Den här bilden har jag inte sett på kanske 25-30 år, men så
häromdan – vid en genomgång av en av mina fotolådor – så dök fotot upp och det
förunderliga minnets kamrar började aktiveras.
Under 60 talet liftade jag runt i Europa några gånger,
oftast ensam. Denna händelse inträffade något av åren 1965 – 1967. Jag
planerade att lifta till södra Spanien för att bl a träffa en lumparkompis,
Christer vars morfar hade en buss som gjorde resor till bl a Benidorm. Familjen
byggde senare ett eget hotell.
Monte Carlo
När jag gjorde mina liftarresor så åkte jag tåg genom
Sverige - oftast till Trelleborg för att där ta färjan till Travemünde – och sedan
tillbaka samma väg. När jag planerade min
resa pratade jag med kompisar och fick tips om än det ena än det andra. En av
mina vänner – Folke – planerade att ta sin lilla Fiat för att besöka bl a Monte Carlo, som han alltid hade
längtat till. Vi kom fram till att vi kunde resa tillsammans vissa sträckor. Jag
ville inte ge upp min ursprungsplan - dvs att ta tåg och färja – så vi kom fram
till att vi skulle träffa i Hamburg en viss dag – vilket vi också gjorde. Så blev det och det var riktigt trevligt att ge oss ut
tillsammans. Vi trivdes mycket bra tillsammans.
Vi åkte bl a till och genom
Amsterdam, och inte minst Paris - där ett besök i Versailles var höjdpunkten. Fiaten hade ett öppet tak och när vi
åkte in på Versailles området stod jag där som en nutida härförare. Detta
uppmärksammande också den lokala polisen som inte var lika roade som vi.
Andorra
Resan gick söderut och vi besökte också det lilla
furstendöme Andorra, som 50 år senare har en befolkning på ca 70 000 personer.
Efter som vi nyligen hade gjort lumpen uppskattade vi – att om vi ville erövra
Andorra så räckte det med ett halvt kompani, men vi avstod.
Därefter fortsatte vi söderut längs den spanska östkusten
till Benidorm. Vi träffade Christer som guidade en resa från Sundsvall och den
skulle påbörja sin hemresa om 5-6 dagar, vilket var viktigt för mig för jag hoppades
kunna resa med den svenska bussen en bra vit norröver. Folke ville inte vara
kvar i Benidorm utan hans egentliga mål med resan var alltså Monte Carlo. Om
han tänkte försöka spränga banken i Monte Carlo vet jag inte men det gick inte
så bra med rouletten för honom.
Benidorm
Jag hittade ett enkelt hotellrum och njöt av sol och värme.
Vid min andra kväll i Benidorm satt jag i en bar och helt plötsligt dök en man
upp och som sällskap hade han en schäferhund. Om jag hade satt mig på hans
plats minns jag inte, men jag minns mycket väl hur han blev emottagen av manen
i baren. Jag kommer på orden hövligt, mycket respektfullt och utan att mannen
sade ett enda ord så serverades det honom ett rätt stort glas med starksprit. Jag
satt med en enkel öl.
Man med närvaro
Det var nån speciell aura kring mannen, det finns vissa
människor vars blotta närvaro i ett rum blir så påtaglig, utan att göra något
väsen av sig var han rummets medelpunkt. Jag tycket att detta var oerhört
intressant och nyfiken som jag var – och fortfarande är – tilltalade jag honom,
först på engelska som inte funkade, sedan på tyska – som vi båda ändå kunde
göra oss rimligt förstådda på.
Jag såg hur barmästaren närmast glodde på mig vi vidöppna
ögon – och nånstans uppfattade tydligen mannen med hunden också detta - och han
visade sedan med sin högerhand att hans nyvunne vän – dvs jag - också skulle ha
ett glas, och så blev det. Sedan satt vi och dividerade nån timme, min spanske vän fick
ett glas till.
Samma bar
Kvällen därpå gick jag till samma bar och satte mig på samma
plats och då tilltalade bar-mannen mig och frågade om jag visste vem mannen var.
Jag hade naturligtvis ingen som helst aning. Därefter följde en av de
märkligaste historier jag någonsin upplevt, eller skall jag säga varit så nära.
Mannen med hunden var en gammal general - varför jag i
fortsättningen kommer att kalla honom Generalen. Generalen hade under ett flertal
år arbetat mycket nära den spanske diktatorn Francisco Franco. Det spanska inbördeskriget
varade mellan 1936 och 1939 och ett resultat av detta var att Franco blev
landets diktator under många år.
Generalens hustru dog
Min nyvunne vän sades ha varit något att ett militärt geni,
och han kom nära Franco efter kriget. Den
nu talföre barmästaren fortsatte med att berätta att Generalen efter några år
nära makten drabbades av en svår olycka, hans hustru dog i en bilolycka vilket
fick Generalens hela värld att rasa samma.
Franco kunde inte ha sin nära vän så centralt placerad, men
enligt legenden ordnade Franco att Generalen - hans vän - fick ett mera
formellt uppdrag, en pension och bostad i Benidorm. Han sades ”inspektera”
barer och andra utskänkningsställen, denna inspektion bestod i att han
samtalade en liten stund med den bar-ansvarige samt fick ett eller två glas.
Vi hade några möten till och samma procedurer upprepades.
Kvällen började med att jag gick till baren och åt middag nån timme tidigare än
General kom. Det var då det berättades olika skrönor om Generalen, nånting speciellt
av detta kommer jag inte ihåg. Det sades att han under större delen av natten
gick runt till så många ställen han orkade med och ”inspekterade”. Jag behandlades
mycket respektfullt som Generalens vän och betalde inte min öl.
Sista kvällen ....
Sista kvällen i Benidorm skulle jag gå ut med ett par
medresenärer på hemresan, och vi gick på ett annat ställe. Döm om min förvåning
- eller kanske inte - men när vi satt och åt middag dök Generalen upp, han och
hunden gick fram till bardisken och av en annan barmästare fick han sitt glas.
Han såg mig och höjde ”en skål för sin svenske vän”. Jag trodde
att detta skulle bli det sista jag såg av honom men få förmiddagen dagen därpå
möttes vi på gatan. Där pågick ett gatuarbete och när han såg mig med kameran
ville han att jag skulle ta ett kort.
Generalen fick låna en korp av mannen till höger på bilden -
som på något vis var stolt av att vara med på samma kort som Generalen. Hunden
var självklart med. Dagen därpå reste jag hem till Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar