Maria Vargas Llosa och jag

Jag kan inte direkt påstå att jag har läst så många rader av årets nobelpristagare i litteratur Mario Vargas Llosa, men jag läser gärna om pristagarna. Den oktober-vecka då årets nobelpristagare utses är rena högtiden för mig, det är inte många nyhetsprogram jag missar då.

Även om jag - liksom de flesta andra – inte är så väl bevandrad i vad pristagarna egentligen har uträttat brukar jag ändå när nobelpriset delats ut ha lite hum om ett och annat.

Eftersom jag bodde många år i Uppsala så har jag både hört och sett en del nobelpristagare live och även lyssnat till oftast rätt svåra och komplicerade föreläsningar och i sanningens namn inte begripet mycket – men stämningen upplever jag, känslan av att vara närvarande är så påtaglig.

Att jag efter flytten ut på landet hösten 2005 åter skulle få möjlighet att se och lyssna på en riktigt äkta nobelpristagare föreföll inte så troligt – men eftersom jag numera är med i Facebook tycks det mesta vara möjligt. Det finns en man som heter Mikael Svanberg som är en av männen bakom intressegruppen Svenska Akademien härpå FB och genom honom lottades det ut ett antal biljetter till ”Kvällar på Svenska Akademien” som hålls på Börshuset. Och kan man tänka sig så fick jag en biljett, och det skall jag tacka honom för. Tack Mikael.

Börssal och museum

Jag har tidigare besökt huset där Börssalen ligger, men då gått igenom huvudingången där Nobelmuseet finns, men nu var ingången från Källargränd. Redan där förstod jag att det var något speciellt på gång, rätt mycket människor som stod ute - dom hade inga biljetter. Media hade börjat samlas. Det massmediala uppbådet var mycket stort, både från Peru och från Spanien - som varit och är något av Vargas Llosa andra hemland - kom ett stort antal journalister och radio/TV människor.

Är vi inte släkt?

Redan i hissen upp till våningen där Börssalen ligger hände det saker, jag råkade hamna i samma hiss som akademiledamoten Kjell Espmark, som är född i Strömsund i Jämtland, samma plats som min mor föddes på. Och jag kunde ju inte låt bli att utbrista nånting med att det var trevligt att åka hiss med en gammal Strömsunds-bo. (Jag säger som den döende detektiven Johansson i Leif GW Perssons senaste bok med samma namn: Var får jag allt ifrån?). Det är först senare som jag kommit på att vi är antagligen lite släkt, så det får jag väl nämna till honom vid något senare tillfälle, vi kanske kan dela hiss nån fler gång.

Börssalen är mycket pampig, helt enkelt så pampig som man kan föreställa sig något som tillhör Svenska Akademien. Vi ombads att komma i god tid, dörrarna öppnades en timme innan föreläsningen skulle börja, och efter en kvart var det närapå fullsatt. Sällan har jag hört en mer sorlande massa än vi som var inne i börssalen vid detta tillfälle. Det var en uppsluppenhet, det var en glädje, nästan lite grann av en skolavslutning, det togs massor av foton, och det byggdes upp en mycket stor förväntan.

En klocka slog och en röst hälsade oss välkomna och nämnde bl a att inga foton skulle tas under själva föreläsningen och som genom ett trollslag försvann alla små digitalkameror.

Englund och Llosa

Och så kom Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund och Mario Vargas Llosa, och den väntande publiken visade sig kunna applådera mer och innerligare än vad jag minns någon annan publik ha gjort. Det var rent av fantastiska applåder, det var ett välkomnande av en stor författare, ja närmast något av en idol och sitt lands nyaste ambassadör.

Hyllning till läsandet, skrivandet och hustrun

Mario Vargas Llosas föresläsning hette: En hyllning till läsandet och dikten. Det blev en nobelföreläsning som omfattade 12 A-4 sidor och varade i ca 57 minuter. Föreläsningen hölls på spanska, vi åhörare hade kopior av föreläsningen på svenska, engelska, franska, tyska eller spanska. Herr nobelpristagaren talade alltså sitt eget tungomål. ”Gud må förlåta mig somliga” rader skrev redan Ferlin, och min God fick förlåta mig att inte jag – inte heller Horace tycktes det mig – kunde ha vår uppmärksamhet på topp alla de 57 minuterna. Men när Vargas Llosa kom till sidan nio lyssnade vi alla. Författaren tackade sin hustru som varit honom ett oerhört stöd under alla åren. Vargas Llosa:

-         -  Hon gör allting, och hon gör det bra. Hon löser problemen, sköter ekonomin, håller ordning i kaos, håller journalister och intränglingar på avstånd, försvarar min arbetsro, bestämmer möten och resor, packar och packar upp väskor och hon är så generös att till och med när hon grälar på mig ger hon mig den bästa komplimang som finns; Mario, det enda du duger till är att skriva.

Då var knappt ett öga torr och det var en påtagligt rörd make som förklarade makan sin stora kärlek inför hela världen.

Kaos utbryter... 

När föreläsningen var avslutad utbröt nästan kaos, de nedstoppade digitalkamerorna kom upp som på en given signal – och nu tog det riktigt stora fotograferandet vid - och mitt i alltihopa stod dock icke moder jord, fast mer en sprudlande glad nobelpristagare som nu fick motta folket hyllningar. Fotoblixtarna stod som spön i backen om nu något sådant vore möjligt.

Och nu hände något rätt anmärkningsvärt. Många människor – män som kvinnor, jude eller grek, svensk eller peruan - fingo något grumligt i blicken och gick med raska steg mot talarstolen, där en nobelpristagare nyligen stått - och under historiens gång kanske massor av nobelpristagare stått och föreläst. Det tycktes vara främst två slags individer som var på G, de som tordes gå fram till talarstolen för att bli fotograferade - och de andra, de som tog själva bilderna.  

Jag och talarstolar...

Att jag sedan länge haft den egenheten att låta mig fotograferas i olika talarstolar, eller i kyrkliga predikstolar – eller andra liknade situationer – känner mina nära och kära till. Nu vädrade jag morronluft och med bestämda steg styrde jag fram till talarstolen och jag fick en japansk dam att ta ett par foton på mig.

Efter att jag hade blivit fotograferar började liksom en del luft gå ur mig, och jag befann mig i en härlig sinnestämning, hela situationen var euforisk, det var som årets första sommardag. Och så började vi gå till vårt eget och när jag mer eller mindre trängde mig ut genom den trånga dörren mot Källargränd råkade jag hamna bland Vargas Llosas stor släkt och vi fick ett stort antal TV kameror och mikrofoner  riktade mot oss. Jag kunde ändå stilla smyga undan och ville behålla den härliga stämningen och beslöt mig för att gå ut och ät en god middag och vad kan väl en middag efter en nobelförelösning kallas annat än en nobelmiddag.

Tack för i år Mikael - återkom gärna

Ett PS riktat till Mikael Svanberg: Jag ställer mig på kö till nästa års biljetter till nobelföreläsningen, det var en fantastisk upplevelse att få vara med.

Så här presenterade den peruanska tidningen El Comercios landsmannens, nobelpristagarens triumftåg i Sverige: http://elcomercio.pe/mundo/682110/noticia-siga-minuto-minuto-entrega-premios-nobel-2010

Döden på recept - ryskt TV-program där vi medverkar

Så kom då äntligen besked om att det ryska TV-program som vi medverkade i – det som spelades in den 21 jan i år – har sänts – i tisdags i den ryska televisionens Channel One, den stora kanalen som har med än 20% av tittarna. Programmet har fått den tämligen provocerande titeln ” Döden på recept”. Tack vare nutida teknik – bl a med översättningsprogram - har jag kunnat se att det har flaggats en hel del för programmet.

Det sända programmet var 48 minuter långt, den första version som vi fick i somras var 52 minuter. Det framgår därmed tydligt att producenterna Indigo har varit tvungna att korta programmet med ca 4 minuter – sannolikt pressad av  ledningen för Channel One som var inkopplad tidigt i produktionen. Detta är alltså den direkta orsaken att det dröjt så länge innan programmet kunde sändas.

Vi fick redan i somras veta att det var stora diskussioner kring programmet. Världens största läkemedelföretag – Pfizer – som också medverkar i filmen - uppgavs vara mycket negativa till hur de framställdes i denna dokumentär, och företagsledningen pressade både Channel One och produktionsbolaget att filmen skulle redigeras om. Uppenbarligen har så skett. Vårt inslag – på knappa fyra minuter – har inte förändrats. Dock är vi lika kritiska till det läkemedelsföretag – Eli Lilly – som syntetiserade/uppfann Dextropropoxifen – men de har för vana att varken medverka i media eller i TV-program. I konsekvens med detta har de inte heller några synpunkter på hur de framställs i ex TV. Vi kommer in i bild efter ca 22 minuter.

http://pulskino.ru/load/peredachi_s_tv/smert_po_receptu/15-1-0-1001

Vad säger vi egentligen i programmet??

Vi fick ett mail från Alla som jobbar på produktionsbolaget Indigo; 

Dear Ulf and Birgitta,

Hope you are well!
So I have translated your part of the film. Please see it below. I hope it is understandable ))

Ulf: It entered the market in 1957. In the middle of sixties it was the most popular and widespread medicine of that time. But already in the beginning of sixties they knew that it was a dangerous medicine.

Voice-over: This married couple are the scientists in medicine. They were first who gave the alarm when found out that thousands of people die annually after taking inoffensive pain killer produced by the company Lilly.

Birgitta: We started our investigation, we found those people. It became serious for us after we had read 1600 files and found out about all that tragic deaths. And then there was a struggle against the pharmacological companies and agencies.

Voice-over: The struggle which took years and which was accompanied by tens of thousands victims considers Ulf Jonasson. But the company Eli Lilly didn`t want to stop selling the profitable medicine. Meanwhile during the 17-year of struggle the scientists became the collectors of the typical horrific stories with a terrible end.

Birgitta: For example, there was a guy who found several pills in a cupboard at a party. He mixed them with beer. In the morning he wanted to eat cereals. So he sat down to watch a sport tv program with a plate of cereals and died. His mother entered the room and found him dead.

Voice-over: Inspite of the prohibition of the medicine in Sweden the company Eli Lilly continues to produce and sell the pain killer which contains dextropropoxyphene.

Birgitta: This medicine is still used in the USA and in many other parts of the world. It is being sold in the quantity of 3200000 kilograms a year around the world. It kills 10 000 people a year.

Voice-over: The medicine is being withdrawn from circulation in Europe but it is still used in Russia. Partially the reason is in our system of clinical trials. In Russia they don`t carry out a blood test on a perished person. So if a bad medicine was the cause of the death nobody will know. And the most important is that in Russia the clinical trials are being conducted by the same company which produces it.

Viss upplysning till Funderingar om " När jag bytte parti - från fp till m "

Det kunde uppstå en viss undran när man läser min text om ”När jag bytte parti - från fp till m” – se förra inlägget. Jag hade sett en rubrik i Katrineholms Kuriren där det stod:

 

Partibytardag ska locka väljare till alliansen

 

Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna satsar på en partibytardag under Katrineholmsmässan. Partierna vill möta väljare som är besvikna över Moderaternas val att alliera sig med Socialdemokraterna - och ge dem som vill en chans att byta parti

---------------------

Jag kunde inte motstå den journalistiska impulsen att svara på detta, men på ett annat sätt än vad de tre i den decimerade borgerligheten avsåg.

That´s all

När jag bytte parti – från fp till m

När socialdemokrater och moderater i Katrineholm beslöt att bilda politisk majoritet, stod det hela plötsligt mycket klart för mig. Det var ju närmast så som jag - som fp-are - och m - hade verkat i Vård-och omsorgsnämnden - som jag tillhörde under några år.

M´s ledamöter i nämnden tilläts tänka själva, med för fp skulle direktiven komma från oppositionsrådet Callhammar – ofta genom Irené Nilsson.

Arbetet i nämnden kunde ofta bedrivas under ”påverkan” av sunt förnuft i stället för mer eller mindre renodla varje fråga och ge frågorna politiska förtecken. Man kan kalla det politisk pragmatism.

När politikerna ställs inför verkligenheten i en liten kommun som Katrineholm, kan det vara klokt att välja att vi tillsammans försöker lösa problemen i stället för att skapa ännu fler problem – genom onödigt politiska tjafs.

Innan beslutet om det politiska samgåendet mellan s och m fanns det inte tillstymmelsen till tanke för mig att jag skulle engagera mig i det kommunpolitiska igen, men nu…

s + m = sant. Callhammar utfrusen

  --  Jag tror det handlar om personkemi, sade moderaternas ledare i Katrineholm Lars Härnström, som en kommentar till att m och s har bestämt sig för att samregera i Katrineholm.

-     

Uppgiften att Katrineholms starke man kommunalrådet Göran Dahlström och Lars Härnström skall utgöra ledarduon inom kommunen var en politisk bomb av högsta potens. Det är första gången på ca 90 år som socialdemokraterna inte har politisk majoritet i Katrineholm och valresultat var mycket oklart.  

Det låg nära till hands, tyckte många, att s skulle liera sig med mp och v, och att Alliansen skulle fortsätta i opposition. Frågan var närmast vem som skulle företräda Alliansen, Lars Härnström som representant för det största borgerliga partiet eller om Ewa Callhammar som kunna locka över c, kd att rösat på henne. Av detta blev platt intet.

Ewa Callhammar - fp – som fortfarande – dvs året ut – är  Alliansens oppositionsråd inom kommunen, var uppenbarligen mycket chockad över beskedet om att s+m=sant och hon hade mycket nära till gråten. Detta framgick i Östnytts kvällsnyheter. Hon var mycket omskakad, närmast förtvivlad. Hennes livs stora dröm var att Alliansen skulle vinna valet och att hon själv skulle bli kommunstyrelsens ordförande och Göran Dahlströms efterträdare. Alternativ två var att hon skulle fortsätta som oppositionsråd i ytterligare fyra år. Dagens beslut - som alternativ - fanns med största säkerhet inte ens i hennes vildaste fantasi. Dahlström - Härnström detroniserade henne fullkomligt, nu blev hon helt utfrusen.

Callhammar har sedan 2006 haft oppositionsråds lön, hon representerade de fyra borgerliga partierna och totalt 21 av de 51 mandaten. Nu har fp 6 mandat, och större politiska bas torde hon inte få, hennes arvode kan nu bli gruppledarens, inget mer.

Callhammar fick många personröster, men hon är inte alls lika populär bland politikerkollegor, de som hon dagligen arbetar med. Hennes ställning som oppositionsråd har varit mycket omdiskuterad, jag har publicerade en debattartikel i Katrineholmskuriren ”Ewa Callhammar bekräftar sig själv”, införd den 15 sept. Andemeningen i mina rader var att Callhammar främst ser till de sina, sin familj, folkpartiet och i fjärde hand Alliansen. Se även http://jonassonulf.blogspot.com/2010/09/ewa-callhammar-bekraftar-sig-sjalv.html

Lars Hörnströms inledande citat fångar den uppkomna situationen i ett nötskal. Det är precis vad det är fråga om. Härnström och Dahlström har mycket god personkemi, Callhammar är det mycket få män som har en god personkemi till.  

Vad är politikens egentliga kärna?

Enkelt uttryckt kan det sägas vara att varje parti vill genomföra så mycket som möjligt av det som partiet beslutat om vid kongresser, landsmöten och vad de beslutande organen heter.

Så enkelt kan det alltså skrivas.

Då kan man fråga sig: Om ett parti i ett val samarbetat med två andra partier som båda går tillbaka vid detta val - ett av partierna gör sitt sämsta val sen 1914 – skall man då fortsätta satsa på detta alternativ, dvs på The losers.

Kom ihåg: Om du vill genomföra så mycket som möjligt av din poltik bör du samarbeta med vinnarna – The winner takes it all heter det som bekant.

Här har nu miljöpartiet för första gången sedan man bildades 1981 en mycket stor möjlighet att få delar av sin miljöpolitik genomförd, skall man då ta chansen eller skall man satsa på The losers, dvs Sahlin och Ohly? – och aldrig har en rimlig möjlighet att påverka. F ö kommer Sahlin inom en snar framtid att ta ett tårfyllt avsked av ett parti som till stora delar egentligen inte ville ha henne.

