(Föredrag av Ulf Jonasson på Frösö Rotaryklubb 8 oktober 2015)
Under några dagar har jag varit på besök i mina gamla
hemtrakter, dvs Frösön och Östersund. Mitt egentliga ärende var att hålla ett
föredrag på Frösö/Wargentins Rotaryklubb som handlade om min pappa.
Han var med om att starta Frösö-föreningen 1956 och han var
Rotarian till sin död 1989. För cirka ett år sedan hittade jag ett kuvert – som
legat längts ner i en låda – och detta kuvert innehöll bl a fem föredrag som Pappa
hade hållit under sina är i klubben. Detta var mycket intressant för mig och av
de glömda materialet arbetade jag fram ett föredrag om Pappas tid och
engagemang i Frösö-Rotaryklubb.
Första gången jag höll mitt föredrag var i min egen klubb
här i Katrineholm. Nu var jag alltså uppbjuden till Frösöklubben för att dela
med mig till den Jämtländska gruppen, varav flera kände Pappa. mycket väl, en
del också från andra sammanslutningar.
Efterlämnade
Rotary-dokument från åren 1956-1968
1.
Ego föredrag från 1957
2.
Minnen från en USA-resa 1961-62
3.
Besök i sju klubbar i USA
4.
En tavlas historia – Forest Lawn, Ca
5.
Är det något som kännetecknar en Rotarian?
Det var en stark känsla att få dela med mig av Pappas
funderingar, det är ju nästan 60 år sedan han skrev sitt Ego-föredrag. Som framgår
av namnet så presenterar alla medlemmarna ett föredrag om sig själva – vilket brukar
vara de föredrag som uppskattas mest.
Frösö-klubben fyller 60 nästa år, det stora firandet sker i
mitten av maj. Klubben har redan arbetet flera månader med förberedelserna.
Dagen till ära hade jag själv inbjudit några nära och kära
att vara med vid lunchen, två av mina äldsta och bästa vänner – som jag dessutom
bodde granne med under många år - Göran Jonsson och Bosse Nilsson - båda gamla
Rotarianer, min svåger Bo-Göran Karlsson samt min systerson, Lasse Collin.
På
mötet var också mitt gamla kompanibefäl när jag gjorde lumpen på I 5 i Östersund
Ambjörn Sandler, vars två bröder – Håkan och Staffan - jag samarbetat en hel
del under mina många år i Uppsala. Mötet med Ambjörn kändes också mycket
positivt.
Det är en något ovanlig uppgift att hålla ett föredrag om
sin egen Pappa, men det har berett mig mycket stor glädje att få göra det, och
dessutom i en miljö som han själv tyckte mycket om och tillhörde i mer än 30 år.
Att sedan känna av gruppen glädje och värme när jag berättade om en av de som
startade föreningen för 60 år sedan kändes mycket gott.
Bildtexter:
Klubben ordförande heter Elisabeth Viggeborn och den
programansvariges namn är Bertil Olsson, som jag haft kontakt med tidigare när
jag föreläste om vår forskning. Här ses vi på en s k selfie. På övriga bilder
ser vi Pappa Nils, som han såg under när han klubben bilades 1956, själv figurerar
jag också på en bild, tillsammans med Göran och Bosse.