söndag 2 december 2018

Has anybody heard about the rat-tail burn technique? Eli Lilly used that term when they tested 450 (Four hundred fifty) different compounds – which later became the painkiller Darvon


Does anyone understand what they talk about in this four pages article that Eli Lilly send to FDA when Eli Lilly wants the painkilling substance Propoxyphene to be approved by the FDA

I myself just understand a few lines at page 4459; “Preliminary pharmacological evaluation. Using the rat-tail burn technique, has shown that a number of the esters are worthy of further study”

We can read about the rat-tail burn technique in the book “All in a century, The first 100 years of Eli Lilly and Company” by E-J-Kahn, Jr 1976. On page 116 we find:

-       -  Dr Albert Pohland who had joined the company in 1945 and was chiefly interested in analgesics, had been delving into the mysteries of methadone. Employing it as his root substance, Pohland synthesized some four hundred and fifty (450) compounds from 1948 on.

-         Lilly began testing the new compound´s analgesic effect upon rats´ tails, and the result was impressive. Rats that had been able to endure a certain amount of heat for only three to five seconds stood up under Darvon for fifteen. There was still a long way to go. 

   The discovery had to be demonstrated to be a nonnarcotic before it could be expected to be commercially worthwhile, and that took an interminable series of tests stretching over the better part of six years


-         Not every drug is a medicine, but every medicine is a drug,







söndag 14 oktober 2018

When I visited The Grand Ole Opry in Nashville, US some 46,5 years ago ( on March 25th 1972 to be exact)


Hallo Country friends,

I am quite new in this group and I want to share one special memory from Nashville and Grand Old Opry with you. I visited Nashville the first time some 46 years ago, on March 25th 1972 to be exact. I travelled around US for more than four months during – from February till the mid-June 1972. As a matter of fact I left New York just a few days before the Watergate burglary (June 17th)

I bought a program to the show. You can see it on one picture. It is quite heavy, 413 grams and 146 pages. Totally are around 60 country stars were presented. At my visit I heard around 20, some names were Roy Acuff, Tex Ritter and Skeeter Davis – all three on pictures. There are some other singers - that are in the program - but they didn´t did not appear that night, among them Dollie Parton, Hank Snow and Bill Monroe were the most famous.

I really had a very nice evening with all these country heroes. I didn´t have any ticket when I came to the Opry, but my press-card helped me as it had many times.

I have had this “Official Opry History-Picture Book” in my house during more than 46 years. The book has been hidden and forgotten in a carton that I moved with me for many years. But just a few days ago, I found this lovely memory.



PS I paid two dollars for the program.







söndag 7 oktober 2018

Värdigt avslut på Nobel Calling 2018 - See you next year


Nobel Calling 2018” avslutades med ytterligare ett mycket välbesökt evenemang på lördagen. Det var andra året som Nobel Center presenterade denna mera utåtriktade mötesserie där ett flertal gamla nobelpristagare medverkade. Och vi hälsades välkommen även till nästa års ”Nobel Calling 2019”
På lördagen gästades Nobel-museet av fredspristagaren 2011, Leyman Gbowe – medborgarrättskämpe och fredsaktivist från Liberia som delade 2011 års pris med Liberias President Ellen Johnson Sirleaf och fredsaktivisten Tawakkul Karman. Den amerikanske pristagaren i kemi 2009 Martin Chalfie var dagens andre nobelpristagare.
Professor Göran K Hansson, ständige sekreterare i KVA – Kungliga Vetenskaps Akademien – och som för närvarande är den enskilde svenske person som är mest knuten till flera av nobelprisen och är välkänd inte minst utomlands.
Det finns förväntningsfulla forskare över hela världen som under en tidig oktobervecka hoppas på att professor Hansson - med sin vänliga röst – skall väcka dem och meddela att de har tilldelats årets nobelpris inom sitt ämnesområde.
Professor Hansson berättade att han genom åren nu har ringt till hela 37 pristagare för att meddela dem den gladaste av alla nyheter och evig berömmelse – i alla fall för de flesta forskare.
De allra flesta tycks helt förvånade, en och annan tvivlar och tar till sig nyheten först efter ett mail med vederbörlig avsändare. En gång hörde Göran K. Hansson i bakgrunden en kvinnoröst ropa FINALLY. Det har förståss också blivit ett stort antal internationella TV sändningar under åren för professorn.
Kemiprofessorn Martin Chalfie kåserade på ett trevligt och intressant sätt om vad många tror om forskare och hur annorlunda verkligheten ser ut. Han trodde att ”alla forskare”, åtminstone nobelpristagare var genier och hade så alltid varit. Själv hade han ett C – i den amerikanska betygsskalan – men han blev ändå professor och nobelpristagare.
Många forskare är rätt avspända när de på en sammankomst som denna berättar om sina forskarliv, i alla fall efter att de fått priset. De tar gärna till självironin och de kan vara riktigt underhållande.
Leymah Gbowees anförande blev i grunden betydligt allvarligare än Martin Chalfies, men även hos henne kunde humorn skymta till. Gbowee var med och startade organisationen Women of Liberia Mass Action for Peace, som bidrog till att inbördeskriget i Liberia avslutades.
Hon gjorde ett starkt och övertygande framträdande och när hon fick frågan vad hon tyckte om årets två fredspristagare - Nadia Murad och Denis Mukwege - för deras kamp att stoppa det sexualiserade våldet i väpnade konflikter – svarade Leymah Gbowee att hon grät.
Nog för att Martin Chalfie fick mycket starka applåder för sitt framträdande blev det ändå Leymah Gbowee som gick in i åhörarnas hjärtan.
På bilderna ses de i texten nämnde personerna plus att undertecknad smugit sig in – typ.



