Some of our most important tweet about Dextro-Propoxyphene (DXP)

I have special lecture named “David and Goliaths” – both in English and in Swedish. Once I was at the National Press Club in DC.

My press conference at the National Press Club about Darvon Sept 10th 2013 http://bit.ly/1PAAMUg 

Our 20 years of research has saved thousands of lives. Darvon is now banned all over the world http://bit.ly/1krpGUV 

Around 178 000 fatalities due to Darvon and Darvocet in US in 29 years.  http://bit.ly/1OdansN 

We got some good attention in Sweden to our research about Darvon&Darvocet http://bit.ly/1RWoYwo 

The worst heroine epidemic ever in US could have started with Darvon years ago by Eli Lilly http://bit.ly/1SiOIAM 

Important data about Propoxyphene/Darvon from the director of CDC Tom Frieden. He admits that it does not measure propoxyphene!

523 000 persons in the world could have been poisoned to death due to Propoxyphene during 1985–2011 http://bit.ly/1OdansN 

Forskaren, författaren och journalisten Henrik Berggren föreläste om sin bok om Dag Hammarskjöld

Inom loppet av en månad och en dag (15 febr – 16 mars) hade jag glädjen att få uppleva två mycket spännande föreläsningar, båda händelserna i arrangemang av Stockholmsjournalisternas Seniorer. 

Det första mötet var med FN´s biträdande generalsekreterare under några år, förre utrikesminister m m Jan Eliasson. Som jag har nämnt tidigare på FB så var det en mycket spännande upplevelse. Jag hade också glädjen att tala en stund med föreläsaren och vi uttryckte vår stora respekt och beundran inför Dag Hammarskjöld. Trots att Hammarskjöld var FN´s högste tjänsteman för många år sedan (mellan åren 1953 till sept 1961) så lever hans ande kvar än i denna dag.

Mötet med Jan Eliasson skedde i Studio 4 hos Sveriges Radio – och lokalen var absolut fullsatt.

Den andra föreläsningen var torsdagen den 16 mars då forskaren, författaren och journalisten Henrik Berggren besökte oss äldre murvlar och han föreläste om sin senaste bok Dag Hammarskjöld. Att bära världen. Detta möte hölls på restaurang Wasahof, på Dalagatan 46 i Stockholm – och vi fyllde denna anrika restaurang till sista plats. Adressen är mycket välkänd – främst för att det var i detta hus som Astrid Lindgren levde större delen av sitt liv, vilket en skylt på huset visade.

Henrik Berggren är en exceptionell författare – i sin kombination av både forskare och skribent – och han är också en framstående föreläsare, pedagog. År 2010 gav HB ut boken om Olof Palme, ”Underbara dagar framför oss” – i pocketgåvan från 2014 över 700 sidor. Den boken betraktades av Aftonbladet som ” Den ultimata biografin över Olof Palme” – och det håller jag absolut med om.

Efter att ha läst böcker om och av Dag Hammarskjöld, och samlat på böcker om och av Dag Hammarskjöld sedan slutet på 50-talet kan jag säga att Berggrens biografi över Dag Hammarskjöld kanske är – enligt min uppfattning - den främste boken som skrivits om vår store internationalist, dvs Hammarskjöld.

Som jag nämnt tidigare är Henrik Berggren närmast ett unikum i vårt land. Det är ytterst få forskare som också är framstående som författare. Astronomerna Peter Nilsson och Ulf Danielsson samt cancerforskaren Georg Klein är några ytterligare exempel på denna dubbla begåvning.

Det var också en stor upplevelse att höra en person som Henrik Berggren berätta om ”sin” Dag Hammarskjöld, att vara så fylld av sitt ämne som han är, men också att kunna förmedla denna kunskap utan att ha så mycket som en enda rad nedskriven – och få denna redogörelse att bli så levande – är en mycket imponerande presentation.

En bok blir ju – och skall vara mer formell i sitt format än en muntlig framställning – och därför är det så uppskattat att få höra ett så levande berättande som vi fick. Dag Hammarskjöld var ju inte känd för sin humor men vår föreläsare visade prov på stor humor och värme i sitt föredrag. 

Henrik Berggrens föredrag räckte lite väl en timme, och det hela avslutades med några frågor samt bokförsäljning och boksignering.

  

Fantastisk Rotarykonsert med UUJO på Tallåsskolan - Utse Lasse W till årets eldsjäl !!!

Det var en fantastisk jazz-konsert på Tallåsskolan i lördagseftermiddag och Rotary Katrineholm stod som arrangör. Skolans aula – som rymmer 550 personer – var fullsatt  och vi fick uppleva en enastående konsert. 

Att kalla det hela världsklass är - enligt min mening - att ta i, men de tre solisterna; klarinettisten Antti Sarpila från Finland, 75-åriga tenoristen och bygdens son Nisse Sandström, samt kapellmästaren, pianisten, sångaren och trombonisten Ulf Johansson Werre – från Uppsala - är alla tre av hög internationell klass.

Orkestern Uppsala University Jazz Orchestra (UUJO) är Uppsala universitets eget storband och är det senaste tillskottet i universitetets levande musiksatsning och är sedan 2004 en akademiska disciplin. Som studentorkester håller man mycket hög klass. Det är nuvarande elever och gamla elever som utgör stommen i 20 manna orkestern.

Det var dåvarande rektor vid Uppsala Universitet Bo Sundquist som initierade denna utbildning. Såväl Sundquist som Johansson Werre härstammar för övrigt från Lövånger i Västerbottens län.

Musicum är den institution inom universitetet viken UUJO sorterar under. Lite förenklat kan sägas att programförklaringen för institutionen är att ” UUJO med fördjupning i storbandsjazzens olika epoker och personlig utveckling av instrumentala och vokala färdigheter inom jazzgenren” .

UJW är ett unikum inom svensk jazzmusik, han har en mycket bred kompetens och han och Nisse Sandström var två av de fyra första eleverna som togs in på jazzlinjen på Musikaliska akademin 1977, där de gick ut 1981. Efter det fick UJW en lektorstjänst vid akademin. Dessförinnan hade UJW läst medicin i tre år, men jazzintresset tog överhand. Från 2004 är han konstnärlig ledare för UUJO.

Från början kunde intresserade studenter läsa 15 akademiska poäng i en grundkurs på institutionen, men den kursen är numera utgången av besparingsskäl, dock finns möjligheter till forskarutbildning : både  masterexamen och doktorsexamen kan avläggas.

Utse Lasse Westerdal till årets eldsjäl

Det var sjunde året i följd som Rotary Katrineholm arrangerade en jazzkonsert vars avkastning skall gå till gymnasister vid stadens skolor.

Att ett sådant arrangemang som detta överhudtaget kan komma till stånd beror ofta på en enda person, i detta fallet är det Katrineholmssonen Lasse Westerdahl som efter en internationell karriär i den stora världen åter bor i Katrineholm – nu med hustru. Lasse W har  arbetat år efter år med dessa konserter som har gett stora pengar i form av resestipendier till ungdomar i stan och gett andra ungdomar – inte minst invandrarungdomar -  möjlighet att besöka sportläger i Norrköping.

Är det någon som skall föreslås till årets eldsjäl i kommunen så är det Lasse Westerdahl, som dessutom påbörjar sin andra presidentperiod inom Rotaryklubben 1 juli i sommar.

PS.

Om någon undrar på vems piano UJW spelar på hemmavid kan jag avslöja att han - efter Charlie Normans död - blev erbjuden att köpa Charlies piano. Han fixade ett lån för att få denna fantastiska flygel som nu alltså finns i familjens vardagsrum.

Donald Trump, The President of the United States of America.

"I did try and fuck her. She was married. I moved on her like a bitch,But I couldn’t get there. And she was married.You know I’m automatically attracted to beautiful.

I just start kissing them. It’s like a magnet. Just kiss. I don’t even wait. You can do anything… Grab them by the pussy. You can do anything.”

Tage Erlander´s besök i USA 1952 och DC 3- ans öde intresserar fortfarande. Vilka är de som läser min blogg?

http://bit.ly/1aOpj1e

Det är ganska intressant hur vissa bloggar liksom lever vidare utan att man - dvs jag i det här fallet - gjort något som helst för att påminna om att bloggen fortfarande finns. Första inlägget var den 26 juli 2007, och det senaste inlägget - innan dessa rader - skrevs; 20 mars 2012, dvs alldeles snart fem år sedan.

Idag har jag haft 23 404 besök. Bara sedan 12 jan i år har bloggen besökts mer än 250 gånger på 2,5 månad. Vilka är de som letar sig dit, varje dag har jag ett flertal besök - vilka är det?

Bilderna visar Aftonbladet den 21 juli 2007 - snart 10 år sedan - som alltså gjorde två helsidor av mitt material. Dom fann alltså mitt material så intressant att det blev så mycket om mina uppgifter.

Jag har även en bild på mig framför den DC 3 som jag skriver om. Min teori är alltså att ryssarnas nedskjutning av DC 3_an var ett svar på Tage Erlanders besök hos USA ca två månader tidigare.

President Trump is the Joe McCarthy of today. Both are haters, McCarthy of communists, Trump of democrats and media.

I am just reading one of the most interesting books I ever read about US politics and diplomacy. It is “The wise men”. Six friends and the world they made, written by Walter Isaacson and Evan Thomas and the book was first published 1986. A paperback version of the books was published 2012.

The book – 853 pages – tells about “Six close friends who shaped the role their country would play in the dangerous years following World War II”. The six persons are; Averall Harriman, Dean Acheson, George Kennan, Robert Lovett, John McCloy and Charles Bohlen.

The person who inspired me to formulate the above tweet is Dean Acheson. My quotations are from the chapter "A different world", pages 480-504.

I can safely say that I was very surprised when I read this text from 1986. Most of the text seems to fit the current situation how President Trump acts today and how Senator Joe McCarthy was acting for a few years in the fifties.

During the years 1950 and 1953, was McCarthy and his associates known for aggressive campaigns against suspected Communists who it believed to had infiltrated the American administration. These campaigns have been compared by some to a witch hunt.

Among other things many people was forced in politics, the military, the media and entertainment industry to leave their jobs because of these campaigns.

In the nearly six weeks ago, since Donald Trump was installed as America's 45 president, and the world has already changed. Never before has a president been measured by such criticism Trump has suffered.

Giving the media by prohibiting well-known media such as CNN and the New York Times to attend the White House press conferences can be just a foretaste of what might happen. These thoughts worries people around the world

Page 493.

·       " McCarthy tapped into an old and deep know-nothing vein of American nativism, a virulent blend of FDR haters, Harvard Haters, Wall Street haters, Washington haters and just haters."

·       " He had started up a strange and terrible machine; he charged, the press printed, he charged, the press printed"

·      - He had in his hand a list of fifty-seven department of state employees who were Communist…"

·       " The numbers of reds in the State Dep changed from day to day – 57, 205, 81 and JMC never did catch a real communist"

·        " Joe McCarthy was still an obscure hack, voted the worst US senator in one poll of press corps"

'     Page 494.

·       " Truman was equally, if less eloquently, contemptuous." -  “Privately I refer to McCarthy as a pathological liar” -  “Of course we can´t do that publicly but that´s exactly what they are”

      Page 495.

·       " Indeed, McCarthy´s witch-hunt tore through the Department of States. In February the department announced that it had fired ninety-one employees, mostly homosexuals, as security risk in the last three years." 

·        " Over the next three years, the Loyalty Boards set up by Truman as a sop to the right wing in 1947 would fire hundreds more, of all types of innocents" 

When I read these lines of text I was filled with a deja vu feeling, history seems to repeat itself. What is it really; learns man never anything from history?

McCarthy had his worst time during the years 1950-53. When will his worst day start? Have they already started? How long will president Trump stay in the presidency?

On December 2, 1954, the Senate voted to "condemn" McCarthy with the fugures 67-22 and McCarthy died in disgrace May 2, 1957

Sourse:

The Wise men. Six friends and the world they made, by Walter Isaacson and Evan Thomas, 1986 and 2012. Chapter: A different world. Of Super bombs and primitives, pages 480-504.

Tack vare några fotografier minns jag Martin Luther King Jr. Memorial och en jordbävning i Washington DC

Jag trodde att måndagen den 22 augusti 2011 skulle bli en vanlig dag – en dag som alla andra, frånsett att jag tillbringade den och några ytterligare dagar i den amerikanske huvudstaden Washington DC. Men riktigt så blev det inte.

Jag hade planerat att göra ett besök på Martin Luther King Jr. Memorial. Denna minnesplats hade det funderat på i över 20 år, men just den här dagen skulle den första visningen för allmänheten äga rum. Vi som tillhörde allmänheten skulle t o m få besöka platsen dagen innan president Obama skulle komma på besök. http://bit.ly/2lb7rD2 Rekommenderar länken för den som vill veta lite mer.

Jag hade lunchat på Kennedy Center och därifrån tänkte jag promenera till MLK Memorial. Jag fick fråga mig fram ett par gånger med till slut var jag framme, i sällskap med en ung student som också ville tillhöra allmänheten  Jag tyckte att det var lite mycket polisbilar ute och frågade då en man i sådan bil. Har det hänt nåt?

-         - Ja svarade konstapel, det har varit en jordbävning.

Hoppsan tänkte jag. Faktiskt hade jag inte känt att det varit en jordbävning, Tydligen kan man undgå att känna några vibrationer i marken. Det visade sig sedan att magnituden var 5.9 på Richterskalan.

Jag ägnade nån timme att promenera runt och titta på de mäktiga statyerna och stenblocken med Martin Luther King Jr., Dr King som man vanligtvis säger när man talar om denne märklige man. 

Därefter promenerade jag tillbaka till mitt hotell och då fick jag uppleva det riktigt oroliga av att veta att det varit en jordbävning men det kunde komma fler. Alla skolor stängde, alla statliga myndigheter stängde. Vita Huset utrymdes och en viss trafik-kaos uppstod. Tänk dig en fyrfilig väg i båda riktningarna, det blir åtta filer fullt med bilar.

Det var riktigt oroligt. När något som detta händer vaknar minnet av 9-11 som man säger här. På hotellrummet såg jag en del TV och förstod att jordbävningen hade vållat stor oro på vissa ställen i stan. På hotellet tog sedan den gamle murveln tag i det hela för att själv rapportera till vår lokale tidning, som drog på ganska bra i tisdagen tidning.

Den lokale amerikanska tidningen – Washington Post -  gjorde en rätt stor grej av det hela, och jag tog det vanlig kortet på mig och Vita Huset – det uttömda. Det såg rätt öde ut.

När jag tänker tillbaka på den händelsen så kändes det faktiskt rätt  oroligt. 

Jag hade egentligen ingen tanke på att skriva dessa rader, men så gick jag igenom en del gamla bilder från USA - Washington DC - och de första bilderna som jag såg var från MLK Memorial. Sedan hittade jag Vita Huset bilden och så artikeln i Wash Post. Så blev det en lite story, utan att med ett enda ord nämnda vissa saker från den amerikanska huvudstaden.