Nils Jonasson och Rotary (1956-1989). En son botaniserar i sin fars Rotaryminnen.

(Föredrag av Ulf Jonasson på Frösö Rotaryklubb 8 oktober 2015)

Under några dagar har jag varit på besök i mina gamla hemtrakter, dvs Frösön och Östersund. Mitt egentliga ärende var att hålla ett föredrag på Frösö/Wargentins Rotaryklubb som handlade om min pappa.

Han var med om att starta Frösö-föreningen 1956 och han var Rotarian till sin död 1989. För cirka ett år sedan hittade jag ett kuvert – som legat längts ner i en låda – och detta kuvert innehöll bl a fem föredrag som Pappa hade hållit under sina är i klubben. Detta var mycket intressant för mig och av de glömda materialet arbetade jag fram ett föredrag om Pappas tid och engagemang i Frösö-Rotaryklubb.

Första gången jag höll mitt föredrag var i min egen klubb här i Katrineholm. Nu var jag alltså uppbjuden till Frösöklubben för att dela med mig till den Jämtländska gruppen, varav flera kände Pappa. mycket väl, en del också från andra sammanslutningar.

Efterlämnade Rotary-dokument från åren 1956-1968

1.       Ego föredrag från 1957

2.       Minnen från en USA-resa 1961-62

3.       Besök i sju klubbar i USA

4.       En tavlas historia – Forest Lawn, Ca

5.       Är det något som kännetecknar en Rotarian?

Det var en stark känsla att få dela med mig av Pappas funderingar, det är ju nästan 60 år sedan han skrev sitt Ego-föredrag. Som framgår av namnet så presenterar alla medlemmarna ett föredrag om sig själva – vilket brukar vara de föredrag som uppskattas mest.

Frösö-klubben fyller 60 nästa år, det stora firandet sker i mitten av maj. Klubben har redan arbetet flera månader med förberedelserna.

Dagen till ära hade jag själv inbjudit några nära och kära att vara med vid lunchen, två av mina äldsta och bästa vänner – som jag dessutom bodde granne med under många år - Göran Jonsson och Bosse Nilsson - båda gamla Rotarianer, min svåger Bo-Göran Karlsson samt min systerson, Lasse Collin. 

På mötet var också mitt gamla kompanibefäl när jag gjorde lumpen på I 5 i Östersund Ambjörn Sandler, vars två bröder – Håkan och Staffan - jag samarbetat en hel del under mina många år i Uppsala. Mötet med Ambjörn kändes också mycket positivt.

Det är en något ovanlig uppgift att hålla ett föredrag om sin egen Pappa, men det har berett mig mycket stor glädje att få göra det, och dessutom i en miljö som han själv tyckte mycket om och tillhörde i mer än 30 år. Att sedan känna av gruppen glädje och värme när jag berättade om en av de som startade föreningen för 60 år sedan kändes mycket gott.

Bildtexter:  

Klubben ordförande heter Elisabeth Viggeborn och den programansvariges namn är Bertil Olsson, som jag haft kontakt med tidigare när jag föreläste om vår forskning. Här ses vi på en s k selfie. På övriga bilder ser vi Pappa Nils, som han såg under när han klubben bilades 1956, själv figurerar jag också på en bild, tillsammans med Göran och Bosse.