För ett par veckor sedan uttryckte jag några uppfattningar om den höga nivån det kan vara på viss musik sent på natten mellan 22-01 under exempelvis Katrineholmsveckan.
Jag har tidigare varit intresserad av detta med höga nivåer på musik av olika former, och i den artikelserie som publicerades den 4 augusti 1970 i UNT – Upsala Nya Tidning. (Jösses så länge sedan det var – typ 46 år sedan).
Som det syns på bilderna så täckte en rubrik en helsida.
UNT TESTAR BULLRET PÅ UPPSALAS DISKOTEK.
Det var tre artiklar som publicerades:
Bullernivån motsvarar bergborrmaskin
”Gränsvärde för ljudnivåer bör utredas”
Diskjockeyns hörsel klarade proverna samt en fyrspaltig bildtext ” Ingen som vill dämpa ljudet”.
Bullernivån motsvarar bergborrmaskin
”Gränsvärde för ljudnivåer bör utredas”
Diskjockeyns hörsel klarade proverna samt en fyrspaltig bildtext ” Ingen som vill dämpa ljudet”.
Det var rätt speciellt att arbete på en tidning i en universitetsstad som Uppsala alltid varit. Dels hade man tillgång till experter inom i princip alla områden - men det ställdes därmed extra krav på skribenten, att presentera bra material – för det fanns ju – som sagt – experter inom alla områden, och om det blev minsta fel så kunde detta påpekas.
När jag jobbade med dessa artiklar hade jag två experter till hjälp, en docent på Akademiska sjukhuset som hette Göran Bredberg samt en läkare Håkan Detterfelt vid samma sjukhus.
Själva diskjockeyn Lasse Nilsson var studenten som extraknäckte i branschen. För honom var det gott att höra att hans hörsel inte skadats. Vår enkla tolkning till att han klarat detta var att han stod bakom högtalarna – och ljudet tog en riktning framåt.
Vi hade också kontakter med Hälsovårdsnämnden i Göteborg och en läkare där – B. Mollstedt - i artikeln ”Gränsvärde för ljudnivåer bör utredas.
Såhär 46 år efter införandet tycker jag att det var ett rätt ambitiöst jobb jag presenterade.
UNT var då en stor tidning, närmare 60 000 per dag om jag minns rätt – och ord som källkritik var mycket viktigt.
