En upplevelse utöver det vanliga när Stephen Hawking föreläste i Stockholm

Torsdagen den 3 september nästa vecka är det exakt 50 år på dagen sedan jag skrevs in vid Uppsala universitet och fick därmed tillgång till den oändliga kunskapen. Under de gånga åren har jag haft möjlighet att lyssna till ett stort antal välkända föreläsare, bl a ett flertal nobelpristagare inom skilda discipliner, men också och en amerikansk f d president, Jimmy Carter i Universitets aula.

Men igår kväll var jag med om det hittills största evenemanget någonsin – om du frågar mig. Det var en av världens ledande forskare som gästar Sverige denna vecka i samband med en konferens i Stockholm. Det är naturligtvis fysikern, professor Stephen Hawking jag talar om och föreläsningen hölls på Radisson Blue Waterfront Hotell i Stockholm.

Stephen Hawking fick när han var lite väl 20 år en diagnos som heter ALS, och läkarna förutspådde att han inte skulle leva mer än ett par tre år till. Nu är Hawking 73 år och kanske mer aktuell än någonsin. Stephen – som alla kallar honom – är jag alltså årsbarn med, men i sanningens namn är hans CV lite vassare.

När Hawking rullas in på scenen av en medhjälpare reser sig publiken och applåderar, det är inte utan att det känns extra varmt och uppskattande i hjärtat. Det är ingen tvekan om att här kommer en av världens nu levande största vetenskapsmän. Vi som var där kommer förståss aldrig att glömma detta ögonblick.

Efter de stående ovationerna – redan innan föredraget – inträder det absoluta tystnaden – att tusentals människor kan var så tysta var också en ny upplevelse. Kanske är det en sådan tystnad som råder i den eviga rymden.

Hawkings föredrag har rubriken ”Quantum Black Holes” och det räcker ca en timme. Det kan tyckas lite monotont att höra röstmaskinens uppläsning av Hawkings föredrag, men vi vill inte gå miste om en enda sekund av det storartade framträdandet. I stort sett under hela den tiden ser vi Hawking i bild, och han rör inte på sig en millimeter. Jag kan inte heller minnas mig ha upplevt en så lyssnade publik, de allra flesta med stort intressen för universum, de svarta hålen.

Efter de omfattande slutapplåderna stannade många kvar i den stora föreläsningssalen, vi var tagna och ville behålla upplevelsen av en stor händelse.

Här var det tänkt att jag skulle avsluta denna lilla berättelse, men kom snart att tänka: Är det julafton eller är det julafton? Vad var det som fick mig att falla in i en sådan tanke?

Här kommer alltså några rader till:

Jag hittade så småningom tillbaka till Centralstationen och bestämde mig för att festa runt på en kopp kaffe och en god macka. Kaffe så sent på kvällen, ovanligt för mig, en macka som t o m smakade lök, men den slant ner den också. Jag satt mig ner på en bänk för att hämta andan, hinna ifatt upplevelsen. Tittar mig runt, ser folkvimmel till höger och ser helt plötsligt professor Ulf Danielsson till vänster. Jag kan ju bara inte låta bli att gå fram och hälsa på honom. Han hade förståss också varit på föreläsningen och tyckte mycket om den.

För några veckor sedan hade jag köpt Ulf D´s populärvetenskaplig bok ”Mörkret vid tidens ände”, hans tredje bok. Jag hade igår haft tanken att jag skulle ta med mig boken till föreläsningen för att få den signerad, en liten hälsning i en bok är alltid trevligt. Men jag gjorde en enkel sannolikhetskalkyl som var följande. Inte finns det nån enda lite chans att jag skall springa på Ulf D och kunna visa upp boken. Det torde vara tusentals personer på föresläsningen och inte har han tid för mig och så vidare.

Och så – helt plötsligt står han där – och jag berättade att jag inte hade boken med mig –och vi skrattade gott åt det hela - men jag kunde ju titta förbi på hans jobb nästa gång jag kommer till Uppsala förslog jag. Och jag var så välkommen att göra det.

Visst var det julafton för mig igår, fyra månader i förtid.

PS.

Jag skall inte ge mig in på vågstycket att ens referera Hawkings föreläsning, som var inspelad och presenterades via en speciell röst-maskin. Själv har Hawking inte kvar någon rörelseförmåga alls, det är numera t o m rätt besvärligt för hans medhjälpare att tolka vissa ansiktsrörelser för varje bokstav. Det tar m a o mycket lång tid för honom att arbeta fram sina föredrag.

Den som vill veta mera om den pågående konferensen rekommenderas att besöka Ulf Danielssons blogg. Ulf Danielsson är till vardags professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, som är utbildad och disputerad i Princeton University i USA.

Han skriver på sin blogg om gårdagens föreläsning at det var en av Hawkins allra bästa

någonsin, och han har hört ett flertal. Svenska Dagbladet har svarat för en utmärk bevakning av Hawkings besök, medan DN inte tycks ha förstått nånting, man nöjer sig med korta TT- versionen. Dåligt jobbat DN.

http://ulfdanielsson.com/blogg/

http://www.svd.se/einsteins-rum-slukas-av-hawkings-svarta-hal

Fredsmarschen – Hiroshimadagen. Kämpigt i hettan - men Palme mötte. Äntligen framme i Paris. (Från UNT:s specielle medarbetare – dvs jag)

(Införd 7 aug 1981 i Upsala Nya Tidning) ( dvs 34 år sedan)

Olof Palme åkte direkt från sitt möte med den franske premiärministern Pierre Mauraoy till Port d Àubervillier i Paris utkanter för att möta de 6 - 7 000 deltagarna i fredsmarschen som på torsdagen efter 45 dagar och 112 mil nådde Paris. Palme hade också vid sin vistelse i Paris träffat president Francois Mitterrand.

På frågan om han hade tänkt delta i marschen svarade Palme mig:

-        - Jag vill inte delta i demonstrationer och marscher när jag gästar ett främmande land.

En av de många marschdeltagarna frågade Olof Palme om han tror att en stor fredsmanifestation som denna kan påverka de beslutsfattande politikerna.

-        - Jag tror inte på omedelbara resultat av enskilda marscher eller demonstrationer, men många marscher och många demonstrationer påverkar opinionen och därmed politikernas beslut.

Den 45:e och sista marschdagen startade i ovisshetens tecken. Så sent som på onsdagskvällen hade de parisiska polismyndigheterna sagt nej, fredsmarschen skall inte gå igenom Paris. Inte heller skulle man få marschera från den gamla flygplatsen Le Bourget till Port d` Àubervillier. Man hänvisade till trafikfaran.

Ledarna för fredsmarschen gav emellertid inte upp och klockan 09.30 på torsdagsmorgonen kom det slutliga beskedet till deltagarna.

-        - Ni får marschtillstånd.

Beskedet mottogs naturligtvis med ett stort jubel av marschdeltagarna. De parisiska myndigheterna och polisen applåderades för sitt beslut. Med en timmes varsel fick de 6 - 7 000 personer som började marschen från det gamla flygfältet sätta igång och med endast en kvarts försening startade fredsmarschens sista dag. ( det tillkom en hel del människor under marschens gång – notering idag).

Som under hela den tidigare marschen gick ett tiotal japanska munkar i täten, de trummade marschtakten och sjöng sina entoniga sånger.

En het sol lyste över deltagarna och trots att torsdagens etapp inte var så lång som tidigare, blev det för många mycket jobbigt att gå de sista 20 kilometrarna. Några personer svimmade i värmen, men medföljande sjukvårdspersonal hjälpte dem upp på benen igen och de ville absolut fortsätta.

Vid 12.30-tiden nådde fredsmarschen fram till Port d` Àubervillier och vid den nu så välkända fredsduvan som står på en jordglob som går på hjul i marschen uppenbarade sig plötsligt Olof Palme.

Ingen av marschdeltagarna hade en aning om att Palme skulle möte dem, eller ens att han var i Paris. När Olof Palme träffade marschdeltagarna möttes han av mycket kraftiga applåder.

Ankomsten till Paris var alltså den 6 augusti och det var till åminnelse av de hundratusentals offer vid den första atombomben som fälldes över Hiroschima i Japan den 6 augusti.

Nu stannade många av marschdeltagarna kvar i Paris till och med söndagen den 9 augusti som är den dag som bomben över Nagasaki fälldes. Då kommer fredsmarschen att avslutas med ett stort möte på Hippodromteatern och dit väntas tiotusentals åskådare. Två tyska minuter skall då hållas till minne av de offren för den två första atombomberna.

PS. Tillägg till texten.

En av anledningarna till att myndigheterna ifrågasatte att marschen skulle få gå igen Paris, bl a utefter Champs-Elysées, var att polisen ansåg att inga utländska medborgare hade tillåtits att marschera utefter Paris stora paradgata tidigare - man hade Hitler i minnet.

Jag deltog i marschen under den sista veckan och det var en rent av fantastisk upplevelse att vandra utefter Champs-Elysées. På trottoarerna stod tusentals fransmän och viftade med Tricoloren – den franska flaggan, och många mindes säkert när tyskarna tågade in i deras huvudstad ungefär 40 år tidigare. De som nu vandrade utefter Champs-Elysées kom i fredens tecken.

För att kunna skriva den här texten var jag tvungen att gå upp till en fransk tidning och fråga om jag kunde på låna en skrivmaskin och att få en filmrulle framkallad. Jag fick hjälp av dem, men när vi skulle telefota över bilden till Upsala Nya så försvann den – dvs denna bild på  Olof Palme -  nånstans på vägen till Uppsala. Dock publicerades bilden och en separat text i UNT. (1 nov 1990)

( En av initiativtagarna till denna fredsmarsch var den norska professorn och fredsforskaren Eva Nordland som var en framträdande personlighet inom den norska fredsrörelsen; Hon var bl.a. en av initiativtagarna bakom de många freds-marscherna runt om i världen under 1980-talet t.ex. Köpenhamn-Paris 1981 och Stockholm-Moskva/Minsk 1982).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Eva_Nordland

Tweet nr 30,000 - mostly about propoxyphene - is now mailed from me

Today I have mailed my 30,000´s tweet, which is a right sizable number. I can also - via the internal statistics - say that of my sending tweets have 29,364 opened, which is an exceptionally high figure (97.9%).

Most of my tweets have been about the pain killing substance Dextro-Propoxyphene (DXP). We have studied this substance since 1994 and our doctoral theses were presented 2000 and 2001.

The substance was synthesized by the company Eli Lilly 1953 and the drug containing DXP came out on the US market 1957. The FDA in US banned the drug 2010, and today the consumption of DXP in the world is almost nothing. 

On June 22, I sent a tweet - see below -  where I accused Eli Lilly, one of Big Pharma in the world, to welcome everyone to their site, but they stopped me. I sent a picture that showed that I was "blocked". This has now changed, and the page was evidently opened for me. When this had happened I have sent 24,682 tweets. And now it was speed,

On well a month, about 5,300 tweets have been opened - and hopefully also have been read - which is obviously all-time high

Why send so many tweets, you might wonder. The simple answer is that it is my big chance to get our message spread throughout the world.

The images - even in terms of tweets - are very important, I have now experienced.

Now it is just to continue to affect the opinion in the world, mainly in the United States. The trials about Propoxyphene will soon be upon us . It is almost five years since DXP was stopped in the United States, but recent years have been devoted to legal finesse.

Eli Lilly and many other Pharma-companies are accused trying to do everything to prevent the legal activities should be initiated. It lies billion in the pot.

It should continue to be pretty exciting

More than 500 000 persons in the world could have been poisoned to death due to (Dextro)-Propoxyphene (DXP) during 1985 - 2011

Pressrelease; 

Press conference at the National Press Club in Washington DC on September 10th 2013.

About 178 000 fatalities due to Darvon & Darvocet in US in 29 years.

About 134 000 fatalities in India between 1985-2011 (27) as a result of DXP use.

About 4,500 people died in Sweden as a result of DXP use during     the 24 years 1982-2005. 

The basic data in Drs Jonasson studies is from Forensic Medicine in Sweden (1) during the years 1992-1999 (8 years). The consumption of DXP in Sweden during the eight years was 19,185 kg, 2,398 kg per year. This can be broken down further to give the average consumption in kg per individualdeath; 2,398 kg a year caused 199 fatalities per year. For every 12,05 kg consumed one person died. 

The consumption in the world was during 1985-2011 a total of 6 282 620 kg, which could mean that  523 000 persons could have been poisoned to death. No consumption data 1957-1984 (28 years) were
available.

We estimate that as many as around 178 000 persons in US can have been poisoned to death due to  the painkilling substance Propoxyphene during the years 1982-2010 (29 years).The best known  trademarks have been Darvon and Darvocet.

The consumption in kg of DXP during these years are 2 153 387 kg (2). An average consumption peryear was 74 255 kg, and the number of fatalities during every year could be 74 255/12=6,188 people. 

The number of prescriptions on Propoxyphene during the years 2000-2010 (11 years) were 244 828 000 – average per year was 22 250 000 prescriptions (3). During the rest of the years when the drug was available - 1957-1981 - we have no figures on consumption or no prescription data in US.

India has been the second biggest consumer of Propoxyphene – next to the US – and when applying  the Swedish reference ratio of 12,05 kg DXP consumed fatality suggest that there have been 134 383 fatalities in India between 1985-2011 (27) as a result of DXP use. The consumption was 1,613,539, an average of 59,727 kg/year. This equates to an average of 4,977 fatalities a year.

During the year 1982–2005 (24 years) the consumption of DXP in Sweden amounted 48 639 kg.(1,2) Applying the Raito of 12.05 of DXP per fatality we estimate that some 4,503 people died as a result of DXP use during the 24 years 1982-2005. This equated to 162 people a year.

Banning the drug was first done in Sweden  in three stages from 2001 and March 2011, in UK the drug phased out from 2007, in EU (EuropeanUnion, 27 countries) from 2009 – 2011, in US the drug was banned in November 2010 and in May  2013 the substance finally was banned in India. 

These data were presented at a press conference at the National Press Club in Washington DC by Dr Ulf Jonasson, Sweden. Drs Ulf and Birgitta Jonasson have studied the painkilling substance Propoxyphene (DXP) more than 20 years and now – for the first time ever - presented comprehensive data from the years 1982 – 2010. 

Sources: 

1). Data from the National Board of Forensic Medicine. (Sweden). 

2). Data from INCB – International Narcotic Control Board – consumption figures about DXP during the years 1982 – 2010. (Vienna, Austria).

3). Data from DrugTopics, we use data from “Top 200 Generic Drug by Prescription from the years 2000 – 2011 about DXP. (US).

4). Data from Florida Department of Law Enforcement (FDLE) in Florida. We used data from ”Drugs identified in Deceased Persons by Florida Examiners”. (US) and from Los Angeles County Department of Coroner Annual Report. (US)

Ulf Jonasson, Doctor in Public Health and Birgitta Jonasson, Ph D

See also bit.ly/18Ay9ri  and our CV http://bit.ly/NUSPQ4

My story about David and Goliath - Me and Eli Lilly. Will David win again?

A couple of weeks ago I was aware of the fact Eli Lilly – one of the BigPharma – had banned me - @DrUlfJonasson - in their Twitter account @LillyPad. What could our crime have been?

We have been studying the painkilling substance (Dextro) Propoxyphene (DXP) since 1993. Eli Lilly synthesized the substance 1953 and the drugs Darvon and Darvocet came out on the market, first time in 1957. We wrote and defended two doctoral dissertations concerning the fatalities of DXP.

Our research have given great results in the whole world, and our data was behind the decision to ban the substance in Sweden, in UK, in the European Union and finally in USA as well in India. We have estimated the numbers of fatalities due to DXP in USA and in the whole world. 

You find our CV here: bit.ly/15Nf36b

A few of our tweets: 

Shame on You Eli Lilly (2) – Why is there no research in US about the fatal consequences caused by Darvon & Darvocet? bit.ly/1BNYdEf 

Around 178 000 fatalities due to Darvon and Darvocet in US in 29 years (1982-2010) http://bit.ly/1HqEMTU  

523 000 persons in the world could have been poisoned to death due to Propoxyphene during 1985-2011 http://bit.ly/1fKUZFZ  

The drug was banned in USA in November 19^th 2010 but the trials have not started yet. Hundreds of lawyers have worked in soon five years to prepare to the trials. It will all cost hundreds of millions dollars. 

Eli Lilly is the company – among many, many other companies - that will be most sued. It seems they will do anything to try to stop people that works against them – as lots of people do. I cannot find anything else than Eli Lilly is worried, may be very worried about the coming trials. That could be damages for several hundred million dollars.

And apparently some people in the company have also tried to stop us.

Here are the tweets we (and one for  Eli Lilly) have send concerning Eli Lilly

Ulf Jonasson ‏@DrUlfJonasson  Jun 24

@EliLillyCo - Eli Lilly welcomes all - but blocks me. Proud over our research. http://bit.ly/1rwExg6  pic.twitter.com/Sku831aa9l

LillyPad ‏@LillyPad  Jun 26

@DrUlfJonasson Thank you for bringing this to our attention. The issue should be resolved.

Ulf Jonasson ‏@DrUlfJonasson  Jun 27

@LillyPad - That´s okej guys. http://bit.ly/1rwExg6  - http://bit.ly/1fKUZFZ  - http://bit.ly/1HqEMTU  - http://bit.ly/1nhalRF 

Ulf Jonasson ‏@DrUlfJonasson  12h12 hours ago.

I am David and Eli Lilly is Goliath - I am the winner. Their painkillers were among the worst ever. http://bit.ly/1fKUZFZ  

Apparently we are a threat to the company as they banned us, talking about David fighting Goliath - and David will be the winner - as always. 

What happened after I and Eli Lilly published some tweets? 

During the five days these tweets were published (24-28 June) I had my most popular tweets ever: The number was 567 clicks, and just one day – yesterday - got 300 clicks. 

I do find it interesting, very interesting that the giant Eli Lilly, with around 38 000 employees and a revenue for the year 2013 in US-Dollars was 23,113 billion also is fighting us. 

Are they really scared for our research – and if – they ought to be that. 

Eli Lilly, never underestimate your enemy, they could be smarter than you think

A story about David and Goliath - me and Eli Lilly

Igår – lördagen den 27 juni – hade jag tänkt lägga ut några rader där jag skulle presentera en siffra – 25 000 – som är det antal ”öppnade” tweets som jag nu hade uppnått. Jag hade sänt ut ca 27 500 tweets och av dessa hade alltså hela 25 000 ”öppnats” - ca 90% - och förhoppningsvis lästs. En riktigt hög siffra om Du frågar mig. Det är annonsörerna som vill ha siffror på allt som lägga ut på nätet.

Nördigt, visst, men genom vår forskning är jag mycket road av data, statistik, att presentera och analyser sådana sammanhang. Men nu blev det inte som jag hade tänkt, därav denna lilla berättelse.:

Den 24 juni lade jag ut följande tweet – och det blev en mycket stark reaktion med mina mått mätt, dvs det klickades på mina länkar och då fick den intresserade tillgång till mer än 220 nya tweets där vår forskning presenteras. Detta roade uppenbarligen en hel del personer, inte minst mig.

Ulf Jonasson ‏@DrUlfJonasson  Jun 24

@EliLillyCo - Eli Lilly welcomes all - but blocks me. Proud over our research. bit.ly/1rwExg6  pic.twitter.com/Sku831aa9l

Döm om min förvåning då jag efter ett par dagar fick denna tweet till mig

LillyPad ‏@LillyPad  Jun 26

@DrUlfJonasson Thank you for bringing this to our attention. The issue should be resolved.

Hoppsan då. Det var första gången under alla år – sedan mitten av 90-talet - som vi arbetat med vår forskning som Eli Lilly hört av sig, och reagerat. Eli Lilly är världens 10-11 största Läkemedelsföretag, och finns i 125 länder. De har ca 38 000 anställda, deras nettovinst för 2013 var ca 40 miljarder kr, tillräckligt för att kunna driva de flesta kommunerna i Sörmland, Katrineholm har en omsättning på 2 miljarder per år.

Nu har dom blivit förbannade på mig, riktigt kul vill jag påstå.

Och jag svarade:

Ulf Jonasson ‏@DrUlfJonasson  Jun 27

@LillyPad - That´s okej guys. http://bit.ly/1rwExg6  - http://bit.ly/1fKUZFZ  - http://bit.ly/1HqEMTU  - http://bit.ly/1nhalRF 

Mina länkar går naturligtvis till de tuffaste av mina tweets om Eli Lilly, bl a ”Shame on you Eli Lilly, Shame on You” – den gillar jag. Och den här tweeten slog också igenom, med många, många klicks.

