Många av oss här på FB har under de senaste dagarna haft
glädjen att besöka skolgårdar och fira barnbarn som tagit studenten. För många
av oss var det mer än 50 år sedan vi själva var huvudpersonen. Häromdagen var
det dags det fjärde barnbarnet i vår familj, det var den andre på Gittans sida.
Mina två barnbarn – Oscar och Wilma - tog examen för fyra respektive två år sedan.
Från dessa tankar så associerade jag vidare och då jag kom
att tänka på ett antal av mina FB vänner – som vi för enkelhetens skull kan
kalla ”Grabbarna från Hornsberg”, vilket då var de centrala delarna av Frösön.
Uttrycket har jag inte hittat på själv, utan läst i en skrift
som heter Föreningen Gamla Hornsberg. Där var det grabb från Frösön som reste
till Stockholm – en stor resa på den tiden – och han kände sig lite bortkommen,
men så besökte han Centralen där han träffade ett par Hornsbergsgrabbar ock då
kände han sig trygg. ”Hornsbergs grabbar kan man lita på”. Detta uttryck är
lika tungt som när komiker Åke Söderblom talar för Söderkisarna – vilket han gjorde
på 50 talet.
Följande Hornsbergsgrabbar finns på min FB sida – jag har
också försökte erinra mig hur många barn vi har var och en. Det är lite intressant
- när vi nu i relativt vuxen ålder – 70+ erinrar oss tidens gång. Göran är
pappa till tre flickor, Bosse har två döttrar, vilket jag också tror att
Sören har. Själv har jag en dotter, Bobo och Roffe R har –
såvitt jag minns en grabb var. Och nu har vi också en hoper barnbarn. Livet går
vidare
Vi är alltså sex Hornbergsgrabbar som tack vare FB - fortfarande
har kontakt med varandra.
Jag tänker ibland – med stor värme - på det här gänget som växte upp tillsammans på
Hornsgatan på Hornsberg på Frösön. Vi var rätt företagsamma av oss, vi spelade
fotboll och hette då Frösö Charlton. Vi föredrog att hålla oss utan för Frösö IF
och vi vann vår serie, vi spelade ishockey under samma namn. Det händer att jag
fortfarande kollar upp hur det går för engelska Charlton som tidigare spelat i
högsta engelska ligan
Min första match i hockey gick mot IFK - vars namn jag
plötsligt glömt. Det kan ha varit Nottingham Panters och vi förlorade med 3 - 0.
Dessa tre mål gjordes på mig på mycket kort tid. Sen fick jag en puck i skallen
och föll ner på isen. Då kom någon på att jag kanske skulle ha ett huvudskydd, vilket
jag också fick – se bilden som var inför i Östersunds Posten, vilket var den ledande
tidningen i stan, upplaga över 30 000.
Efter idrotten sadlade vi om och vi kom med i Frösö FPU
förening – dvs Folkpartiets ungdomsförbund. Vi gjorde vår lilla klubb till den
största i Sverige – vilket jag skojade med diverse FP toppar under senare år.
Sedan var det dags för att bilda en orkester, det blev Bobo Karlssons septett.
Det var riktigt avancerat att starta en så stor orkester, och då behövdes det
tillskott av även sådana som inte bodde på Hornsgatan kom med.
Sättningen var Ambjörn trumpet, Steppen, altsax, Sören
tenorsax och Larsa, barytonsax. Kompet bestod av Göran på trummor, Bobo bas och
kapellmästare och undertecknad sattes vid pianot – då vi råkade ha piano hemma.
Dock slutade jag rätt snabbt med pianot, att lira piano dög jag inte till varför
jag började skriva om musik i stället för att utöva musik. Och efter det har
jag aldrig slutat skriva.
PS. Som lite grädde på moset har vi fått kontakt med en av
våra gamla lärare på läroverket i Östersund, Gunnar Ohlsson var lärare i svenska
engelska och tyska och är nu - sedan några år – vår vän på FB.