De två språkrören Maria W och Peter E torde/borde bli erbjuda platser i regeringen – de tillhör vinnarna. Att fp, c och kd förlorar inflytande är också rimligt, att m kan göra nästan vad de vill är klart, men Reinfeldt och m kommer att ta ansvar för den kommande regeringen. Miljöpartiet kan göra både sitt land och sitt parti stora tjänster genom att acceptera erbjudandet att ingå i regeringen - samt också ta sitt ansvar för en komplicerad parlamentarisk situation.

Den stora turbulensen – eller?

Som jag skrev i mina inlägg i natt så blev valresultaten bra precis som jag hade förutspått, både på riks och på lokal nivå. I runda tal fick Alliansen 5,7% fler röster än de rödgröna i riksdagsvalet – jag hade tippat 5-7 %. Vid valet 2006 var skillnaden mellan de två blocken ca 2%, det säger ju en hel del om hur det ligger till i vårt land. Förnuftet segrar, arbetslinje i stället för bidrag – för att hårddra det hela.

De stora tårarna, och irritationerna - som vore de från sandlådan - svarar nu de rödgröna för. Det sägs också att nu råder kaos. Maken till naiva reaktioner från de rödgrön har jag aldrig upplevt. Lars Ohly må egga de egna trupperna men nog var hans framträdande rätt patetiskt i natt.

Vi har en konstitution

Jag har aldrig tänkt en positiv tanke om något extremparti – som tidigare Ny Demokrati eller nu Sverigedemokratrena – eller något kommunistparti eller andra systerpartier i Europa. Men jag kan upplysa de rödgrön om att vi i vårt land har både rättigheter att bilda politiska partier och att vi har yttrandefrihet. Om dessa rättigheter står att läsa i vår konstitution.

Att nu SD kommer i in Riksdag, Landsting och Kommunfullmäktige är en sak som vi måste förhålla oss till. Så ser verkligheten ut. Sedan kan och bör vi inom respektive område politiskt bekämpa SD. Partiet har faktiskt fått en helvetes massa röster, vanliga levande människor har bevisligen röstat på dem.

SD större än kommunisterna

Den som piper mest är mannen som i alla år – tills det pressades fram en läpparnas bekännelse att han inte skall kalla sig kommunist - är Lars Ohly, vars parti fick färre röster än SD. Kan man tänka sig.

Men även Sahlin tar till de stora bröstonerna, och vill skylla i princip allt på Alliansen. Det är dock S som gått tillbaka mest av alla partierna.

Nu råder det stora kaoset trumpeter Aftonbladet ut. Nå ja, snart lägger sig de hetaste känslorna, och det är dags att tackla den uppkomna situationen.

Miljöpartiet en av vinnarna

En av de tre stora vinnarna i valet är ju miljöpartiet, som dock såg sina regeringsposter försvinn. Det är en riktig och viktig markering av Reinfeldt att sträcka ut en hand till mp. Det skulle kunna bli ett par regeringsposter för mp – och att man hjälper till att ta ansvar. Centern och kd förlorar säkert en post var, kanske också fp. De stora vinnarna är helt klart moderaterna som sannolikt får någon fler regeringspost.

När spricker samarbetet?

Att det rödgröna samarbetet spricker inom kort torde vara helt klart. De enda som vunnit på detta samarbete är mp. Socialdemokraterna är de stora förlorarna och många inom såväl partiet som inom s delen av facket fick sina farhågor bekräftade, inget samarbete med varken miljöpartit eller vänsterpartiet, dvs gamla kommunisterna. 

Sahlin dagar räknade

S har helt klart gjort sitt sämsta val sedan 1914. Och nu är sannolikt Mona Sahlins dagar räknade, inte ens (s) kan vara så naiva att tro att en så stor förlorare skall kunna bli en vinnare till nästa val. S är ett parti bland alla andra, facket är inte dess förlängda arm, allt fler fackliga medlemmar röstar ju på moderaterna.  Många trodde att botten var nådd vid förra valet, då man fick kring 35%, nu blir det kring 30.

Det är egentligen ingen helt ovanlig situation i riksdagen som nu uppstått. Inom många parlament får regeringspartiet söka stöd för sina förslag bland de andra partierna – om man inte har majoritet. Konstigare än så är det inte.

Att ett främlingsfientligt parti kommit in i riksdagen visar helt enkelt att vi nu är en del av Europa.