Devonshire i södra England, men i mitten av december 1962 kunde Sylvia med barnen flytta till London. Huset där Sylvia kom att leva under de tre sista månaderna av sitt liv, hade tidigare tillhört den irländske poeten W B Yeats (1863-1939) och nobelpristagare i litteratur 1923. Att få leva i Yeats hus tog Sylvia som ett gott omen.

Sylvia Plaths mor, Aurelia Schober Plath skriver i sin bok Letters home - Correspondence 1950-1963, utgiven 1974 och i svensk översättning 1977:

-        - Hennes fysiska krafter hade knäckts av sjukdom, oro och överansträngning , och trots att hon så länge orkade vara tapper och vuxen situationen, fick en mörkare dag än vanligt henne att tycka att det var omöjligt att  fortsätta.

Syliva Plath lämnade efter sig en omfattande och rik litterär produktion, som in sparsamma portioner kommit ut under den gångna femton åren efter hennes död. Det efterlämnade materialet har samlats och sammanställts av hennes f d man Ted Hughes och dennes syster, litteraturagent Olwyn Hughes.

Materialet har presenterats i form av tre diktsamlingar, Ariel (1965), Crossing the Water (1971) och Wintertrees också 1971. 1976 publicerades The Bedbook och året därpå utgavs novellsamlingen Johnny Panic and the Bible of dreams.

På svenska

Det skulle dröja ända till 1975 innan en samling av Sylvia Plats dikter fanns tillgänglig på svenska.Bokförlaget Trevi gav ut samlingen och man hade året dessförinnan även gett ut Glaskupan i översättning av Christine Liljencrantz. Glaskupan gavs ut i Månades Bok och den gick ut i stora upplagor.

Poeten Siv Arb gjorde sommaren 1962 en resa till England för att göra en intervju med den redan då kända poeten Ted Hugnes. Siv Arb kände inte till att hans hustru hade gett ut en diktsamling, och hon blev snarast mer övertygad och imponerad av Sylvia dikter än av makens. Några av dikterna i The Colossus tolkades av Siv Arb och publicerades i litteraturtidskriften Ronda nr 3 1962.

Det skulle alltså dröja hela 13 år – till 1975 – och efter att Glaskupan blivit ett ekonomiska lyckokast även i Sverige, innan något förlag – även denna gång Trevi – skulle våga satsa på en samlingsvolym med dikter av Sylvia Plath.

Siv Arb har gjort ytterst fina och känsliga tolkningar av Sylvia Plaths dikter och man kan närmast betrakta Siv Arbs arbete med att introducera Syliva Plats på svenska som något av en bragd. Siv Arb säger:

-        - Tolkningsarbetet har varit äventyrligt och mödosamt. Hennes dikter är svåra, näst intill omöjliga att översätta. Detta har bl a att göra med den omtalade magin i Sylvias språk.

En myt

1966 gjordes en nytryckning av The Belljar, nu i Sylvia Plaths eget namn. Efter något år började Syliva Plath att bli närmast en myt, ett avgudat namn för en generation unga kvinnor. Hennes bok kom att bli en generationsroman för mångtusenden kvinnor i USA och i England.  Sylivas liv och dramatiska död gjorde att hon närmast blev helgonförklarad och det var väl inte alla gånger Sylvia Plaths oerhört intensiva, kraftfulla, men även livsbejakande poesi, som var föremål för denna stundtals hysteriska beundran.

Under 1970-talet har det även kommit en hel del litteratur om Sylvia Plath. En av hennes studiekamrater Nancy Hunter Steiner gav 1974 ut A Closer Look at Ariel. 1973 publicerade författaren Eileen Aird boken Sylvia Plath.

Den första akademiska doktorsavhandlingen om Sylvia Plath skrevs av Ingrid Melander vid Göteborgs Universitet 1972, den behandlade främst Sylvia Plath språk. Ingrid Melander är numera docent vid Umeå Universitet.

Professor Charles Newman står som utgivare av en samlingsvolym, The Art of Sylvia Plath. Ett femtontal personer, som samtliga stått i nära kontakt med Sylvias Plath, dels å yrkets vägnar, dels rent privat, medverkar i denna mycket viktiga bok om Sylvia Plath som kom ut 1971. 1975 utgavs – som nämnts – Sylvia Plaths mor Aulelia Schober Plaths; Letters Homes. I svenskt urval och översättning av Berit Skogsberg kom Brev hem 1977.

I den engelska utgåvan på 500 sidor finns en mängd av de totalt 696 brev som Sylvia skrev till sin familj från det att hon lämnade highschool och började vid college för att fortsätta med universitetsstudier, och till endast ett par veckor före sin död 1963. Man kan dock anta att modern gått fram med rödpennan, då Sylvia stundtals blivit alltför privat i sina brev. Ett mycket intressant dokument är dock Letters Home. Under 1976 gav den framstående engelska litteraturvetaren David Holbrook ut Poetry and Existence. Samma år presenterade poeten Edward Butsher sin Sylvia Platy, Method and Madness och detta verk torde bli ett av de viktigaste i förståelsen för Sylvia Plath, både som människa och som poet.

Sängbok

Bland Sylvia Plaths opublicerade dikter fanns också några lekfulla verser som hon skrivit för sina barn, Frieda och Nicholas. Dessa gavs ut 1976 med utomordentliga illustrationer av Quentin Blakes. Boken heter The Bedbook och är helt förtjusande och språkligt ekvilibristisk . Hösten 1977 kom boken ut på svenska i Britt G Hallquists lika förtjusande tolkningar. Sängboken, på Bonniers förlag, roar fyraåringen lika mycket som den högt läsande föräldern.

Det allra senaste av Sylvia Plaths efterlämnade produktion som publicerats är novellsamlingen Johnny Panic and The Bible of Dreams. För urvalet står Ted Hughes. Det är av utomordentligt stor vikt att denna samling sammanställts, då det i annat fall varit mycket svårt att få tag på de tidigare opublicerade novellerna. Det är att förmoda att vi inom en snar framtid kommer att få läsa dessa noveller även på svenska. Samlingen innehåller ett tjugotal noveller och en del utdrag ur Sylvia dagböcker.

I oktober 1973 framfördes för första gången skådespelet Sylvia Plath: A Dramatic Portrait av Berry Kyle, i bokform finns dramat sedan 1976. Även i detta fall är en översättning att vänta.









söndag 23 april 2017

Mitt möte med maestro Leonard Bernstein våren 1984 i Tel Aviv


(Infört i Upsala Nya Tidning, UNT, 19 oktober 1990

Etta-puff. Chock på chock i Konserthuset

- Inbillar ni er verkligen att det går att komma i sista minuten och få palts på en konsert med Leonard Bernstein, undrade den överraskande biljettrivaren. Ja, svarade den optimistiske svensken sanningsenligt och hamnade på den kejserliga läktaren. Lika överraskad blev maestro själv när den svenska gästen inte kände gamle Oscar .

Musikvärlden har sorg. En av vår tid stora musikaliska personligheter – Leonard Bernstein – har gått ur tiden. För dem som känner till en del om klassisk musik är han mest känd som den mer eller mindre demoniska dirigenten med de fantastiska konserterna. Han kunde med en blick få den största operastjärna att bokstavligt talat darra i knävecken. Han kunde också ge den kvinnliga sopranen ett uppskattat leende, så att hon skulle kunna dra sig tillbaka som vore hon på toppen av sin karriär.

Leonard Bernstein arbetade också för att den så kallade populärmusiken – en del av den i alla fall – skulle accepteras i de” finare salongerna”. Själv bidrog han med musikalen West Side Story , som gått på scener världen över under tre fyra decennier. Musikalen har också filmats och på senare år dirigerade Bernstein två av operavärldens största namn, tenoren José Carreras och sopranen Kiri Te Kanawa när de spelade in West Side Story.

Möte i Tel Aviv

Jag besökte Tel Aviv våren 1984 och gjorde några reportageresor till Jerusalem. Jag läste som vanligt min Jerusalem Post – de flesta journalisters favorittidning – och såg en annons. Den berättade att en konsert där Leonard Bernstein skulle dirigera Israels filharmoniker – ca 120 musiker – samma dag.

Konserten skulle börja kl 19.00. Jag kom fram till biljettluckan en minut i sju. Denna lucka var stängd, varför jag gick direkt till den man som tog emot biljetterna och förklarade för honom att jag ville komma in, men jag hade ingen biljett.

Mannen fullkomligt gapade när jag kom med en sådan oerhörd önska. Han samlade sig dock och sade:

•  Tror ni verkligen att man kan komma i sista minuten och försöka att komma in på en konsert med självaste maestro Leonard Bernstein dirigerandes filharmonikerna?

Visst trodde jag att det var möjlig att komma in

Jag svarade att jag fann detta helt möjligt. Och i pur förvåning eller vad det var som drabbade biljettmannen lät han mig komma in, men jag fick sitta på läktaren, där det fanns en ledig plats. Det var en plats som exempelvis kejsaren av någon betydelsefull stat skulle kunna få, utifall han skulle komma på idén att vilja gå på konsert.

Det blev en av mitt livs främsta konsertupplevelse, kanske den främsta någonsin och ändå har jag hört OD i Uppsala i kanonform. Bernstein var enligt min mening och den lokala pressen – Jerusalem Post – en ovanligt generös afton. Konserten blev mycket bejublad. Tala om stående ovationer och många inrop.

Jag satt kvar en lång stund på min stol efter konserten. Upplevelsen var så total att jag inte förmådde gå därifrån. Till slut lämnade jag dock läktaren och gick ner i stora salongen. Där satte jag mig på en trappa och kände upplevelsen av Stravinskijs Eldfågeln och Tjajkovskij som var några av Bernsteins favoriter.

Saker och ting började helt plötsligt att hända

Sedan vet jag inte riktigt hur saker och ting hände, men kanske var det den gamle autografjägaren i mig som vaknade till livs. Jag promenerade fram till scenen, upp på scenen och bakom scenen där jag frågade förste bäste violinist var maestro Bernstein hade sin loge. En ung herre – kring 12 år – följde efter mig. Han hade ett flertal LP-skivor under armen och – fick jag höra senare – spelade själv piano.

Vi nickade till varandra och då kände jag att jag i alla fall kunde hjälpa den unge mannen att hitta Bernsteins loge, och det gjorde vi. Vi knackade på och steg in. Nu övertog unge mannen kommandot. De var liksom kollegor. Båda spelade piano. Att jag hade gjort det i min ungdom tordes jag inte ens tänka på.

Den unge mannen presenterade sig och berättade att han hade spelat piano i många år och att han hade de flesta av maestros skivor. Han plockade fram fyra- fem stycken och ville ha namnteckningen. Maestro hade tagit av sig överdelen av fracken, Han svettades ymnigt i sin frackskjorta, och naturligtvis rökte han.

Känner Du Oscar frågade maestro? 

När jag presenterade mig som svensk journalist frågade Bernstein om jag kände Oscar, och jag undrade naturligtvis; Vilken Oscar?

•  Oscar Hedlund såklart, Jag åkte hiss med honom en gång när jag var i Stockholm, berättade maestro skrattande.

Ett par lite väl medelåldriga kvinnor kom in i logen och undrade om maestro ville följa med på ett party till hans ära. Maestro lovade att komma, men han anförtrodde oss att han egentligen hatade sådana tillställningar med uppmålade damer - som inte begrep sig på musik - men som kunde konsten att sola sig i glansen. Den unge mannen och jag kände oss riktigt betydelsefulla, för maestro hade valt att tala med oss.

•  Och gamle Oscar, sade Bernstein och var lite förundrad över att ag inte kände honom.

Oscar och jag i samma läroverk

Jag förklarade för Bernstein att Oscar var lite äldre än jag, att han jobbade i Stockholm, men att vi kom från samma plats i Jämtland i Sverige. Vi hade t o m gått i samma läroverk, Oscar och jag. Jag hade nu av en tillfällighet löst Oscar Hedlunds senaste bok. Ett par av hans kåserande böcker handlade om att vara galen i musik och herr Hedlund berättade där om sitt möte med den Store. Och den store dirigenten var uppenbarligen road av att jag kände till denna historia.

Vi talade sedan om lite av varje och den unge pianisten fick många värmande ord av Mr Bernstein. De talade om musiktekniska frågor som jag inte förstod mig på. Så återkom Mr Bernstein till Oscar och hur roligt och kunnig denne svenske journalist var.

Vår audiens varade nästen en halvtimme. Vi tog farväl av mästerdirigenten och fick hans autograf. När jag kom tillbaka hem till Uppsala hittade jag ett LP-album där Leonard Bernstein dirigerade Stravinskijs Eldfågel och upplevelsen av denna konsert kunde sedan dess leva vidare i mig.


onsdag 19 april 2017

Några bilder som kan var av intresse

Några bilder som kan var av intresse

Mannen på mannen med silverfatet känner Du kanske igen, det är ambassadören Per Lind, som jag träffade i samband med att hundraårsminnet av Dag H firades i Uppsala







lördag 15 april 2017

Jag fick hemligt PM från President Trumans bibliotek. De uppgifter som jag då fick är fortfarande hemliga


Igår – den 14 april 1952 - var det på dagen 65 år sedan Sveriges statsminister Tage Erlander och USA-ambassadören Erik Boheman gästade den amerikanske presidenten Harry S Truman och USA´s utrikesminister Dean Achesson i Vita Huset.

Om detta besök och den svenske DC 3-an - som sköts ner den 13 juni 1952 av ryssarna – har jag byggt upp en blogg – vars första inlägg var den 26 juli 2007.

Jag kontaktade President Trumans bibliotek våren 2007 för att få vissa data. Jag fick tre olika PM, och jag har kunnat konstatera att andra journalister som sökt information från samma bibliotek endast fick två av mina tre PM. Jag har därför haft anledning att tro att ett av PM-n sändes till mig sannolikt fortfarande var hemligt, att jag helt enkelt fick detta PM av misstag.

Jag har försökt på senare år att åter få det tredje PM: t - men misslyckats med detta, vilket naturligtvis har stärkt mig att detta tredje PM fortfarande skulle vara hemligstämplat.

Såhär står det i det tredje PM;:t

-       *  Inte desto mindre är det en officiell svensk önskan – även när det gäller angelägenheter som    inkluderar Öst-Väst spänningen – om ett diskret eller hemligt samarbete med Västländer, men ett  sådant samarbete får under inga omständigheter bli känt. (min markering)

-        * Av den anledningen är det förståeligt att den svenska regeringen inte vill att statsministerns besök  officiellt skall tolkas som ett steg närmare USA, eller ens utgör ett tillfälle till diskussion av  problemen vad gäller spänningen mellan Öst och Väst. (min markering)

Jag ställer dessa två händelser – Erlanders USA besök och ryssarnas nedskjutning av DC 3:an – i relation till varandra. Det kan helt enkelt vara så att ryssarna vill ge Sverige en minnesbeta för att Erlander besökte USA. Ryssarna misstänkte att Erlander spelade under täcket med amerikanarna. Vi skall inte glömma att året 1952 var det kalla kriget mycket kallt. 

Läs gärna min blogg och jag välkomnar alla synpunkter.



söndag 9 april 2017

Min fotbollslojalitet förändrades på mindre än en sekund. Nu är det ÖFK som gäller – våra Jämtländska hjältar.



