Jag trodde att måndagen den
22 augusti 2011 skulle bli en vanlig dag – en dag som alla andra, frånsett att
jag tillbringade den och några ytterligare dagar i den amerikanske huvudstaden
Washington DC. Men riktigt så blev det inte.
Jag hade planerat att
göra ett besök på Martin Luther King Jr. Memorial. Denna minnesplats hade det
funderat på i över 20 år, men just den här dagen skulle den första visningen
för allmänheten äga rum. Vi som tillhörde allmänheten skulle t o m få besöka
platsen dagen innan president Obama skulle komma på besök. http://bit.ly/2lb7rD2 Rekommenderar länken för
den som vill veta lite mer.
Jag hade lunchat på Kennedy
Center och därifrån tänkte jag promenera till MLK Memorial. Jag fick fråga mig
fram ett par gånger med till slut var jag framme, i sällskap med en ung student
som också ville tillhöra allmänheten Jag
tyckte att det var lite mycket polisbilar ute och frågade då en man i sådan bil.
Har det hänt nåt?
- - Ja svarade
konstapel, det har varit en jordbävning.
Hoppsan tänkte jag.
Faktiskt hade jag inte känt att det varit en jordbävning, Tydligen kan man undgå
att känna några vibrationer i marken. Det visade sig sedan att magnituden var
5.9 på Richterskalan.
Jag ägnade nån timme att
promenera runt och titta på de mäktiga statyerna och stenblocken med Martin Luther
King Jr., Dr King som man vanligtvis säger när man talar om denne märklige man.
Därefter promenerade jag tillbaka till mitt hotell och då fick jag uppleva det
riktigt oroliga av att veta att det varit en jordbävning men det kunde komma
fler. Alla skolor stängde, alla statliga myndigheter stängde. Vita Huset
utrymdes och en viss trafik-kaos uppstod. Tänk dig en fyrfilig väg i båda riktningarna,
det blir åtta filer fullt med bilar.
Det var riktigt oroligt.
När något som detta händer vaknar minnet av 9-11 som man säger här. På hotellrummet
såg jag en del TV och förstod att jordbävningen hade vållat stor oro på vissa
ställen i stan. På hotellet tog sedan den gamle murveln tag i det hela för att
själv rapportera till vår lokale tidning, som drog på ganska bra i tisdagen
tidning.
Den lokale amerikanska
tidningen – Washington Post - gjorde en
rätt stor grej av det hela, och jag tog det vanlig kortet på mig och Vita Huset
– det uttömda. Det såg rätt öde ut.
När jag tänker tillbaka på den händelsen så kändes det faktiskt rätt oroligt.
Jag hade egentligen ingen tanke på att skriva dessa rader, men så gick jag igenom en del gamla bilder från USA - Washington DC - och de första bilderna som jag såg var från MLK Memorial. Sedan hittade jag Vita Huset bilden och så artikeln i Wash Post. Så blev det en lite story, utan att med ett enda ord nämnda vissa saker från den amerikanska huvudstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar