Idag – den 20 juni – det 15 år sedan jag disputerade vid Nordiska
Hälsovårdshögskolan (NHV) i Göteborg, i dagar räknat var det 5 479 dar sedan.
Yrkesmässigt var det naturligtvis toppen på min karriär – up til then. Birgitta
lade fram sin doktorsavhandling vid Rättsmedicinska fakulteten vid Uppsala
universitet ett år innan. Nu var vårt stora forskningsprojekt i land, vi hade
lyckats med vad vi föresatt oss.
De första restriktionerna – att en särskild blankett skulle
användas vid förskrivningen - infördes fem dagar innan min disputation. Detta beslut visade sig vara
mycket viktigt, Läkemedelsverkets statistik visade att ett stort antal liv hade
räddats – tack vare föreskrifterna.
Jag presenterar härmed några bilder, med kortare texter;
Bild 1.
Här ses NHV´s rektor Gudjon Magnusson och jag när jag spikar
min avhandling. Enligt den gamla akademiska traditionen skall en avhandling
spikas för allmänt beskådande och den som önskar kan vid disputationen framföra
eventuell kritik mot det hela.
Bild 2.
Rektor Gudjon presenterar mig inför disputationen. Jag hade
skrivit ner några stolpar inför detta bl a att jag under åren 1969-1971 gick
Journalisthögskolan i Göteborg och att jag under åren 1999-2001 avslutade min
doktorandtid på NHV. Man kan ju säga att Göteborg till stor del har varit min
studieort, även om jag formellt pluggade många fler år i Uppsala.
Bild 3.
Här är disputationen i full gång. För mig kändes det mycket
bekant att stå och prata om vår forskning, vi var ju rätt så vana föreläsare. Jag
kände mig väldigt trygg i den här situationen. En avhandling är ju väl genomgången
– förhandsgranskad - innan själva disputationen. En viktig synpunkt var att förhandsgranskaren docent Olof Edhag, f d
överdirektör på Socialstyrelsen under punkten ”Uppfyller avhandlingen de krav
som bör ställas på” * Originalitet och * Nyhetsvärde, gav omdömet Väsentligen.
Bild 4.
Efter väl genomförd akademisk akt ses jag tillsammans med en
av mina rättsmedicinska favoriter, förre docenten vid Rättsmedicin i Stockholm,
sedermera professor i Oslo. Kari var f ö den rättsmedicinare som obducerade
Olof Palme. Kari var också ordförande i Rättsmedicinska föreningen vilket bl a
gjorde att hon satt ordförande vid läkarstämmorna under mina år. Vi hade under
alla åren en mycket bra kommunikation.
Bild 5.
Efter genomförd disputation togs detta foto, där jag är
omgiven av opponenten, hela betygskommittén som bestod av de ledande rättsmedicinska professorerna i
Norden.
Bild 6.
Gittan och jag. På kvällen hade vi stor fest, alla barnen,
alla våra syskon och flera av kurskamraterna var med. Rektor Gudjon var en mycket
härlig person, som kallade oss för Doktor Birgitta och Doktor Ulf när han
talade. Tyvärr gick han bort bara några år efter vår stora fest.
Bild 7.
Linda hjälper mig att packa ner en del av de presenter som
jag fick, bl a en påbörjad tavla av gamle vännen Egon J från Frösön.
Bild 8.
Nu raskt över till själva promoveringen som inträffade i
augusti. Fylld av stundens allvar promenerar jag och läkaren Kjell R till
högtidligheterna.
Bild 9.
Här har jag fått min lagerkrans, Birgitta fick en
Doktorshatt då det begav sig. På bilden också professor Lillemor H samt rektor
Gudjon.
Bild 10.
Detta är en alldeles speciell bild. Enligt traditionen på
NHV fick vi som disputerat plantera ett eget träd och Gittan hjälper mig med
detta rituella, som jag vill kalla det. Nu var det några år sedan jag var ner
på NHV och hälsade på mitt träd.
Bild 11.
Så blev det stor bal på kvällen och då intog Gittan och jag
dansgolvet. Gittan är en bra dansös medan jag tillhör de tveksamma. Kul att en
fotograf tog den här bilden så att jag har ett bevis för att vi har dansat nån
enstaka gång.
Bild 12.
Här ses jag med lagerkrans och vederbörligt diplom som tecken
på min doktorsexamen.
