”Nobel Calling 2018” heter ett evenemang som presenteras av Nobel Center i Stockholm i dessa nobelprisets tider. Tanken med detta är att sprida information om årets nobelpristagare och försöka göra vetenskapen mera begriplig.
Förutom att man vänder sig till de som är allmänt intresserade av forskning - på högsta nivå - men också av Den Store Donatorn som han vid högtidliga tillfällen kallas, Alfred Nobel. Inte minst vill man visa upp sig för den kommande generationen och förhoppningsvis inspirera den.
Dessutom vill man uppmärksamma Nobel Centers verksamheter, och även göra PR för Nobel och att man vill förankra intresset för den nybygge som planeras och som har väckt många protester. För närvarande ligger dessa tankar på is.
På onsdagskvällen fylldes anrika Hotel Rival´s stora sal – såvitt jag förstår - på Söder i Stockholm av intresserade för att lyssna till tre professorer som kommenterade och förklarade vad nobelpriset i de tre klasserna Fysiologi eller Medicin, Fysik och Kemi egentligen handlar om.
Det var tre professorer var Anna Wedell, professor i medicinsk genetik vid Karolinska Institutet samt att hon också är KI´s Nobelkommitté. Kommittén har 18 ledamöter, vara tre är kvinnor och resten män. Och man har en kvinnlig ordförande, vilket tilltalar mig.
Uppsalaprofessorn i teoretisk fysik Ulf Danielson tog som vanligt hand om fysiken och förklarade vad man exempelvis kan göra med en laserstråle, att man nu kan förflytta saker en sådan stråle.
Detta imponerade dock inte på den ena av programledarnas fyraåriga dotter som hade fått förklarat för sig att ljuset kunde flytta saker. Hon förklarade sig kunna göra detsamma, hon kunde minsann flytta på en lampa. Svårare var det inte för henne. Applåder fick hon för det.
Den tredje deltagaren i expertpanelen var Sara Snogerup Linse, som är professor i molekylär proteinvetenskap. Det lät för mig ytterst komplicerat men professor Sara – liksom de andra två – var mästare/mästarinnor på att förklara på ett begripligt sätt.
Publiken uppskattade mycket dessa tre ytterst kompetenta och sympatiska personer som delade med sig av sig förtjusning med vetenskapen.
Andra delen av denna ”Nobel Calling” kväll – som för övrigt går under namnet Crash Course (snabbkurs) i årets Nobelpris – hade tilldelats komikern mm Fredrik Lindström. Han har en speciell förmåga att med enkla medel kommunicera med en stor publik under 40 minuter – och kunna hålla förmågan och inspirationen uppe hela tiden.
Jag har aldrig hört honom live som komiker förut, men han var mästerlig att blanda vetenskap och forskning med vardagsnära ting – som kanelbullar och dialekter – varav han själv är en framstående representant för Gnällbältet.
Vi i publiken förstår nu varför norrmännen knappast kan berätta om de är deprimerade, den glada norska dialekten passar inte att förmedla negativa upplevelser.
Nobelveckan fortsätter och jag skall besöka åtminstone ett nytt evenemang på lördag då ett par tidigare nobelpristagare delar med sig av sina erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar