I ärlighetens namn har jag inte haft alltför tvärsäkra synpunkter på det som kallas Klimatdebatten. Jag kan fortfarande inte ställa mig upp och argumentera för varken den ena eller den andra sidan. Vad som gjort ett djupt intryck på mig - vad gäller Klimatdebatten - är min gode vän Lars Bern .
Vi lärde känna varandra i realskolan i Östersund på 1950 talet, och återupptog kontakten för ett antal år sedan för att nu också blivit vänner på Facebook. Han har under alla åren sedan 50-talet imponerat genom sitt mycket starka engagemang i det som han betecknat som viktiga frågor, hans mycket stora kunskaper – han är civilingenjör och Teknologie Doktor - och inte minst hans förmåga att genom långt lärande själv inta en synpunkt som han sedan med mycket stor kraft försvarar.
Som miljö- och klimatdebattör är han en av dem som går emot och ifrågasättare den gängse uppfattningen, den politiska mest korrekta, ja mer eller mindre slentrianuppfattningen. Om man skall tro dessa domedagsprofeter så har varken jorden eller dess invånare – både människor och djur - speciellt lång tid kvar.
Homo Eco
På senare år har Lars ägnat stor del av sin tid åt författandet, den senaste boken heter Homo Eco utgiven på Recito Förlag AB, http://www.litenupplaga.se/616
I en mycket positiv recension i Svensk Tidskrift http://www.svensktidskrift.se/?p=7593 , skriven av Anders Ygstedt – skriver denne att Bern tillhör ” den andra gruppen som på olika sätt ifrågasätter ingångsvärdena i klimat – och miljödebatten”, dvs han menar att Lars Bern är en i den gruppen som kan tänka själv och som törs står för sina åsikter. Efter att ha läst denna recension har jag omedelbart beställt boken. Den som vill lära sig något om civilkurage, och till på köpet få en hel del kunskap om vad Klimatdebatten egentligen handlar om, och den som törs tänka i egna banor rekommenderas köpa boken.
Jag har läst någonstans att om i princip ”alla ” debattör går åt ett och samma håll skall man stanna upp och tänka - inte bara en gång utan gärna fler gånger. Då känns det för mig att nånting är fel. Så har det varit med Klimatdebatten. ”Alla” politiker, ”alla” andra debattörer, ja ”alla” upprepar vad andra har sagt, och väldigt få törs ifrågasätta ”vedertagna ” fakta.
Det goda samtalet...
Jag har nyligen skrivit här på min blogg om hustruns och mitt nyligen genomfört ett paradigmskifte, och det gäller vårt ätande. Vi var under många år glada entusiaster till viktväktarnas råd och synpunkter. Dock började vi mer och mer ifrågasätta detta evinnerliga intagandet av kolhydrater, dvs sockerkedjor – morron, middag, kväll - , och den närmaste tvångströja som vi befann oss i. Och detta mantra att i princip inte äta något fett alls, Usch och Fy för sådan mat. Det fanns ingen glädje i maten och ätandet. I alla kulturer har måltider varit viktiga stunder för människorna - med samvaro med de nära och kära och vid mindre eller större bjudningar. Maten och det goda samtalet Du vet….
... och Den goda maten
Men så kom det speciellt tillfället, då vi på mycket kort tid, helt förändrade vårt synsätt, sådant gör man inte så många gånger i sitt liv. Det var en läkare på vår vårdcentral som förklarade för Birgitta hur saker och ting egentligen låg till – och det köpte vi.
Birgitta och jag är personligheter som ofta tar in ny kunskap genom läsande, det må i vissa sammanhang varit från forskningens världen, i andra sammanhang från litteraturen eller via det goda samtalet i skilda sammanhang.
Starka intressen
Vad gäller vårt dagliga bröd finns ett oerhört tyckade i vårt samhälle, det finns naturligtvis vetenskapliga rapporter om hur vi skall äta, det finns den oerhört starka livsmedelsindustrin, med en uppsjö av lobbyister på många ställen i samhället, det finns myndigheter som haft synpunkter på vårt ätande – vem minns inte fem-sex brödskivor per dag – och det finns statliga verk som Livsmedelverket. Lite förenklat uttryck drar de flesta av dessa åt ett håll, man predikar i stort sett samma evangelium.
Genom att gå in för LCHF har vi nu intagit en ståndpunkt som går emot det flesta – en stångpunkt som vi verkligen tro på.
Jag kommer inte att argumentera djupare för LCHF denna gång, mera visa upp ett principiellt tänkande, att våga tänka själv, att våga gå emot den så kallade strömmen, att leva och arbete i det som vi själva djupt tro på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar