onsdag 30 augusti 2017

Handledaren professor Tom Saldeen och doktoranden - undertecknad - som blev kollegor

Under en forskarutbildning är det ett par personer och medarbetare som betyder speciellt mycket för doktoranden, det är främst medförfattarna – varav den för mig viktigaste varit kära hustrun Birgitta - men som klar tvåa kommer handledaren professor Tom Saldeen
Birgittas och mitt forskaräventyr påbörjades relativt sent i våra liv – i alla fall i mitt, jag var redan 50 bliven - då vi genom en god vän - Olle Haglund - fick kontakt med professor Tom Saldeen på Rättsmedicinska institutionen vid Uppsala universitet. Detta inträffade våren 1993, och redan året därpå höll jag mina första föredrag på Läkarstämman – det skulle bli föreläsningar på stämmorna i ytterligare sju år.
Inför varje riksstämma blev det mycket arbete, och då var det oerhört viktigt att han en handledare som visade vilken riktning vi skall gå. Tom var en rätt krävande handledare, det var inga långa stunder av vila, men det är så en bra handledare skall vara. 
Vi fick ständigt nya arbetsuppgifter, nya artikeluppslag. Efter framträdandena på stämmorna började de vetenskapliga artiklarna växa fram – och så småningom att publiceras. Vår arbete resulterade i två avhandlingar, Birgittas disputerade år 2000 och jag 2001.
Åren går och helt plötsligt är det 2015 och jag har inte träffat Tom under de senaste 14 åren. Det är på något vis i sakernas natur att man skiljs från sin handledare, efter disputationen förväntas man att klara sig själv.
Men tänkte jag, inför en Uppsalaresa, att nu skall jag ta kontakt med Tom. Så gjordes och vi träffades på en Rotarylunch i Uppsala. Det blev ett mycket kärt återseende – från båda håll kan jag påstå. Och eleven fick redovisa vad han sysslat med under de gångna åren, och på något vis kändes det som två kollegors möte….
Två herrar på lunch-möte, undertecknad och professor Tom Saldeen

An image says more than 1000 words


It is usually said that an image says more than a thousand words, here is such an opportunity as the US media was not seen to exploit. The picture is thus on Mr. and Mrs. Trumps shoes, on their visit to the area of Hurricane Harvey in Houston, Texas, with their surroundings.

As the Council knew a horrible hurricane  in Houston, which may be the worst in many, many years. Events such as this often take a long time to look into, both in terms of the number of deaths and other misery that affects thousands of people and damage to homes and homes and others.

It has been expected that President Trump will visit Houston to show his leadership and how he will handle such a situation. It is extremely important for US presidents to show empathy and leadership in a situation like this one. 

Will he succeed? 

En bild säger mer än 1 000 ord.


Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, här är ett sådant tillfälle, som US-media inte var se att utnyttja. Bilden är alltså på herr och fru Trumps skor, vid deras besök i katastrofstaden Housen, Texas med omnejd. Som bekant rådet ett ohyggligt oväder i Houston, som kan vara det värsta på många, många år. Händelser som denna tar ofta lång tid att överblicka, både vad gäller antal dödsoffer och annat elände som drabbar tusentals människor och skador på hus och hem och annat.
Man har väntat på att Trump skall besöka platsen för att visa sitt ledarskap, och hur han kommer att klara av en sådan situation Det är oerhört viktigt för amerikanska presidenter att visa empati och ledarskap i en situation som den här.

Det kan t ex vara viktigt hur paret Trump klär sig. Att döma av fruns stilettklackar så trodde hon kanske att hon skulle på nåt party i stället för att besöka ett katastrof-område.

lördag 26 augusti 2017

Till Oscar, det första av våra barnbarn som börjat läsa vid Universitet. Han valde att läsa systemvetenskap i Örebro - bra val.


Kära Oscar,

Stort grattis till att Du börjar läsa vid Universitet i Örebro, som är nästa lika bra som det Universitet Du har i Din födelse-och hemstad. Nu börjar några spännande år, mycket jobb blir det, men det kommer att bli annat skojigt också – man skall inte glömma att roa sig som student heller.

Du kommer att träffa personer som Du kan känna i resten av Ditt liv. Det är viktigt att lära känna nya människor, man utvecklar sitt tänkande, sina sociala kompetenser, det ger Ditt liv nya dimensioner, det är början till det vuxna livet som kan leda till många spännande utmaningar.

Som Du ser på bilden jag sänder med så började jag vid Uppsala Universitet den 3 september 1965, det råkar på att vara 19 085 dagar sedan - idag alltså. Rätt länge sedan.

Jag minns den dagen mycket väl. När jag besökte Universitetshuset första gången tänkte jag, ungefär så här: 

Nu har jag tillgång till den oändliga kunskapen. 

Det är nästan så att jag ryser när jag tänker på just den meningen.

Dagen efter besökte jag Norrlands Nation – som självklart blev min studentnation – och såg då en annons om att nationens tidning Norrlands Varjehanda sökte en skribent. Det jobbet fick jag och så var det hela igång.

PS 1. Jag började att läsa den s k Proppen i Juridik – som numera heter Jöken - och betyder Juridisk ÖversiktsKurs. Då var samhällsvetenskapliga ämnen mycket populära.

PS 2. Det är tur att vi har släkt i Din nya hemstad, så vi kan dyka upp närsomhelst.

Stort lycka till käraste Oscar - Du mitt första barnbarn - 
önskar Morfar


söndag 20 augusti 2017

Tre journalister med tillsammans 180 års erfarenhet visar stolt upp sina mobiltelefoner från en gången tid


Det var en gång tre gubar - vars sammanlagde ålder var cirka 250 år, en var snart 75, en snart 81 och en hade passerat den 90 för en tid sedan - som tillsammans åkte buss i landets stora stad.  De hade – i stort sett i hela sina liv – verkat i samma yrke, dvs journalistens. Man kan säga att i denna buss satt journalistisk erfarenhet på inte långt ifrån 180 år. Att de åkte buss tillsammans berodde på att de tre var på väg till en minnesstund för en något äldre kollega – han blev ca 99, 5 år – varav han tillbringade 80 år i journalistikens tjänst. Hans sista bok hette ”Hemma för gott – om 80 år med press och radio.”

Totalt blir det således fyra herrar, tillsammans nästan 350 år – varav de tillsammans alltså tillbringat cirka 260 år som journalister. Journalist slutar man aldrig vara, man kan på sin höjd tyna bort, vilket kan tolkas som att man dör med stövlarna på.

De tre bussåkande gubarna satt och dividerade och de talte om gångna tider och kanske lite grann om kommande. Det är klart att vissa saker kan vara bra att ha nu för tiden, men de gamla murvlarna – ett ord som de alla uppskattade -  tyckte att det var då ett evigt bestyr – för unga och gamla – att hantera sina apparater.  Dessa moderna telefoner som man tycks kunna göra det mesta med, men om man kan ringde med dessa datamaskiner var de tre inte så säkra på.

Det var då vi kom på iden att titta på våra respektive mobiler, och si det var ingen av oss som var speciellt modern, men ringa kan vi

Vi vet också att vår absent friend inte heller hyllade de moderna apparaterna sådär väldigt mycket. Däremot uppskattade vi alla fyra den goda journalistiken som i de allra flesta media nu för tiden tycks lysa med sin frånvaro. Vi kunde också konstatera att vi under våra mest aktivt skrivande år kunde prestera en rätt anständig journalistik.


Mobilägarnas namn voro Sören, Jan C, Uffe och den äldre ynglingen hette Svante.


fredag 18 augusti 2017

Världsmedborgaren och journalisten Svante Löfgren (1918-2017) regisserade sin egen välbesökta minnesstund


Med Karls Gerhards sång ” Jag är ett bedårande barn av min tid” http://bit.ly/2uXI4KG  inleddes minnesstunden över journalisten och världsmedborgaren Svante Löfgren. Detta skedde på den vackraste av sensommardagar och samlade mer än 100 av Svante gamla vänner, kollegor och familjen så klart.

Att minnesstunden skulle inledas med Karl Gerhard från Paris-åren kändes passande. Karl Gerhard hade varit med om Svantes bröllop i Paris med sin älskade Marie-Louise. När beskedet om vem som regisserade sin egen minnesstund avslöjades, möttes det av ett varmt och stilla skratt. 

Detta var på ett sätt mycket typiskt för hela minnesstunden, en glädje, en värme och många kärleksfulla goda minnen om en något äldre herre, 99,5 år, som vi ville hedra med vår närvaro.

Mats Ekdal från Svenska Dagbladet höll i de så kallade trådarna och som gammal vän i familjen kunde han komma med flera trevliga anekdoter om Svante och hans liv. Svantes mormor - som hette Marie-Louise - liksom hustrun - hade en kusin som hette Bo Bergman, ja just det, det var poeten och akademiledamoten Bo Bergman. En annan av Svantes önskningar var att sonen Claes skulle läsa dikten Marionetterna av nämnde Bo
http://bit.ly/2vOYQwR

Det berättades också att när Svantes Pappa begravdes läste han själv samma dikt. Svante tyckte att Fadern ”gick bort lite för tidigt, han var bara 95 år”.

Det var sonsonen Martin Grewin som svarade för det bildspel som presenterade sin morfar i bild och musik. http://bit.ly/2ibFZJc Ett utomordentligt arbete vill jag påstå. Morfar torde vara nöjd över detta.

En annan vän i familjen var Zarah Leander http://bit.ly/2idHkPG som sjöng om syrsorna.

Naturligtvis förekom många bilder från Svantes långa journalistiska liv, ca 80 år, och ofta med stora politiska ledare, men även vardagen gjorde sig påmind. 

En av de närvarande journalisterna Staffan Heimerson 
http://bit.ly/2uY5xLS menade att Svantes intervju med Ho Chi Mihn var en av svensk journalistiks två största bedrifter, den andre var Jan Guillous och Peter Bratts avslöjande av IB-affären http://bit.ly/2v8gdqm

Svantes två barn Claes och Li hade en hel del gott att säga om sin pappa, men ett och annat ord om saker han inte var som bäst på nämndes också – men enligt Li så ändrade sig där. När han var på Pilträdets Servicehus - som representerades av två mycket uppskattade personal – påbörjade  Svante för första gången i sitt liv en kurs i matlagning plus en annan om viner.

Svante - som var kapten i reserven -  var en stor vän av Bohus Bataljon http://bit.ly/2v8kzhi som naturligtvis avslutade den fina minnesstunden, den sittande delen menar jag. Sedan följde servering med vin och tilltugg samt kaffe men kanske framför allt minglades det några halvtimmar. Där kunde man träffa såväl bemärkta journalister, som grannar från Paris och en något äldre kvinna som lite förtjust berättade att hon var behjälplig med att se till att Svante träffade sin livskamrat Marie-Louise – det var gifta i 65 år. Ett sådant minne slår nästan allt.


RIP Svante.



torsdag 17 augusti 2017

Svante Löfgren (1918-2017) RIP


Måndagarna med Svante och Sören

Journalisten och världsmedborgaren Svante Löfgren, född i Göteborg, har avlidit i en ålder av 99 år och fem månader (36 327 dagar). Närmast sörjande är barnen Li och Claes med familjer.

Jag kan inte påstå att jag tillhörde Svantes närmaste vänner, men vi träffades vid ett flertal tillfällen på Publicistklubben i Stockholm på måndagar.  Jag vill minnas att vårt första möte var 2006. Den 29 okt 2007 minns jag speciellt då köpte jag hans bok ”Hemma för gott – om 80 år med press och radio” – och fick en vänlig dedikation. Det var en annan av landets legendariska journalister Sören Larsson som introducerade mig för Svante.

Det var rena julafton att under nån vecka att läsa hans sista bok – han skrev ytterligare ca 20 böcker – och få ta del av hans fantastiskt spännande liv, där hans älskade hustru Marie-Louise var en mycket viktig del i hans/deras gemensamma liv. De gifte sig i Paris där Svante var stationerad mellan åren 1949 och 1962. Karls Gerhard var en av bröllopsgästerna. Marie-Louise gick bort för några år sedan och det var mycket tungt för Svante. När vi talades vid strax efter hennes död tyckte Svante att ” det känns svajigt”. De fick mer än 60 år tillsammans.

Om man sitter några gamla och halvgamla journalister – till vilka jag räknar mig själv - tillsammans och äter middag i den kollegiala miljön som Publicistklubben bjuder, speciellt sedan vi gick till en och samma mötesplats i Kulturhuset i Stockholm, så lär man känna dessa personer på ett lite speciellt sätt. Under de ca 11 år som vi träffades var det alltid på PK-möten i Kulturhuset vi träffades. Det kollegiala samhörigheten övergår till varm vänskap.

I dödsannonsen skrev Svantes familj om sin Pappa att han”.. har slutat skriva för gott”. Säg inte det. Såvitt jag vet så finns ingen ordinarie korre i Himmelriket, och vem skulle den uppgiften passa bättre än för Svante. Då är han också återförenas med kära hustrun.

Svante var själv gäst på ett PK möte, det var under Ulrika Knutssons tid som ordförande. Ulrika intervjuade Svante om hans händelserika och världsomspännande liv. Intervjun närmade sig slutet, det kändes som Ulrika ville ge Svante några minuter extra för att formulera nånting bra – igen, som slutkläm. Hon ställde frågan: - Vad skulle Du säga om det kom fram en ung person och frågade dig till råds om han skall fundera på att resa utomlands och arbeta?

Svante svarade: - Åk!

Ulf Jonasson


Bildtext: Hustrun Marie-Louise följde ibland med Svante på PK-mötena








lördag 5 augusti 2017

Anders Borg, det finns ingen quick fix för att förändra Ditt försumliga beteende. Ett tillfrisknande tar lång tid och kräver stor möda


Anders Borg, det finns ingen quick fix för att förändra Ditt försumliga beteende. Ett tillfrisknande tar lång tid och kräver stor möda

Den som trodde att den här händelsen skulle blåsa över rätt snabbt har helt fel. Den har knappt mer än börjat. Detta är det sannolikt värsta som Anders Borg någonsin har drabbats av, och det är svårt idag att se vilka konsekvenser det kan få – på sikt. Näringslivet brukar inte vara nådigt och Kinnevik – av alla – är ett företag som tidigare drabbats av en person med svåra alkoholproblem, dvs nuvarande huvudägaren Christina Stenbeck pappa Jan Stenbeck.

Många tycks tro att det är bara att be om ursäkt och gå vidare, så enkelt är det inte. Borgs agerande tyder egentligen bara på att han är media tränad – vilket är något annat. Det är inte heller så att Anders Borg gick ut helt av sig själv, så att säga. Den som först publicerade nyheten i förrgår var siten Dagens Opinion Publicerad 2017-08-03, 18:32. http://bit.ly/2wuEp7q

Och då kände sig förståss Anders Borg tvungen att träda fram, och nyheten fick en oerhörd spridning – även utomlands.

Ett förtroende måste förtjänas, och det tar tid. Ett förtroende kan dock försvinna på en kort sekund.

Några länkar från två kvällstidningar:

Uppgifter: Anders Borg visade könet på fest – och hotade arrangören.

På offentliga personer ställs tuffare krav


Åklagare: Borg riskerar rättsliga påföljder

Elisabeth Massi Fritz: Anders Borg borde kontakta polisen


Dominika Peczynski: ”Jag älskar dig Anders”


Sources: Sweden’s former finance minister in naked party scandal


Expressen den 5 aug 2017

Borg kan ha begått brott - åklagare kan inleda egen utredning


BRITTA SVENSSONHur mår Anders Borgs offer i dag?

Exministern om festen: ”Drabbades av en blackout”

http://bit.ly/2fhCe3P

 

Dominika Peczynski om festkvällen: "Han har ringt och bett om ursäkt"


Prata om könsnormer – även med män som Anders Borg


http://bit.ly/2uaP32u

fredag 4 augusti 2017

Anders Borg och spriten – ingen lyckad kombination


Man gör inte en person en tjänst om man slätar över ett så dåligt beteende som Anders Borg gjort sig skyldig till härförleden. Erfarenheten visar att en person - som agerar på detta sätt - oftast har betydande alkohol och/eller drogproblem. En normaldrickande person får inga blackouts av den digniteten som Anders Borg drabbades av. En sådan person behöver långvarig vård och nykterhet för att kunna komma tillrätta med sitt beroende.

Det är skrämmande hur ledande moderata politiker kommer med mer eller mindre hurtiga tillrop, dessa politiker tycks inte alls ha någon kunskap om alkoholberoendets problematik och konsekvenser. Att bära sig åt som Anders Borg uppenbarligen har gjort är inget ”som alla gjort nån gång ”. Vi - de allra flesta människor - har varit väldigt långt ifrån att bära oss åt på detta sätt och vi är också helt främmande för Borgs språkbruk.

Det har redan i debatten höjts röster för att Anders Borgs beteende kan vara åtalbart, bl a förargelseväckande beteende. Han har också kränkt ett antal människor med att kalla dem för både det ena och det andra. Ett åtal kan vara att vänta.

Vi – hustrun och jag – har arbetat med alkohol-och drogfrågor sedan 1993. Vi har undervisat i mer än 10 år över hela landet, hundratals heldagar blev det. Vi skrev några böcker i ämnet, och fortsatte vi vårt arbete med skriva var sin doktorsavhandling om läkemedel.