Jun 27: 

@CNN - I am David and Eli Lilly is Goliath - and I am the winner.Their painkiller was among the worst ever. bit.ly/1fKUZFZ 

Och nu brakade det loss. Jag har aldrig under min snart sex år på Twitter fått så många reaktioner. Under gårdagen sände jag ut ca 75 tweets, men fick hela 300 klicks, ”öppnade tweets”.

Under de fem dagarna – 24-28 juni – fick jag totalt 567 klicks, varav all time high blev igår – hela 300 klicks.

PS.

I stället för att skriva dessa rader igår ägnade sig Gittan och jag åt lokala förlustelse, vilket innebar en fotoutställning på vårt fina bibliotek, vi tog en fika på stan med stora kletiga och goda bullen och sedan avslutade vi festligheterna med en hämt-pizza som vi delade på.

Vilken dag det var

Distalgesic i (deckar) litteraturen

På sid 273 i boken ”Av oskyldigt blod” av P.D.James:

http://sv.wikipedia.org/wiki/P.D._James

-   Distalgesic: 

    - Omtänksamt av henne att lämna kvar en tablett. Det sparar tid och besvär vid analysen. Jag undrar hur hon fått tag i det. Distalgesic är receptbelagt; man kan inte köpa det fritt. Någon måste ha smugglat in det i fängelset till henne, om hon inte stal det från sjukavdelningen eller fick det utskrivet åt sig. Det är troligen något som vi aldrig kommer att få veta. Hon är inte den första som tagit fel på styrkan i det här preparatet.

-   - Det innehåller Paracetamol. Men det är inte det som är det farliga, utan en beståndsdel som är baserad på opium. En överdos dödar snabbt. Hon planerade säkert den vanliga teatrala gesten och underskattade styrkan.

På sidan 286 ytterligare några ord om Distalgesic:

-   - Ingen vet säkert hur hon fick tag i Distalgesic, men hon måste ha smusslat undan tabletter i månader. Jag intalar mig att på det viset att hon hade planerat på att ta livet av sig redan innan hon lämnade fängelset.

Alltsedan vi började att intressera oss för den smärtstillande substansen Dextropropoxifen – var Distalgesic ett av de vanligaste märkena både i England och Sverige. Vi förstod mycket tidigt hur oerhört farligt detta preparat var. Vi fann ju ca 200 dödliga förgiftningar i Sverige varje år under åren 1992 – 1999 i vår forskning. Vi visste också att en stor del av dessa dödsfall var självmord, och kunde säkert vara mord också i vissa fall. Allt detta ledde till att detta preparat vore ”lämpligt” att använda i en deckare eller i en vanlig roman där man handskades med ond bråd död.

Men det var först när jag besökte Norrlands Nation på Jamtamot

100-års-jubileum som jag fick en hint om att detta hade gjorts. På middagen hade jag några mycket trevligt och både väl utbildade och beläste personer – en professor i kemi, bl a – och då sade kemistens fru Birgitta – som var mycket beläst som den modersmålslärare hon var - att Distalgesic förekom i en bok som hon kände till.

Det var bara att besöka hemkommunens bibliotek och beställa boken, och nu har jag läst den. Tack för tipset Birgitta

Denna bok av P.D. James ansågs av DN´s deckare-och barnboksskribent Lotta Olsson som nummer 51 av världens 100 bästa deckarna.

http://www.dn.se/kultur-noje/100-basta-deckarna/

Boken handlar i korthet om Phillippa Palfrey, en begåvad, självmedveten och vacker medelklasskvinna. Hon blev tidigt i livet bortadopterad och när hon fyllt 18 år ville hon ta reda på vilka hennes biologiska föräldrar var.

-   - Philippas värld rasar samman då hon erfar att hon i själva verket är en högst legitim dotter till en våldtäktsman och hans lagvidga hustru: en mörderska som snart kommer att friges från ett långt fängelse straff.

Det är spännande och ruskigt så det förslår och allt kompliceras av att det dödade barnets far har väntat på hämnden i alla år. När han till slut får möjlighet att döda den frigivna mörderskan – som hon kallas – visade det sig att hon tagit Distagesic och var redan död, när hon ”mördades” varför han själv undkom straff.

Moralen är tämligen entydig, nån form av rättvisa har skapats.

PS Boken kom ut i England 1980 och i Sverige 1981.