Vad kan Aung San Suu Kyi, president Barack Obama och jag ha gemensamt????


År 2001 – dvs 100 år efter att det första nobelpriset delats ut - infördes en ny traditionen inom Nobelvärlden. Nobelpristagarna besöker numera restaurangen i Nobelmuseet och där signerar pristagarna en stol med sitt namn, gärna med en kommentar.

Jag hade en gång hört talas om denna tradition men inte funderat speciellt mycket över detta lite roliga initiativ. Det är ju inte heller varje dag som jag besöker museet, men det hände nu på lördagseftermiddagen, då Nobel Calling 2018 avslutades, se särskilt inlägg.

Som vanligt är jag i tid vid evenemang som detta, en kopp kaffe bör absolut intas innan festligheterna påbörjas. Jag satt alltså vid mitt bord, ” i all sköns ro”, som min mamma brukade säga. Och så, helt plötsligt upptäckte jag en liten adresslapp på ett bordsben bredvid mig, där stod det President Obama och då mindes jag vad det var fråga om. Jag reste på mig, gick fram till bordet bredvid mig, lyfte på stolen som signalerade Obama och vände på denna stol och vad fann jag???

Nu kan läsaren lämpligt vi titta på den ena av mina bifogade foton, det andra kan du vänta lite med. Här står det Barack Obama PEACE 2009. Och detta stämmer ju – men vad står under hans namnteckning -  jo minsann är det den numera inte så populäre fredspristagaren Aung San Suu Kyi, Peace 1991 som skrivit sitt namn.

Men det är ju ett problem med det hela. Stolsigneringen påbörjades alltså från 2001, och Aung San Suu Kyi fick fredspriset 1991. Hon satt som bekant i husarrest i många år och hon släpptes först 2010. 

Pålitliga Wikipedia kan emellertid upplysa mig om att Aung San Suu Kyi år 2005 fick Olof Palmepriset och 2010 fick hon Wallenbergmedaljen. Det kanske var så att hon besökte Sverige för att ta emot dessa utmärkelser personligt och ex att utrikesministern tog med henne till museet så att hon fick signera en stol. Man kan ju då undra varför hon valde Obamas stol??? Storpolitik????

Därmed kan vi anse att detta problemet löst, men så uppstår ett problem med bild nr två, den stol jag började sitta på utan att ha nån aning om just det. Här står det alltså Bill Clinton - 2001 16/5 - , högst upp under stolen. Clinton har inte fått något nobelpris vad jag vet, men han har besökt Sverige och kanske tyckte dåvarande statsminister att Clinton också kunde få se museet, det brukar bli ett bra ”photo op” – som dom säger i Amerikat. Men jag är ändå inte säker på att han varit där, är det någon som kan veta detta?

Jag avslutande min kaffestund med att sitta på Obamas/Aung San Suu Kyis stol innan jag gick till en annan del i huset för att där intaga ett stycke äkta ”Nobel dessert”, och att den smakade gott var inget tvivel om.

Svar på rubrikens fråga: Vi har suttit på samma stol på Nobelmuseet - typ





torsdag 4 oktober 2018

Utomordentligt program hos "Nobel Calling 2018"


”Nobel Calling 2018” heter ett evenemang som presenteras av Nobel Center i Stockholm i dessa nobelprisets tider. Tanken med detta är att sprida information om årets nobelpristagare och försöka göra vetenskapen mera begriplig.
Förutom att man vänder sig till de som är allmänt intresserade av forskning - på högsta nivå - men också av Den Store Donatorn som han vid högtidliga tillfällen kallas, Alfred Nobel. Inte minst vill man visa upp sig för den kommande generationen och förhoppningsvis inspirera den.
Dessutom vill man uppmärksamma Nobel Centers verksamheter, och även göra PR för Nobel och att man vill förankra intresset för den nybygge som planeras och som har väckt många protester. För närvarande ligger dessa tankar på is.
På onsdagskvällen fylldes anrika Hotel Rival´s stora sal – såvitt jag förstår - på Söder i Stockholm av intresserade för att lyssna till tre professorer som kommenterade och förklarade vad nobelpriset i de tre klasserna Fysiologi eller Medicin, Fysik och Kemi egentligen handlar om.
Det var tre professorer var Anna Wedell, professor i medicinsk genetik vid Karolinska Institutet samt att hon också är KI´s Nobelkommitté. Kommittén har 18 ledamöter, vara tre är kvinnor och resten män. Och man har en kvinnlig ordförande, vilket tilltalar mig.
Uppsalaprofessorn i teoretisk fysik Ulf Danielson tog som vanligt hand om fysiken och förklarade vad man exempelvis kan göra med en laserstråle, att man nu kan förflytta saker en sådan stråle.
Detta imponerade dock inte på den ena av programledarnas fyraåriga dotter som hade fått förklarat för sig att ljuset kunde flytta saker. Hon förklarade sig kunna göra detsamma, hon kunde minsann flytta på en lampa. Svårare var det inte för henne. Applåder fick hon för det.
Den tredje deltagaren i expertpanelen var Sara Snogerup Linse, som är professor i molekylär proteinvetenskap. Det lät för mig ytterst komplicerat men professor Sara – liksom de andra två – var mästare/mästarinnor på att förklara på ett begripligt sätt.
Publiken uppskattade mycket dessa tre ytterst kompetenta och sympatiska personer som delade med sig av sig förtjusning med vetenskapen.
Andra delen av denna ”Nobel Calling” kväll – som för övrigt går under namnet Crash Course (snabbkurs) i årets Nobelpris – hade tilldelats komikern mm Fredrik Lindström. Han har en speciell förmåga att med enkla medel kommunicera med en stor publik under 40 minuter – och kunna hålla förmågan och inspirationen uppe hela tiden.
Jag har aldrig hört honom live som komiker förut, men han var mästerlig att blanda vetenskap och forskning med vardagsnära ting – som kanelbullar och dialekter – varav han själv är en framstående representant för Gnällbältet.
Vi i publiken förstår nu varför norrmännen knappast kan berätta om de är deprimerade, den glada norska dialekten passar inte att förmedla negativa upplevelser.
Nobelveckan fortsätter och jag skall besöka åtminstone ett nytt evenemang på lördag då ett par tidigare nobelpristagare delar med sig av sina erfarenheter.



onsdag 26 september 2018

Jag vill också bidra med ett par egna texter om Moberg och ett personligt möte med den store författaren


INLÄGG 2.
Jag vill också bidra med ett par egna texter om Moberg. Uppsalasonen och författaren PO Enquist var programledare för det mycket populära TV programmet Kvällsöppet. Åke Wilhelms-son var producent. Min uppgift var att följa PO från tidig morgon till dess att programmet startade. Och det visade sig att det blev ett av de mest uppskattade Kvällsöppet någonsin.
Jag tror att alla inom vår förening minns programmet. Min huvudrubrik var ”UNT hos Kvällsöppet. Spännande möte mellan Olof Palme och Vilhelm Moberg”
Sänder här med ett par länkar som berättar om hur programmet växte fram, det var oerhört spännande och det var första gången på ganska många år som Moberg framträdde i TV, och man var inte helt säker på att Moberg ens skulle komma. Han kunde vara tämligen nyckfull om en sak inte passade honom
Jag följde också hela programmet som åskådare och snuttar av denna intervju finns med på doku-mentären om Harry ScheIn. Mitt reportage var inför den 21 oktober 1971 – TYP 47 ÅR SEN ( vart tog tiden iväg???)
Min andra text om Moberg var infört den 19 dec 1990, också den texten fanns i UNT. Själva hän-delsen som jag relaterar till inträffade i slutet av 60-talet eller i början av 70 talet. Det var ett oför-glömligt möte som jag minns med stor värme.
Artikeln om Moberg och Kvällsöppet finns här
Mitt möte på Norrlands nation i Uppsala finns här




Jens Liljestrand gästade seniora journalister och berättade om Vilhelm Moberg


INLÄGG 1.
I tisdagskvällens kulturnyheter i SVT1 fanns ett fint inslag om ett av de främsta boksläppen denna höst, nämligen Mannen i skogen, en biografi skriven av bitr. kulturchefen på Expressen, Jens Liljestrand. Denna boken har väckt mycket stor uppmärksamhet, och även fått utmärkta recensioner.
Ett fylligare reportage kommer i söndags Babel.

StockholmsJournalisternas Seniorer - härmed förkortat till SJS – var alerta och presenterade Jens vid höstens första möte på Pressklubben. Eftersom vi är en grupp bestående av seniora journlister, har för många av oss Moberg varit en följeslagare genom åren, inte minst för undertecknad. Det hade knappast gått att få in några fler SJS:are på Pressklubben när Jens tog oss med på ett spännande Moberg äventyr.
Jens har studerat Moberg under många år. 1996 antogs han som doktorand vid det som numera heter Språk-och litteraturcentrum vid Lunds universitet. Efter 13 år låg hans doktorsavhandling klar, namnet var ”Mobergland. Personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandrarserie”.
Dessa två böcker är totalt på mer än 1000 sidor, varför det finns läsning en tid framöver….. ett bra tag kan jag nog säga

Som jag skrev tidigare så har Moberg – och Utvandrarserien - också varit en av mina främsta litterära hjältar, Martinssons Aniara ligger också mycket bra till.