tisdag 25 augusti 2015

En upplevelse utöver det vanliga när Stephen Hawking föreläste i Stockholm


Torsdagen den 3 september nästa vecka är det exakt 50 år på dagen sedan jag skrevs in vid Uppsala universitet och fick därmed tillgång till den oändliga kunskapen. Under de gånga åren har jag haft möjlighet att lyssna till ett stort antal välkända föreläsare, bl a ett flertal nobelpristagare inom skilda discipliner, men också och en amerikansk f d president, Jimmy Carter i Universitets aula.

Men igår kväll var jag med om det hittills största evenemanget någonsin – om du frågar mig. Det var en av världens ledande forskare som gästar Sverige denna vecka i samband med en konferens i Stockholm. Det är naturligtvis fysikern, professor Stephen Hawking jag talar om och föreläsningen hölls på Radisson Blue Waterfront Hotell i Stockholm.

Stephen Hawking fick när han var lite väl 20 år en diagnos som heter ALS, och läkarna förutspådde att han inte skulle leva mer än ett par tre år till. Nu är Hawking 73 år och kanske mer aktuell än någonsin. Stephen – som alla kallar honom – är jag alltså årsbarn med, men i sanningens namn är hans CV lite vassare.

När Hawking rullas in på scenen av en medhjälpare reser sig publiken och applåderar, det är inte utan att det känns extra varmt och uppskattande i hjärtat. Det är ingen tvekan om att här kommer en av världens nu levande största vetenskapsmän. Vi som var där kommer förståss aldrig att glömma detta ögonblick.

Efter de stående ovationerna – redan innan föredraget – inträder det absoluta tystnaden – att tusentals människor kan var så tysta var också en ny upplevelse. Kanske är det en sådan tystnad som råder i den eviga rymden.

Hawkings föredrag har rubriken ”Quantum Black Holes” och det räcker ca en timme. Det kan tyckas lite monotont att höra röstmaskinens uppläsning av Hawkings föredrag, men vi vill inte gå miste om en enda sekund av det storartade framträdandet. I stort sett under hela den tiden ser vi Hawking i bild, och han rör inte på sig en millimeter. Jag kan inte heller minnas mig ha upplevt en så lyssnade publik, de allra flesta med stort intressen för universum, de svarta hålen.

Efter de omfattande slutapplåderna stannade många kvar i den stora föreläsningssalen, vi var tagna och ville behålla upplevelsen av en stor händelse.

Här var det tänkt att jag skulle avsluta denna lilla berättelse, men kom snart att tänka: Är det julafton eller är det julafton? Vad var det som fick mig att falla in i en sådan tanke?

Här kommer alltså några rader till:

Jag hittade så småningom tillbaka till Centralstationen och bestämde mig för att festa runt på en kopp kaffe och en god macka. Kaffe så sent på kvällen, ovanligt för mig, en macka som t o m smakade lök, men den slant ner den också. Jag satt mig ner på en bänk för att hämta andan, hinna ifatt upplevelsen. Tittar mig runt, ser folkvimmel till höger och ser helt plötsligt professor Ulf Danielsson till vänster. Jag kan ju bara inte låta bli att gå fram och hälsa på honom. Han hade förståss också varit på föreläsningen och tyckte mycket om den.

För några veckor sedan hade jag köpt Ulf D´s populärvetenskaplig bok ”Mörkret vid tidens ände”, hans tredje bok. Jag hade igår haft tanken att jag skulle ta med mig boken till föreläsningen för att få den signerad, en liten hälsning i en bok är alltid trevligt. Men jag gjorde en enkel sannolikhetskalkyl som var följande. Inte finns det nån enda lite chans att jag skall springa på Ulf D och kunna visa upp boken. Det torde vara tusentals personer på föresläsningen och inte har han tid för mig och så vidare.

Och så – helt plötsligt står han där – och jag berättade att jag inte hade boken med mig –och vi skrattade gott åt det hela - men jag kunde ju titta förbi på hans jobb nästa gång jag kommer till Uppsala förslog jag. Och jag var så välkommen att göra det.

Visst var det julafton för mig igår, fyra månader i förtid.

PS.

Jag skall inte ge mig in på vågstycket att ens referera Hawkings föreläsning, som var inspelad och presenterades via en speciell röst-maskin. Själv har Hawking inte kvar någon rörelseförmåga alls, det är numera t o m rätt besvärligt för hans medhjälpare att tolka vissa ansiktsrörelser för varje bokstav. Det tar m a o mycket lång tid för honom att arbeta fram sina föredrag.

Den som vill veta mera om den pågående konferensen rekommenderas att besöka Ulf Danielssons blogg. Ulf Danielsson är till vardags professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, som är utbildad och disputerad i Princeton University i USA.

Han skriver på sin blogg om gårdagens föreläsning at det var en av Hawkins allra bästa
någonsin, och han har hört ett flertal. Svenska Dagbladet har svarat för en utmärk bevakning av Hawkings besök, medan DN inte tycks ha förstått nånting, man nöjer sig med korta TT- versionen. Dåligt jobbat DN.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar