Möte med ungt geni från Örebro, som gör appar för hela världen - och jobbar för Apple

Om Du så bara har 11 minuter och 27 sekunder till övers så rekommenderar jag Dig att se den video som jag här länkar till. Han som håller detta föredrag heter Jonathan Ortheden, han är 18 år, kommer från Örebro och han har sannerligen en historia att berätta.

https://www.youtube.com/watch?v=ul7mRRSIW2I&feature=youtu.be

Och min historia i sammanhanget är följande:

För bra precis ett år sedan besökte jag Publicistklubben i Stockholm och hade stigit på det sena tåget hem till Katrineholm, avgång 22.19. Den resan tar en timme och nio minuter. Jag var trött och såg fram emot att sitta i lugn och ro under hemresan och smälta dagens intryck. Mina besök på PK tillhör de mest roliga och spännande som jag tar mig för.

Jag var alltså trött och satte mig i ett hörn i en kupé modell större. Så ser jag ett varmt och öppet ansikte som tilltalar mig. De som känner mig är mer van att jag tilltalar okända eller kända människor men nu blev jag tilltalad.

- Har du varit på filmgalan, sade den unge mannen. Du är så fint klädd.

- Nej jag har besökt Publicistklubben svarade jag, för dagen iklädd blazer och byxa, man skall ju bevars besöka kungliga huvudstaden och träffa gamla kollegor och höra spännande debatter.

Så började vårt samtal och det stod inte länge på förrän vi talade med varandra som gamla vänner, ålderskillnaden till trots.

Jonathan hette den unge mannen och han fyllde dagen till ära 18 år. Han hade varit i Stockholm för att registrera sitt första Aktiebolag, han hade tydligen haft enskilda firmor förut, tänkte jag då.

Jonathan började berätta om sitt liv, mycket av vad han talade om kan Du lyssna till på på videon. Hans berättelse var bland de mäktigaste jag hört, kanske någonsin. Han skulle ta studenten senare på våren , men hade inte tid att vara hemma. Han var då i USA på ett längre stipendium som han fått av Apple. Multibjässen Apple letar ungdomar över hela världen med denna speciella ”databegåvning”. Totalt plockade de ut 200 personer, varav tre från Sverige. Jonathan har fått detta stipendium vid två tillfällen, se tidningslänken nedan.

Jonathan arbetar med appar, som jag knappt förstår vad det är. På sin hemsida presenterar han 16 olika appar och hans arbete betraktas som oerhört kvalificerat. Han är ju faktiskt inte mer än 21 år.

http://appuniverse.se/

Denna resa var som sagt mycket omtumlande, bara att få ta del av denna oerhört spännande värld som Jonathan berättade om var alldeles speciellt.

Under hans USA besök hade vi fortsatt kontakt och på hösten besökte han och hans mentor Nils Gustafsson mig här i Katrineholm. Bilden på oss är från detta möte och vår fikastund var på klassiska Sultans konditori.

Vi fortsätter att hålla kontakt.

 med Jonathan Ortheden i Katrineholm.

Draft CDC Guideline for Prescribing Opioids for Chronic Pain Improving the Way Opioids are Prescribed for Safer Chronic Pain Treatment

Could Darvon and Darvocet be the most fatal drugs ever? bit.ly/1LNKQbU 

--------------------------------------------------------------------------------------

http://1.usa.gov/1Z9Vmv7

The Problem

Existing guidelines vary in recommendations, and primary care providers say they receive insufficient training in prescribing opioid pain relievers. It is important that patients receive appropriate pain treatment, and that the benefits and risks of treatment options are carefully considered.

259 million

In 2012, health care providers wrote 259 million prescriptions for opioid pain relievers – enough for every American adult to have a bottle of pills.1

300% increase

Prescription opioid sales in the United States have increased by 300% since 1999,2 but there has not been an overall change in the amount of pain Americans report.3,4

2 million

Almost 2 million Americans, age 12 or older, either abused or were dependent on opioid pain relievers in 2013.5

16 thousand

In 2013, more than 16,000 people died in the United States from overdose related to opioid pain relievers, four times the number in 1999.6

Improving Practice

Improving the way opioids are prescribed through clinical practice guidelines can ensure patients have access to safer, more effective chronic pain treatment while reducing the number of people who misuse, abuse, or overdose from these powerful drugs.

Draft CDC Guideline for Prescribing Opioids for Chronic Pain

The Centers for Disease Control and Prevention (CDC) is publishing new guideline for prescribing opioids for chronic pain. The agency is working for timely release of the guideline while ensuring that the development process:

• Meets scientific standards
• Includes expert consultation
• Allows for appropriate stakeholders to provide input
• Facilitates partnership development to enhance dissemination and uptake

Guidelines Fact Sheet

New CDC Opioid Prescribing Guidelines: Improving the Way Opioids are Prescribed for Safer Chronic Pain Treatment[PDF - 449 KB]

Intended Purpose and Use of Guideline

The purpose of the CDC guideline is to provide recommendations for the prescribing of opioid pain medication for patients 18 and older in primary care settings. Recommendations focus on the use of opioids in treating chronic pain (i.e., pain lasting longer than 3 months or past the time of normal tissue healing) outside end-of-life care.

Clinical practices addressed in the guideline

Determining when to initiate or continue opioids for chronic pain outside end-of-life care

• Selection of opioid therapy, non-pharmacologic therapy, non-opioid pharmacologic therapy
• Establishment of treatment goals
• Discussion of risks and benefits of therapy with patients

Opioid selection, dosage, duration, follow-up, and discontinuation

• Selection of extended-release and long-acting opioids
• Dosage considerations
• Duration of treatment for acute pain and chronic opioid use
• Considerations for follow-up and discontinuation of opioid therapy

Assessing risk and addressing harms of opioid use

• Evaluation of risk factors for opioid-related harms and integration into the management plan
• Review of prescription drug monitoring program data
• Use of urine drug testing
• Considerations for concurrent use of opioids and benzodiazepines
• Arrangement of treatment for opioid use disorder

Guideline Development: Methods and Processes

CDC used the Grading of Recommendations Assessment, Development, and Evaluation method to guideline development (www.gradeworkinggroup.org). This method uses a transparent approach to grading quality of evidence and strength of recommendations. Four factors were used to determine the recommendations: 1) quality of evidence, 2) balance between benefits and harms, 3) values and preferences, and 4) costs. CDC also has developed a tiered approach to involve stakeholders in guideline development.

Could Darvon and Darvocet be the most fatal drugs ever?

How come that no other than myself dare to estimate the numbers of fatalities due to Propoxyphene in US?  bit.ly/O0OkJs

How many fatalities do you think 244 828 000 prescriptions on Propoxyphene caused in US during 10 years? bit.ly/Qetgiu

Eli Lilly's homepage mentions Darvon/Darvocet just twice - to hide the pills fatal history. http://bit.ly/1RelKo5 

523 000 persons in the world could have been poisoned to death due to Propoxyphene during 1985–2011 http://bit.ly/1PAAMUg 

Eli Lilly, Shame on you. Eli Lilly rewrites history on Darvon & Darvocet - they hide important data http://bit.ly/1HAI8VD 

Letter to: Central Drugs Standard Control Organization in India http://bit.ly/1N8Fad3 

How many fatalities do you estimate that 2 153 387 kg Darvon caused in US during the years 1982 - 2010? (29 years) http/bit.ly/1QJlGvd 

In 2011 India consumed 92% of the world-consumption of Dextropropoxyphene http://bit.ly/1PLRG14 

Darvon, Darvocet are fatal drugs http://bit.ly/1SVl0C7 

A report in English about Propoxyphene (Darvon-Darvocet) http://bit.ly/ncHuoh  - http://bit.ly/OWATsO  - http://bit.ly/QATj3e 

Two PhDs share their important results from studying Propoxyphene - Darvon –fatalities bit.ly/1LNKQbU 

Paris i mitt hjärta.

Ingen har väl undgått att påverkas av det fruktansvärda terrorattentat som skakat hela Paris – och därmed stora delar av världen – häromdagen.  Vi som sitter i lugnare miljöer kan naturligtvis inte på något sätt fatta och förstå vad som verkligen hänt, men ingen kan ta ifrån oss våra minnen från denna - vad man kunde säga om Paris för i tiden – kärlekens stad.

Min första riktiga utlandsresa – och då skall jag inte räkna in nån resa till Norge, Trondheim – som för oss jämtlänningar betraktades som en grannstad – gick till Paris. Kompisen Bubben och jag liftade till Paris och det var tämligen ovanligt på den tiden – det var sommaren 1960. Man tordes lifta både inom landet och utomlands, livet och verkligheten var inte lika hotande som i dag.

Vi besökte bl a en jazzklubb där pianisten Bud Powell spelade, och jag upptäckte Edith Piaf på riktigt Fantastiskt var det.

Efter denna resa blev Paris min absoluta favoritstad i Europa, en stad som jag besökt 7-8 gånger, minns just nu inte alla besöken. Ibland har jag liftat ensam, en gång tågluffade jag till Paris med dottern Linda. Så hon behöver inte fundera på varifrån hos fått res-genen. 

Vårt besök i Louvren var mycket stort. Jag har en bild på Linda och Mona-Lisa tillsammans. Jag minns att jag skrev en bildtext till den bilden, som gick ut på att jag inte kunde skilja på de två vackra damerna. Så skrev en stolt Pappa.

När jag hade muckat från lumpen våren 1965 - dvs för 50 år sedan - så liftade jag runt i Tyskland och Frankrike och hamnade förståss i Paris, där jag mötte en lumparkompis, som kom upp ur jorden, dvs från en Metro-station. Sjögren som han hette utropade då:

-        - Jonas vad fan gör Du i Paris. Jag frågade honom detsamma och sedan såg vi nån president-kortege plus de Gaulle som susade för i en lång och snabb karavan.

Jag besökte den stora Fredsmarschen i början av 80-talet. Denna marsch – som också kallades Kvinnomarschen, men det fanns en del män med – gick från Köpenhamn till Paris. Jag var med vid marschens sista dagar, dvs intåget i Paris – och det var en mäktig upplevelse att vandra på Champs Elysees. Det sas om denna marsch att vi var den första utländska grupp som fick tillåtelse att vandra där – eller att demonstrera – efter krigets slut. Senast utländska grupp – före oss – var när tyskarna 1940 intog Paris som symboliserades genom nazisternas marscherande på denna Parisarnas paradgata.

I Paris träffade jag också Olof Palme som mötte Fredsmarschen och tog en bild på honom som blev mycket uppmärksammad, bl a så köpte partiet ett stort antal bilder för att ha inför ett val. Efter Palmes död fick jag redan på av Palmes press-sekreterare att bilden var en av Palmes egna favoriter på sig själv.

Jag har också besök Paris ett par gånger tillsammans med hustrun. Första besöket var 1992 tror jag, och då trodde blivande svägerskan Barbro – eller Rabarbro som jag numera kallar henne - att vi skulle åka till Paris för att gifta oss. Tänk att hon kunde tro något sådant om Gittan och mig.

Vi påmindes om detta då vi för nån månad sedan då vi såg en till DVD omvandlad bröllopsfilm. Men Barbro tyckte kanske att det var lite skumt när vi skrev vykort till henne och berättade att vi dels varit på Svenska kyrkan i Paris – som vid detta tillfälle också besöktes av ambassadören, den inte helt okände Carl Lidbom.

Svenska Kyrkan skrev jag och kom då på att jag besökt denna byggnad en gång tidigare. Jag och kamraterna Lalla och Thomas bilade till Paris i en liten Fiat, där rökning var närmast påbjuden – så det kunde vara på den gamla tiden. Thomas var en kyrkans man och kunde det mesta om gamla kyrkor och liknande och det blev en mycket bildande resa. När vi kom till Paris träffade vi en gammal kursare till Thomas, som var präst. Och jag fick lov att kvarta över i kyrkan nån natt, betydligt billigare än att bo på hotell – och de pengar som jag då tjänade in köpte jag böcker för. Sån var jag redan då.

Andra resan med Gittan till Paris gick till ett stort läkemedelsföretag som vi tidigare besökt i tyska Aachen. Vi föreläste för företagets samarbetspartner i Frankrike – som satt på två stolar, dels sålde dom företagets egen produkt, dels sålde dom Dextropropoxifen (DXP). Nu fick ju dom också släppa DXP som alla andra EU-länder fick göra för några år sedan.

Jag minns en middag med Frankrike-chefen, en ytterst sympatisk och trevlig man som tog oss till en riktigt genuin Pariser-krog. Minns att ostbrickan var av yppersta klass samt att chefen lovade oss en middag när vi nästa gång kom till Wien. Tyvärr har vi inte haft vägarna förbi ens en första gång – än så länge, men å andra sidan lär chefen ha klättrat uppåt i hierarkin.

Paris – en stad som lockar fram minnen, många fina och vackra minnen, tillsammans med några av de personer som jag håller mest av - främst alltså Gittan och Linda, men också med andra goda vänner plus att jag även vid den tiden gav mig ut på resor- själv.

Jag minns Paris mycket väl och kanske minns delar av Paris också mig.

PS.

Ett av mina barnbarn Oscar – student i våras – besökte förra helgen Paris tillsammans med sin flickvän Elina och jag ställde den vanliga frågan till resenärer:

-       - Vad har ni tänkt att se när ni är i Paris?

-       -  Det gamla vanliga, Disneyland och Zlatan.

Jag hoppas att Elina tog med honom till Louvren, där finns också mycket att se.

Nu har den 23-25:e boken om rättsläkaren och juristen Kay Scarpetta kommit - läsa den

Nu har jag fått Patricia Cornwells 23:e bok - om juristen och rättsläkaren Kay Scarpetta - i min hand. Boken heter ”Depraved Heart”. Tidigare har jag mest köpt böckerna från Amazon, men nu har ett par av de större svenska bokförlagen på nätet - Ad Libris - http://bit.ly/1Wp3Ahn tagit upp konkurrensen. Det är mycket bra för snart lär Amazon också börja att sälja med Sverige som bas.

Böckerna tycks också bli något billigare, bl a beroende på att fraktkostnaderna är lägre i Sverige – och boken kommer snabbare.

Cornwell själv säger att detta är den 25:e boken om Scarpetta, men då räknar hon också in två kok- böcker (det står faktiskt kokböcker). Både Cornwell själv och Scarpetta har sina rötter i Italien och då doftar kokböckerna mycket av pasta och vitlök, alltför mycket för min smak.

Förutom böckerna om Scarpette har Cornwell gett ut åtta ytterligare böcker, bl a en bok om Jack the Ripper, en biografi om Ruth Graham – fru till den kände predikanten Billy Graham, samt fem böcker om två andra huvudpersoner. Dessa har inte varit några hits.

Det är ju närmast en bragd i sin själv att skriva 23-25 böcker med samma huvudpersoner, Kay Scarpetta själv, hennes ytterst intelligenta systerdotter Lucy, Scarettas samarbetspartner – polismannen Pete Marino och FBI-profilern Benton Wesley – som också blir Scarettas man. I 25 år har vi kunnat följa denna kvartett. 

En kort tid tyckte jag att det var en svacka i böckerna, det var när Cornwell – av någon anledning – skrev i tredje personen. Vi var många som tyckte mer om böckerna när Kay Scarpetta själv – i egen hög person – är berättare, dvs första person.

Böckerna om Scarpetta och kompani är utomordentligt tekniska avancerade, både vad gäller hennes rättsmedicinska kunnande och diverse hjälpmedel inom bl a datavärlden – är av senaste modell. Patricia Corwell är dessutom själv utbildad helikopterpilot och dykare med diverse certifikat. Hon har en experts kunskaper inom många områden, hon har dock missat att använda Dextropropoxifen i sina böcker, men än finns det tid.

Hennes första bok hette Post Mortem (som betyder obduktion) och dem kom 1990. Egentligen är det hennes böcker som visat vägen för ett flertal TV serier, inte minst dessa i CSI – program från olika städer.

Jag har alltså samlat på Cornwell böcker sedan tidigt 1990-tal, och har har alla av henne själv utgivna böcker. Det har ju också skrivits en del om henne, varav jag har några böcker. Totalt upptar hennes böcker 1, 3 meter i vår bokhyllor.

Om de 25 böckerna om Scarpetta är på ca 500 sidor var så blir det totalt över 12 000 sidor. Rätt mycket. Kvaliteten har varit i stort sett hög, med ett par floppar tycker jag dock. Den nya boken griper tag i en mycket fort, och den verkar mycket lovande.

Det som är speciellt i hennes böcker är att alla hennes karaktärer åldras och utvecklas som vi själva gör. Systerdottern Lucy var ca 10 år då hon kom att blir Scarpettas ”dotter”, numera är hon ca 35 år – och har ett mycket och har haft – och har – ett mycket brokigt liv. Patrica Cornwells alter ego? 

Nils Jonasson och Rotary (1956-1989). En son botaniserar i sin fars Rotaryminnen.

(Föredrag av Ulf Jonasson på Frösö Rotaryklubb 8 oktober 2015)

Under några dagar har jag varit på besök i mina gamla hemtrakter, dvs Frösön och Östersund. Mitt egentliga ärende var att hålla ett föredrag på Frösö/Wargentins Rotaryklubb som handlade om min pappa.

Han var med om att starta Frösö-föreningen 1956 och han var Rotarian till sin död 1989. För cirka ett år sedan hittade jag ett kuvert – som legat längts ner i en låda – och detta kuvert innehöll bl a fem föredrag som Pappa hade hållit under sina är i klubben. Detta var mycket intressant för mig och av de glömda materialet arbetade jag fram ett föredrag om Pappas tid och engagemang i Frösö-Rotaryklubb.

Första gången jag höll mitt föredrag var i min egen klubb här i Katrineholm. Nu var jag alltså uppbjuden till Frösöklubben för att dela med mig till den Jämtländska gruppen, varav flera kände Pappa. mycket väl, en del också från andra sammanslutningar.

Efterlämnade Rotary-dokument från åren 1956-1968

1.       Ego föredrag från 1957

2.       Minnen från en USA-resa 1961-62

3.       Besök i sju klubbar i USA

4.       En tavlas historia – Forest Lawn, Ca

5.       Är det något som kännetecknar en Rotarian?

Det var en stark känsla att få dela med mig av Pappas funderingar, det är ju nästan 60 år sedan han skrev sitt Ego-föredrag. Som framgår av namnet så presenterar alla medlemmarna ett föredrag om sig själva – vilket brukar vara de föredrag som uppskattas mest.

Frösö-klubben fyller 60 nästa år, det stora firandet sker i mitten av maj. Klubben har redan arbetet flera månader med förberedelserna.

Dagen till ära hade jag själv inbjudit några nära och kära att vara med vid lunchen, två av mina äldsta och bästa vänner – som jag dessutom bodde granne med under många år - Göran Jonsson och Bosse Nilsson - båda gamla Rotarianer, min svåger Bo-Göran Karlsson samt min systerson, Lasse Collin. 

På mötet var också mitt gamla kompanibefäl när jag gjorde lumpen på I 5 i Östersund Ambjörn Sandler, vars två bröder – Håkan och Staffan - jag samarbetat en hel del under mina många år i Uppsala. Mötet med Ambjörn kändes också mycket positivt.

Det är en något ovanlig uppgift att hålla ett föredrag om sin egen Pappa, men det har berett mig mycket stor glädje att få göra det, och dessutom i en miljö som han själv tyckte mycket om och tillhörde i mer än 30 år. Att sedan känna av gruppen glädje och värme när jag berättade om en av de som startade föreningen för 60 år sedan kändes mycket gott.

Bildtexter:  

Klubben ordförande heter Elisabeth Viggeborn och den programansvariges namn är Bertil Olsson, som jag haft kontakt med tidigare när jag föreläste om vår forskning. Här ses vi på en s k selfie. På övriga bilder ser vi Pappa Nils, som han såg under när han klubben bilades 1956, själv figurerar jag också på en bild, tillsammans med Göran och Bosse. 

Hans Rosling den stora stjärnan på Publicistklubbens möte 5 okt.

För några veckor sedan besökte jag en föreläsning med den världskände fysikern Stephen Hawking som besökte Stockholm. Det var den mest fascinerande föreläsningen jag upplevt på 50 år inom universitetsvärlden. I början av september var det alltså 50 år sedan jag skrevs in vid Uppsala universitet.

Nu har alltså nästa 50-års period inletts, och med en föreläsning som endast var snäppet under Hawkings. Med detta vill jag säga att jag på måndagskvällen besökte Publicistklubben i Stockholm och den stora stjärnan där var professorn i global hälsa Hans Rosling. Det är andra gången jag ser och hör honom live och det är en upplevelse av stora mått. Visst är det spännande att se honom på TV, men knappast inget slår honom uppträda live.

PK bjuder också på en debatt vid sina möte och den här gången var det Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet och Ulf Johansson, programchef riksnyheter på SVT som medverkade samt PK´s ordförande Björn Höger. Han avslutade debatten med att komma med en fråga från sin mamma, som tyckte att Rosling verkade lite sliten efter sitt intensiva arbetsschema. Roslings svar ser Du här http://bit.ly/1RrUD66

Man kan klart säga att den här kvällen blev Roslings, de andra två i panelen blev mera stafflagefigurer. Det är med andra ord inte lätt att konkurrera med Rosling, som numera är en världsstjärna – rent av.

Sin vana trogen ställer han ett antal frågor till publiken och vi får en mentometerknapp  (som bl a användes när ungdomar skulle röst i Tio i topp för snart hundra år sedan – eller vad det heter, våra klick kan alltså. Det är en ren kunskapskontroll. Som framgår av mina bilder så var en fråga; Hur många av världens barn får mässling-vaccin?

De närvarande Journalisterna igår visade sig var de som svarat allra bäst, dvs gett flest rätta svar som Rosling någonsin har fått under sina år av föreläsande om detta. Nu har ju vi varit lite smarta och läst på, skam vore annars.

Referat från gårdagens höjdarmöte får en aktiv kollega – den här gången från Expressen - svara för. Det bär mig emot lite grann att referera till nån av kvällstidningarna, men det får vara för den här gången. http://bit.ly/1GtS90x

På den här länken har du både Roslings föreläsning och den efterföljande debatten http://bit.ly/1OUPuVE

Sammantaget: En fantastisk kväll med en stor personlighet som ville ge journalisterna mera kunskap, så att de därmed kan upplysa den s k allmänheten