ÖFK vann med 1-0 mot Norrköping idag. Utomordentligt trevligt.
Jag har i mer än 60 år haft min totala lojalitet vad gäller fotboll hos Norrköping. Denna lojalitet byttes på mindre än en sekunds tvekan när ÖFK – och Per och Lasse - kallade till fotbollsmatcher i storstaden med vår hemstad stolthet ÖFK.
Vi har sett våra kämpar spela mot både Djurgården och AIK – dessvärre har vi inte vunnit – än, men det kommer, det kommer det också
Ett av mina barnbarn Oscar – har ingen förståelse för mig, då han är uppvuxen med Sirus från Uppsala. Han man bott så länge i Uppsala – för mig bortåt 40 år - så är det Sirius man skall hålla på och inget annat lag, anser Oscar.
Jag har förklarat för honom att Sirius intar en god tredjeplats i mig, och Norrköping är lag nr två och kämparna från ÖSTERSUND nummer ett.
Min dotter håller på helt andra lag, nämligen Bälinge, Bälinge och Bälinge.

torsdag 6 april 2017

Jag har läst Svensk Handelstidning Justitias rapport om City-Fastigheter i Katrineholm. Ett företag som jag inte skulle låna ut en enda spänn till.


Jag har nu gått igenom Svensk Handelstidning Justitias företagsrapport för City-Fastigheter i Katrineholm. Ett dokument på nio sidor – fyllda med en mängd viktiga data. Jag utgår att de som bestämmer i kommunen – Dahlström m fl - har läst samma rapport. Dock förstår jag att vi drar olika slutsatser efter genomläsningen.

De beslutande tycks tycka att det här är alla tiders, dom skall vi satsa på, vi har full koll, dom skall få anvisningar till tomten på Stora Torget.

Min slutsats är att det här företaget skulle jag inte låna ut en spänn till, så enkelt kan man uttrycka sig.

Några utdrag ur rapporten.

Ratinghistoria.  Sedan företaget registrerades 11 jan 2007 är det först den 11 april 2016 som företagets får rankingen A – dvs att dom är kreditvärdig. Dessa bedömningar grundar sig på bokslut dec 2014 och dec 2015.Dessförinnan har ratingen skiftat mellan B och C, vilket innebär B = kredit mot säkerhet och C = avrådes. 

Betalningsanmärkningar. Den senaste betalningsanmärkningen noteras den 9 jan 2017 med en skatteskuld på 256 799 kr, som restfördes i januari 2017 – (En restföring är en obetald statlig skuld som har lämnats över till Kronofogden för indrivning.)

Under ett år tillbaka – till 5 april 2016 – noteras ytterligare sex restförningar under det senaste år på totalt 2 350 535 kr. 

Ansökningar. Den senaste noteringen är knappt en månad gammal, nämligen 15 mars 2017. Fordringsägare är nu Tekniska Verken i Linköping AB och beloppet är 5 850 kr. Under ytterligare ett år tillbaka finns det krav på 180 kr, men även Bevego Byggplåt & Ventilation hade krav på ett belopp på 106 007. Totalt finns ett 20 tal företag med som fordringsägare.

Betalningsbeteende. Aktuell skuld hos kronofogden 0 kr.

Betalningsanmärkningar; 74 stycken till ett totalt belopp på 14 054 222 kr, ansökan 25 stycken till ett belopp på 587 007 kr.

Det är endast de senaste sex månaderna (oktober 2016 – t o m mars 2017) som företaget inte haft något skuldsaldo, senast var i september 2016 då beloppet uppgick till 159 652 kr.

Man glömmer också bort fordringsägarna i dessa sammanhang. Men jag kan lova er att arbeta med liknande frågor för ett företag är bara eländigt, det kostar mycket tid och det skapar stor irritation för företaget som sålt sina tjänster i den naturliga tron att de skulle få betalt för vad de levererat. Affärer - av vilket slag de än månde vara - handlar i hög grad om förtroende. Antingen har man förtroende för ett företag eller så har man det inte.

Som sagt. Mitt slutomdöme är alltså att jag inte skulle satsa en spänn på detta företag.


PS. Svensk Handelstidnings Justitia: ”Bolaget skall förvärva, avyttra, äga och förvalta fastigheter och idka därmed förenlig verksam”. 

onsdag 5 april 2017

Ibland blir det fel redan från början - som i frågan om bygge på Stora Torget i Katrineholm


Skrytbygge: Kolla in den här länken, det var detta bygge som skulle uppföras, och det beslutades om http://bit.ly/2nWmNyj

Tegelstaden. Hans bygge - mitt emot Safiren - håller på att fyllas av nya hyresgäster. Just detta bygge har jag kunnat följa dagligen tack vare mina hundpromenader. Det var planerat att bygget på Stora Torget skulle uppföras under samma tid, dvs inflyttning 2017 – torgbygget inte ens påbörjat.

Ekonomin. Skulle vilja se den bank som ställer sig bakom fastighetsförvaltaren Cityfastigheter affärer eller deras tilltänkta byggare. 

Vissa saker blir fel från början, de går inte att fixa till – här ett paradexempel. Ingen lokal byggare – med lokal kunskap vill bygga, så enkelt är det. Ekonomin är det viktigaste.

lördag 1 april 2017

Sista spiken i kistan - det blir inget stort skrytbygge på Stora Torget i Katrineholm



Idag slår majoriteten i Katrineholms kommun rekord i aningslöshet och inkompetens. Häromdagen slogs det på stora trumman för att ett företag som heter Cityfastigheter skall få bygga på Stora Torget i vår lilla stad – formellt har företaget fått ett markanvisningsavtal.

Idag – man tror att det hela är ett svårt aprilskämt -  toppas lokaltidningen med beskedet att den aktuella byggnadsfirman Cityfastigheter – som f ö ägs av ett dansk holdingbolag – Bark Holding APS – just nu har 75 betalningsanmärkningar på ett sammanlagt belopp av 14, 7 miljoner kr

Inte nog med det, KK meddelar också att Cityfastigheter vid fem tillfällen under 2016 hade skatteskulder på ca 2,35 milj kr. Under 2015 förekom liknande omständigheter detta vid tio tillfällen och 2014 åtta gånger.

Endast 14 företag i Katrineholm hade förra året restförda skulder som översteg 100 000 kr, och enligt Kronofogden hade ingen - utom Cityfastigheter - vid så många tillfällen som fem.

Att varken den politiska ledningen i kommunen eller personer på den högsta tjänstemannanivån har upptäckte byggföretagets oerhört labila ställning – är minst sagt mycket illavarslande.

Vinnare i hela detta sammelsurium är bl a Tegelstaden Bygg AB, som bygger efter ekonomiska principer, där det lönar sig och där man kan finansiera det hela redan innan byggstarten. Det skulle ju aldrig falla Tegelstaden in att bygga på torget där politiken – majoriteten - bestämmer att det skall vara lokaler för en stor och fin restaurang samt andra lokaler för små-affärer. Sådant är inte lönsamt, Katrineholm är en småstad - vilket vi skall värna om.

Min Pappa var egenföretagare i hela sitt liv, vilket starkt påverkade mig och hustrun att också ta ansvar för eget företagande, dvs då man arbetar med sina egna pengar och inte riktar in sig på att spendera andras pengar. Dessa personer tar ofta på sig spenderbyxorna, och vill styra och ställa, som nu med Stora Torget. 

Pappa lärde mig också några gyllene regler för att vara egen företagare.

·      * Det är inte inkomsterna som är det viktigaste för ett företag, det är att hålla nere utgifterna.

·     *  Det är oerhört viktigt för en företagare att betala sina skatter och andra avgifter – det sista man bör    göra är att komma i otakt med myndigheterna. 

     * Gå aldrig in i affärer med företag som har struliga affärer

·       Det är mycket klokt – dvs nödvändigt - att undersöka marknaden och se om behov av ens egna tjänster finns. Idag finns överetablering inom flera områden inom kommunen, ex antal frisörer, restauranger, manikyr och inrednings-och presentaffärer.

Jag säger bara, Cityfastigheter, 75 betalningsanmärkningar på 14,7 miljoner kr just nu, stora skatteskulder under flera år – värst i hela kommunen.

Min bedömning är att konkursen kan stå för dörren - typ

PS1.  Lyfter också på hatten för ett utmärkt journalistiskt arbete av Kuriren.


PS 2. Vi skall inte heller glömma Dahlströms miss häromdan när han berättade om husets kommande storlek, han hade missat att huset skulle gå ytterligare sex meter ytterligare in på torget. Om huskroppen planeras till 40 m blir det missade området hela 240 kvadratmeter stort.