tisdag 3 oktober 2017

Publicistklubben, Ulf Thorén och Inlandsbanan



Jag har tillhört Publicistklubben sedan 2002, dvs i 15 år. Det är få organisationer som jag haft så mycket utbyte av att vara med i, som PK.  Igår var det senaste mötet, som var, ren´t av ännu bättre än vanligt och nu har själva receptet för ett extra lyckat möte vuxit fram.

Så här ligger det till.

Att uppleva ett extra bra möte innehåller tre olika delar, nämligen:

A). Ett bra förmöte är viktigt, 
B). Mötets debatt och andras inslag är mycket viktigt samt 
C). Eftermötet som likaså är viktigt och sammanfattande.

Förmötet igår blev alltså extra lyckat. Vår lilla grupp, vars old man Svante var saknas nu. Han gick som bekant bort under sommaren, han var vår nestor och 99,5 år. RIP Svante. Nu bär Sören, 92 den äldstes sköld. 

Vi gårdagens möte fanns – förutom Sören och jag - två andra herrar med, Gunnar 87 samt den nygamle Lasse,73 http://www.torvision.se/  Vår genomsnittliga ålder är nu 81 år.

Om Du sätter två gamla murvlar bredvid varandra så inträffar något speciellt, vad som händer vet man inte men det kan liknas vid ett äventyr – man börjar att berätta och sedan fortsätter man berättandet, som i princip kan pågå hur länge som helst, det blir en never ending story. 

Ibland, som igår, fick vi en härlig input av de två nyare grabbarna, nämligen Gunnar och Lasse. Vilka berättelser, vilka äventyr vi fick vara med om, ibland som att åka nån form av båt i en sprudlande fors.

Utan att det direkt sägs ut, men det skapas snabbt ett mönster i The Story Telling och gårdagens blev i den humoristiska avdelningen. Jag skall kortfattat berätta något om vad som sades.

Lasse, 73 har mycket lång erfarenhet  både som journalist och fotograf berättade följande:

Historia 1. Den välkände Ulf Thorén - som b la gav oss ”Hvar fjortonde dag” - skulle tillsammans med ett par kollegor göra ett antal program. Idén kläcktes att det kunde vara roligt att intervjua en nunna, ex abbedissa på Vadstena kloster.  Detta medeltida klostret planerades och ritades av Heliga Birgitta och invigdes 1384. Nu var intervjun inte möjlig utan att självaste påven tillskrevs och han gav klartecken så småningom

Det blev dags för inspelning och jag antar att det var en lite spänd stämning, jamen att intervjua en nunna var ju inget vardagsjobb direkt. T o m den förträfflige, dvs Thorén själv, tycktes få tunghäfta. 

Det första som skulle göras var att ta fram ”klappan” som inleder filmade inslag, och den hölls upp cirka två centimeter från nunnans ansikte och det klappades till ordentligt. Hon blev närmast förskräckt – och Thorén fortsatte att vara tyst.

Det uppstod en sån där besvärande tystnad, ingen visste vad som skulle hända, mer än att Thorén skulle intervjua henne, men Thorén var tyst.

Helt plötsligt förde han fram mikrofonen framför abbedissans mun och utbrast:

-Hur ere?

Mer fick vi inte höra – och behövde vi inte heller höra - då vi höll på att dåna av skratt.

Historia nr 2. Lasse berättade hur den redaktion som han vid ett tillfället tillhörde skulle komma på ett bra Första april skämt. Lasse delade med sig av sina erfarenheter av Inlandsbanan som han hade åkt många gånger. Jag kunde tala om hur jag och dottern också rest Inlandsbanan ett par gånger, vilket var en mycket stor upplevelse.

Jag skrev ett flertal stor upplagda artiklar – det var sommarläsning – i Upsala Nya Tidning. Den ursprungliga Inlandsbanan gick från Kristinehamn i söder till Gällivare i norr och var 1 288 km.

TV-redaktionens skämt – som sändes i SVT´s nyheter - gick ut på att snabbtåget X-2000 skulle ersätta Inlandsbanan. Man kom dock på att det inte fanns några elledningar på Inlandsbanan, men det löste man genom att säga att ett stort diesellok skulle sättas för själva tåget.

Man meddelade också att det nya Inlandsbanetåget endast skulle stanna vid tre små stationer - de minsta av alla stationer på Inlandsbanan – och stannade då bara för att släppa av resanden.

Detta hände på den tiden då stora folkstormar i televisionen inträffade, nånting som dagens ungdomar kanske inte ens vet vad det är, och redaktionen fullkomligen ringdes ner. Aldrig hade så många förbannade personer ring till TV för att klaga, avslutade Lasse, 73 - därmed yngsten vid dagens möte

Se det var ett förmöte det
-----------------------------------------------------------
Går det att stoppa fejkade nyheter? Se #pkdebatt här!
Här gör jag det enkelt för mig genom at lägga ut PK´s egen sändning av debatten. http://bit.ly/2xdDV5I
Eftermötet:
Nu skall jag inte fresta eventuella läsare med att skriva om eftermötet, det spar jag till ett senare tillfälle. Dock skall jag visa en bild på de tre herrar som var kvar sist på festen. Du vet, först till festen sista därifrån. Låter som riktiga party-ungdomar 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar